The war against sleep.

10157221_701905456534394_6503728241913565292_n

Jag fascineras av att höra om författare som arbetar i avskildhet. Som låser dörren om sig medan de arbetar, som stänger ute världens brus. Som kanske rentav har en egen skrivarlya någonstans, ett kontor inne i stan eller en liten stuga någonstans ute i den tysta naturen. Eller den riktiga deluxevarianten – författare som reser till fjärran länder för att skriva, på ett hotellrum eller ute i det fria, medan de inspireras av nya spännande miljöer.
För mig är dessa som små science fictionberättelser. Spännande och fantasikittlande, men samtidigt ren verklighetsflykt. Hittepå, som folk här i Skåne är förtjusta i att säga.

När jag skrev klart det andra utkastet till min roman Fyra Minuter, gjorde jag det klockan halv fem på morgonen, i min dotters säng, med laptopen på magen. Dottern ifråga sov gott bredvid mig, men hade haft en orolig natt och behövde ha mig där hos sig. Jag skulle vara på jobbet två och en halv timme senare. Hjärtat smattrade som en övertänd black metal-trummis i bröstet. Jag svettades. När jag drog med handryggen över ansiktet upptäckte jag att jag blödde näsblod.
Hur vi fördelar vår tid är en av den västerländska nutidsmänniskans allra största bekymmer. Jobb, familj, fritidsintressen, ideella åtaganden, utbildning – vilka komponenter våra liv än utgörs av, så tycks vi alla ha samma lilla helsike med att få tiden att räcka till. För mig är prioriteringen solklar. Familjen först. Alltid, jämt och hela tiden. Allting annat får dela på den tid som (eventuellt) blir över.
Det är ingenting som jag på minsta sätt beklagar. När jag en dag är borta och någon frågar mina barn om mig, ser jag mycket hellre att de svarar ”han fanns alltid där”, än ”han skrev så många bra böcker.”
Och visst vore det ultimata en kombination av de två, men verkligheten är ju också vad den är. Jag har en begränsad mängd fritid, och prioriteringar måste göras. Och då väljer jag som sagt kidsen och familjen. Skriva får jag göra på nätterna.
Det är ju förstås ingen revolutionerande inställning nuförtiden, men det finns en annan viktig aspekt av det hela – vi män har historiskt sett alltid åtnjutit privilegiet att kunna ”ägna oss åt konsten” i mycket högre utsträckning än kvinnor. Det har inte setts som något märkligt att en man efter middagen drar sig tillbaka för att skriva på sin o så betydelsefulla roman, medan kvinnan förväntas ta hand om hem och barn. Skötte hon det riktigt snyggt kunde hon i bästa fall hoppas på en dedikation på försättsbladet.
Riktigt så illa ser det ju förhoppningsvis inte ut längre, men jag tror att det än idag finns en större acceptans för män som prioriterar konstnärliga ambitioner framför exempelvis hushållsarbete, än för kvinnor som gör detsamma. Och det är en tradition som jag bara vägrar att bli en del av.

Tro nu inte att jag romantiserar kring att knapra koffeintabletter och skriva nätterna igenom. Självklart mår man inte bra av stress, och självklart behöver man sin sömn. Självklart har även jag lugna fridfulla stunder att skriva på, de är bara inte så vanliga längre. I gengäld har jag fått tillgång till hela den värld av kärlek och erfarenheter som kommer med att vara förälder.
Och tro det eller ej, men man kan faktiskt fundera ut riktigt häftiga plot twists medan man bär runt på och vyschar en klarvaken bebis mitt i natten …

”We´ll live and die
We´ll laugh and cry
We´ll never even wonder why
In the war against sleep.”

/ The Cassandra Complex.

Advertisements
This entry was posted in Debut. Bookmark the permalink.

13 Responses to The war against sleep.

  1. Pingback: Att hinna med och räcka till | Författarskap och Föräldraskap

  2. Lina Forss says:

    Fint. Ödmjukt och rakt.

  3. Skriviver says:

    Jag är verkligen med på ditt tåg! Är just nu föräldraledig med mitt andra barn och får i och för sig ganska mycket skrivtid eftersom han sover flera timmar på dagen. Men det blir ju svårare sedan. Jag tycker nog att det värsta är känslan av att alltid ha dåligt samvete, antingen för att jag inte är med barnen, eller för att jag inte skriver. På sista tiden har jag börjat tänka att jag faktiskt måste prioritera skrivandet också (men självklart inte före familjen, det är ju liksom helt omöjligt) för att må bra. Att skriva är det som ger mig kraft och glädje och får mig att känna att jag är på rätt spår i livet. Och det måste vara okej att ta tid till det, fast den tiden annars skulle tillhört familjen. Men som sagt, eftersom jag tillbringar så mycket tid med barnen är det nog lite lättare för mig att tänka så 🙂

    /Linda

    • Johan Ring says:

      Helt rätt så! Och det viktigaste är ju att var och en gör vad som passar bäst för hen, det finns ju inga rätt eller fel. Det dåliga samvetet du beskriver känner jag mycket väl igen. Men det är fint att höra att du tycks ha hittat en modell som funkar för dig och din familj. That’s what it’s all about. 🙂

  4. ergo sum says:

    Just så. Vaddå, “gå ner i arbetstid för att kunna skriiiiiiva” när det handlar om att “gå ner i arbetstid för att vara med familjen och barnen”. Men vissa – de priviligierade(?) har det säkert mysigt i sina “get aways”..

    • Johan Ring says:

      🙂 Som sagt, det ultimata vore att kunna göra båda. Men så länge jag inte skriver på heltid, så länge det handlar om att fördela en viss mängd fritid, kommer jag alltid att sätta familjen först.

  5. Pia Widlund says:

    Lyxig värre att kunna åka bort bara för att skriva. Låter som hittepå för mig också. Man får ta den tid som finns, vare sig man har barn eller ej.

  6. Manuskt says:

    Skrivarresor låter som fantasier även för mig. Men fick i gengäld hela idén till en barnbok när jag slog huvudet i leksaksinsekten som hänger från dotterns taklampa 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s