Konsten att stå sitt kast

 

Ti blogg  Det var länge sedan jag skrev det ungdomsboksmanus som blir bok i vår och varje gång jag läser igenom det upplever jag att det är en ny text. Jag läser uppriktigt förvånat och med rynkad panna.  Ibland, till exempel när jag har druckit glögg, kan jag tycka att vissa delar är riktigt bra. Jag petar på min man och säger ”Kolla vad roligt!” eller ”Nämen, har JAG skrivit det fina?” Andra gånger faller min dom hårt över texten. Alltså verkligen, verkligen hårt.

Debutantbloggar-Fredrik ställde nyligen en fråga som gjorde att jag igår snabbt behövde läsa igenom manuset igen. Och ju längre jag läste, desto starkare kände jag att jag måste varna eventuella framtida läsare för att boken förmodligen är det absolut löjligaste som någonsin har skrivits. Det insåg jag så smärtsamt tydligt att jag under genomläsningen till slut kröp ihop och hyperventilerade på golvet. (Jag satt och vaktade ett prov medan jag läste. Jag hoppas verkligen att ingen fuskade under min time-out under katedern.)

Målgruppsrepresentanter – ett gäng helt underbara kepskillar – har läst manuset och tyckt om huvudpersonerna, förstått budskapet, skrattat på rätt ställen, gillat handlingen och hjälpt mig att hitta en autentisk ton i replikerna. Dessutom tror mitt förlag på boken. Det försöker jag påminna mig själv om. Jag tror på att grabba tag i allt det hoppfulla och positiva istället för att hyperventilera i fosterställning under katedrar men ibland är det lättare sagt än gjort. Jag önskar att jag kunde känna att jag redan gjort allt jag kan med texten. Att allt som återstår är att försöka låta bli att baktala boken offentligt. Som ni märker är just det fortfarande ett så kallat utvecklingsområde.

 

Annonser

Om Christina Lindström

Debutant 2015 som skriver för barn och ungdomar. Manisk läserska och löpare. Tycker mycket om att jobba som lärare.
Det här inlägget postades i Christina Lindström Andersson och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Konsten att stå sitt kast

  1. Manuskt skriver:

    Varför är det så mycket upp och ner i det här med att skriva? Tycker det gäller hela vägen. En går från hybris till depression över hur bra eller dålig texten är. Älskar hur bra redigeringen gör texten, förfasar sig över att en nog rensat bort allt som var bra. Och sen ”tänk om jag hamnar på en topplista!” till ”kanske mamma åtminstone vill köpa en bok…” Lycka till med utvecklingsområdet 😉

    • Christina Lindström Andersson (Tina) skriver:

      Jag undrar hur det kommer att kännas när boken väl kommer ut. Kommer det äntligen att vara möjligt att sluta noja då?

  2. Pia Widlund skriver:

    Visst är det så att när man läser texter man skrev för länge sen knappt känner igen sig. Det är lite kul. I alla fall om man tycker det är bra.

  3. Christina Lindström Andersson (Tina) skriver:

    Tack för din kommentar!

    Jag har förstått att musiker ofta spelar in sina album långt innan de släpps och att de sedan sitter och biter på naglarna när de hör uppenbara missar som inte går att ändra. Men mellan konserter kan de ju ändra – det är ju sant. Min bok har inte gått till tryck men till sättning och jag tror inte att det är läge att ändra ungefär allt i nuläget. 😉 Får försöka andas lugnt istället. Svårt!

    • Kära Syster skriver:

      Jag har hört nåt om att Robyn faktiskt spelar in flera versioner av sina låtar och i denna digitala tidsålder vore det inte konstigt om fler artister gör så:)
      Kanske en möjlighet för e-böcker …?!

      Jag som inte gett ut nån bok (än), kan förstås inte helt föreställa mig hur jag kommer att reagera inför detta oåterkalleliga. Man lägger all energi på nästa bok?

      /Anna

  4. Kära Syster skriver:

    Vilket härligt ärligt inlägg:)
    Det är väl helt enkelt så att man aldrig någonsin kan känna sig helt färdig med en text. Den är färdig när den måste gå till tryck.

    Musiker har ju den fördelen att de alltid kan framföra en låt annorlunda. Eller till och med spela in den på olika sätt. Med en bok är det värre, så … Vi får väl stå vårt kast?

    /Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s