Ingenting är så uppfriskande som en litterär debutant

peo-bengtssonDet behövdes minsann ingen research för att skriva den första boken. Jag kunde inte vänta längre. Tålamodet var obefintligt och dessutom har jag alltid uppskattat slarviga romaner. Det är sant, det har jag faktiskt. Slarviga – fast fyllda med energi. Så jag satte mig på en pinnstol och skrev en blixtsnabb, energifylld bok på ett par månader. Framtiden får utvisa om jag gjorde rätt.

Debuten är romantisk. Det romantiseras ofta kring debuten. Jag tänker på miljonären som pratar melankoliskt om de fattiga åren. När hen sov på ett golv hos en vän i en studentkorridor och käkade nudlar sex dagar i veckan. Numera, när skaldjursplatån bärs in med årgångsvinet, vill gärna miljonären berätta om tiden innan drömmarna gick i uppfyllelse. Det finns något där, när nätterna skälvde av jazz och berusade kyssar, när vännerna målade upp framtiden i breda penseldrag och sa att något fantastiskt väntade. Det var fint då, fastän hen fick sova på golvet och vaknade med ryggsmärtor. Trots hungern. Eller kanske på grund av hungern.

Jag undrar om inte också ni, kära debutanter, kommer att drömma er tillbaka till tiden runt första boken, när den blev antagen, hur ni fick telefonsamtalet, eller brevet som ni sprättade upp och febrigt ögnade igenom? Skickar förläggare brev nu för tiden? Helvete, vad gammal jag börjar bli. Förlåt mig. Ögnade igenom mejlet, ska det vara.

Tekniken har aldrig varit min vän. Jag har en dator, jag vet hur man slår på den. Men när något låser sig på skärmen är jag förlorad. Eftersom jag har haft samma dator i tio år nu så låser sig skärmen regelbundet. Detta är upphov till mycket frustration, det tror jag att ni kan begripa.

”Köp en ny”, säger min förläggare. ”Du har ingen känsla för det där”, svarar jag. ”Det är som att be Carly Simon byta hatt, för att den gamla börjar hänga lite.”
”Vem är Carly Simon?”
Jag. Byter. Inte. Är det uppfattat?
Jovisst, jovisst, fortsätter min förläggare. Men är inte det att vara alltför nostalgisk? Att hänga kvar vid ålderdomlig teknik? Hårddisken kan ju krascha när som helst! Det är här jag börjar göra liknelsen vid en trumpetares instrument. Att tonen i texten aldrig går att återskapa på en ny modern laptop. Det krävs att h-tangenten är nedsjunken till hälften och knappt ger med sig när jag trycker på den. Det måste vara på det viset. Ge mig numret till IT-supporten bara, det räcker.

Behovet av research har ändå ökat, det måste jag erkänna. Första boken var en explosion i ljus och snabba intryck. Det var underbart. Numera spenderar jag timmar i andras texter för att lära mig mer om ämnet som jag just nu skriver en bok om. Hjärnan expanderar. Det är också underbart, på ett lite annat sätt. Förhoppningsvis gör det att jag kan skriva fler texter med ljus i, det måste ju vara ambitionen. Framtiden får utvisa om jag gör rätt.

Första plattan med ett rockband är nästan alltid den bästa. De fyra skivorna som kommer därefter kan också vara bra, men debuten är den jag oftast kommer ihåg och väljer att spela när jag är på det humöret.

Nu tänker jag göra så här: Jag ska läsa era debutböcker med vidöppet sinne. Jag köper eller lånar dem på bibliotek. Och sedan hoppas jag av hela mitt hjärta att ni ägnar resten av era liv med att göra allt som står i er makt för att överträffa den första bok jag läste av er. Bevisa att ni kan göra det ännu större. Oavsett om det innebär att ni måste göra research eller ej. Ska vi säga så?

/Peo Bengtsson

Advertisements
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Ingenting är så uppfriskande som en litterär debutant

  1. Domarringen skriver:

    Ja det är underbart de stunder skallen exploderar och allt hamnar på pappret/skärmen urskiljngslöst. Men det är även så lätt att fastna i redigering under skrivandet vilket bromsar upp det hela. Jag kan också uppskatta ”slarvigt” skrivna debuter. Får hoppas att fler gör det. 🙂

  2. Erika Marcusson skriver:

    Deal! Så längd du jobbar för samma mål:)

  3. Christina Lindström Andersson (Tina) skriver:

    Gillar din text!

  4. Ping: Du skall inga andra bloggar hava jämte mig. | Peo Bengtsson – Anteckningar & Text

  5. Thomas skriver:

    Tack Peo för utmaningen! Vi säger så, helt klart!

  6. Ethel skriver:

    Jag är med :-)! Rolig och underhållande text. Jag sitter här och ler.

  7. trktanten skriver:

    Nog är det sant det där. Och jag tänker att det oftast är drömmen som skapar det där skimret. Drömmen om att uppnå det ouppnåeliga. När den drömmen slår in och man kan kalla sig debutant, är känsloexplosionen svårslagen. Kanske är det den som lägger sig över allt det där skitiga, jobbiga som man genomlidit innan man kom till något som kan kallas ett mål.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s