Nära verkligheten

FredrikVincent, huvudkaraktär i min bok, står med tårna över kanten, precis på väg att falla ner i en sjugrönjävlars livskris. Ända tills nu har allting gått som på räls. 40 år utan några som helst problem. Så vad säger ni? Är det inte dags för Vincent att hamna i lite trubbel? Snubbla in i en liten uppgörelse mellan två brottsorganisationer kanske. Va lite mer Hank Moody, eller gå vilse i våld och droger.

Jag har fyllt 30 exakt tio gånger nu, tycker att man fortfarande borde få ha roligt och har börjat åka skateboard. Åldersmässigt är jag nära Vincent och ligger i riskzonen för en liten kris snart. Mitt i en enligt vissa. Om jag beskriver att Vincents fru är utrustad med en fotomodells långa lemmar, är det för att jag drömmer om ben som kan lindas två varv runt en istället för ett varv som min fru klarar av?

Nej. Men jag kan se vart frågan kommer ifrån.

Jag använder mycket jag ser omkring mig som inspiration. Skulle folk i min närhet känna igen situationer ur mitt liv? Absolut. Men inte mer än att kanske kunna se vad jag blivit inspirerad av. Jag hittar på en stomme och sen blandar jag in tillräckligt mycket verklighet i fasaden för att få den att kännas någorlunda trovärdig. Är det inte så alla gör? Broderar verkligheten tills den blir spännande nog att berätta om.

Inom KBT pratar man om katastroftankar, när man tolkar en situation som mycket värre än den egentligen är, och för varje varv man tänker igenom den så blir den bara värre och värre tills hela jorden är på väg att gå under. Jag är gammalt Stephen King fan. Han skriver för att bli av med sina demoner. Jag använder mina mest extrema tankar för att skapa roliga eller obehagliga situationer. Att skriva kanske får ut tankarna ur systemet. Rensar upp bland både de katastrofalt hemska och de katastrofalt roliga. Vad är det absolut läskigaste som skulle kunna hända i den här situationen? Tänk va förvånad han skulle blivit om hon istället sagt det här… och så vidare. Vi tar saker vi ser och drar det ett varv längre eller tio.

Allting stort som händer i historien är påhittat. Any resemblance to real persons, living or dead (or undead om man skriver skräck Johan, blink blink), is purely coincidental.

Jag och Vincent har av en likhet till, några av våra kolleger har samma namn. Betyder det att Vincents jobbar på samma företag som mig. Nej, det gör han inte men det är jättesvårt att komma på så många trovärdiga namn. Känner ni till ett stort företag som heter Apple?Tänk om ett företag i min bok skulle heta Pears. Du kan ju inte jämföra äpplen och päron, och det behöver du inte heller för det är inte heller samma företag.

Låna, stjäl, återanvänd. Det är ett långt projekt att skriva en bok och vissa dagar funkar vissa saker bättre än andra.

Men vänta nu, Vincents bästa kompis har en hund som heter Charlie, en av mina bästa vänner har haft en hund som heter Charlie. Är det samma kille? Kanske, kanske inte. Men båda kan i alla fall gå ner i split.

Jag får ofta höra att jag är från en annan planet. Så hur nära verkligheten kan jag egentligen vara?

Annonser
Det här inlägget postades i Debut, Fredrik Frängsmyr. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s