Regn på olika ledder

Thomas”Du måste skriva något om Irland”

Det var en kommentar från en av mina skrivarkamrater när vi satt och pratade om debutantbloggen en kväll. ”Hur tänker du nu?” tänkte jag, men sa inget.”Det är väl inte relevant?” tänkte jag också.

Men det kanske finns ett par saker att säga om Irland som är relevant för en författarblogg. En sak är att det hade varit mycket smartare att bo kvar där som författare, eftersom inkomster från bland annat författande (och en del andra konstformer) är skattebefriade…

Man kan också säga att det stör mig att jag aldrig under dessa år lyckades lära mig iriska. Eller så kan man säga att jag fått en dialekt som får engelsmän att haja till. (Och kanadensiskor att tvinga sina makar att bjuda mig på middag).

Men nej, det var inte heller jätterelevant, eller hur.

Hursomhelst, vi bodde där under drygt 3 års tid. Det gör att vår familj har en del intressanta minnen, och även språkliga erfarenheter. Men också att vårt litterära medvetande breddades ganska ordentligt. Alla i familjen läser. Massor. Och helt plötsligt började vi läsa helt nya saker. Saker vi inte läst innan. Det där tror jag är bra. Man läser i, och inte minst lever i, en annan kultur. En kultur som är inte helt olik den svenska, men ändå väldigt annorlunda på många sätt. Man breddar sina intryck. Jag tror man har nytta av det som människa. Och allt man lär sig som människa har man nytta av i sitt skrivande.

Sedan finns det ju massor helt fantastiska miljöer också. Jag har använt en del av dem i mina noveller. Connemaras kust. Dublins innerstad. Fairy trees. Skulle vilja använda Kilmainham Gaol någon gång också, och kanske skriva någon längre historia som utspelar sig i Dublin, eller på Irland generellt.

Men jag lärde mig något annat också. Vi satt en dag i min skrivgrupp och diskuterade en text jag skrivit. De andra säger: ”Du har så fantastiskt bra miljöbeskrivningar i den här.”

Där hajar jag till.

Alltså, vad jag kom ihåg hade jag inte skrivit några. Eller, i alla fall inte lagt något som helst krut på dem – inte alls. Jag hade bara skrivit som det var. Det fina regnet som sakta väter ner var ju så. Och klipporna behövdes ju för att motivera händelseförloppet. Torv luktar speciellt när man eldar. Alla irländare får något nostalgiskt i blicken när de pratar om torv i öppna spisen (ja man eldar torv – inte ved).

Jo jag hade nog lagt in en del miljöskildringar insåg jag när jag analyserade texten jag med. Men inte avsiktligt. De bara slank med – för att det var så det var ju.

Och där tror jag man kan lära sig något. Känn, lukta, se, hör det du skriver om i möjligaste mån. Var inte rädd för att ta intryck och ta med dem i det du skriver. Blanda och ge. Man behöver inte ha upplevt allt. Absolut inte. Men stoppa in dina egna erfarenheter där du kan. Jag har aldrig varit i Böhmen på 1600-talet. Ska väl erkänna att det är mycket annat i boken jag inte gjort heller. Tur är nog det. Men jag har varit i skogen, jag har varit i kalla stenbyggnader, jag har ridit, jag har fäktats, och jag har varit rädd. Känn efter – hur kändes det? Skriv det. Inte mer, men skriv det. Det är i alla fall så jag försöker göra.

 

***
Andra (språkliga) effekter av att ha bott på Irland:
– Min tendens att gilla dåliga ordvitsar och konstiga ordvrängningar förstärktes om det nu var mögligt – till min omgivnings förtret.
– Vi fick en del intressanta uttryck från våra barn. En favorit är Squirrlar. Som i ”Åhh vilka söta squirrlar det är i parken”.
– Att vi numera besvarar frasen ”How are you?” med det klassiskt irländska ”Not too bad”…

Lite Irland

Något från Irland

Annonser

Om Thomas

Författare, debutantbloggare 2015. Incidenten i Böhmen - utgiven 2015 på Undrentide förlag.
Det här inlägget postades i Debut, Thomas Årnfelt och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Regn på olika ledder

  1. Skriviver skriver:

    Det måste vara fantastiskt att ha erfarenheten av Irland. Det är ett av mina absoluta drömresemål, men jag verkar aldrig komma iväg dit.

    Jag tycker det är otroligt svårt, det där med miljöbeskrivningar. Har en tendens att liksom behöva skriva ner det ungefär som ett vykort för mig själv – så att i alla fall jag vet precis hur det ser ut. Och sedan får jag ta bort och ta bort och ta bort och ta bort i all oändlighet. Men kanske att man kan öva upp det där så att jag inte behöver vara fullt så långrandig från början, utan kanske bara liiite onödigt beskrivande. Retligt att behöva ta bort sida upp och sida ner 🙂

    • Thomas skriver:

      En variant skulle ju kunna vara att skriva ner ”vykortet” vid sidan av, så att du själv vet hur det ser ut?

      Och ja, Irland är rätt så fantastiskt 🙂
      Vi försöker åka tillbaka så ofta vi kan. Även erfarenheten att ha bytt land med hela familjen med allt vad det innebär är oerhört lärorik sak att ha med i bagaget.

  2. Vardagsmagi skriver:

    Såg att du bor i Linköping! Skoj att ha likasinnade i samma stad. 🙂
    Alice Munro är skicklig på att portionera ut miljöbeskrivningar i lagom doser. Det är en svår konst. Vill ju inte att det ska bli stopp i flödet för att man rabblar miljöbeskrivningar. Som du säger, hellre att miljön används än att den beskrivs.

    • Thomas skriver:

      Jodå det finns en del skrivande folk i regionen 🙂
      Inte alls omöjligt att jag återkommer till mina funderingar kring miljöer…

  3. Kära Syster skriver:

    Vackert! Tack för att du skrev något om Irland!

    Det är så lätt att miljöbeskrivningar känns krystade och när jag skriver dem undrar jag alltid hur mycket som är tillräckligt? Jag vill inte heller överanalysera platserna jag bjuder läsaren till och inte heller förklara hur folk ser ut. Det där blir bäst när man får hitta på själv, är min erfarenhet som läsare. Så att ett par väl valda ord kan vara tillräckligt, är en tröst. Jag ska tänka så.

    /Anna

    • Thomas skriver:

      Tack Anna!
      Ja jag föredrar själv också det komprimerade. När miljön används snarare än beskrivs. När man som läsare får en känsla av hur det är, snarare än ett fotografi av platsen. Sen är det givetvis svårt att få till alla gånger – men desto skönare när man lyckas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s