Före / efter.

10157221_701905456534394_6503728241913565292_nI förra veckan skrev jag om redigering. Om nybörjarens sårade ego när en utomstående redaktör tar fram den röda pennan och börjar döda ens älsklingar. Men också om att man med tiden lär sig vilken oerhörd tillgång det är att låta en kunnig, erfaren yrkesperson gå igenom ens text och skala bort oväsentligheterna för att nå fram till kärnan. När man väl förmår släppa prestigen.

Och jösses, gissa om jag tänker släppa prestigen idag.

Några av er frågade nämligen om jag inte kunde lägga upp några exempel ur min egen text, med ett tydligt ”före redigering” och efter ”efter redigering”. Och vad gör man inte för Debutantbloggen?

Samtliga dessa exempel är alltså tagna från min kommande debutroman Fyra Minuter.

Exempel 1.
Före:

”Flygplanet såg ut att vara sönderbrutet, men det brann med alltför starkt sken för att vara säker. Det låg gott och väl ett par hundra meter från närmaste lada, men hela åkern var full av människor som sprang fram och tillbaka i vild panik. Några viftade med mobiltelefoner, andra tycktes bara springa planlöst mellan Lothar Nordahls hus och grusvägen, och några kom till och med springande med hinkar fyllda med vatten. Som om de tänkt sig att släcka branden på det sättet.”

Efter:

”Flygplanet såg ut att vara sönderbrutet, men skenet från elden var så starkt att det var omöjligt att avgöra säkert. Hela åkern var full av människor som panikslaget irrade runt. Några viftade med mobiltelefoner, andra tycktes bara springa planlöst mellan Lothar Nordahls hus och grusvägen, några skyndade fram med vattenfyllda hinkar, som om det skulle gå att släcka branden på det sättet.”

Exempel 2.
Före:

””Är det sant?” frågade hon.
”Vilket?” Jans röst lät dämpad och sluddrig på grund av spikarna han höll mellan läpparna.
”Sov du verkligen när planet störtade igår?” Hon kände genast igen hans reaktion, hur han slog undan blicken och plötsligt blev mycket koncentrerad på arbetet med bryggan. Hon visste att han inte skulle svara henne. Plötsligt gjorde hennes hjärta så hemskt ont.
”Mamma har varit död i ett år” sa hon, och blev själv förvånad över hur arg hon lät, ”och vet du vad det allra värsta är? Det är att du fortfarande inte har lärt dig att be om hjälp.”
För ett kort ögonblick stelnade Jan till. Han var vänd ifrån henne men Veronica kunde se hur musklerna i hans seniga underarmar plötsligt spändes, och sedan långsamt slappnade av igen. Jan knyckte till hårt med hammaren, och den trasiga brädan lossnade och föll ner i vattnet med ett plask.”

Efter:

””Är det sant?” frågade hon.
”Vilket?” Spikarna fick Jans röst att låta dämpad och sluddrig.
”Sov du verkligen när planet störtade igår?” Han blev plötsligt mycket koncentrerad på arbetet med bryggan. Hon visste att han inte skulle svara. Plötsligt gjorde hjärtat så hemskt ont.
”Mamma har varit död i ett år” sa hon, och blev själv förvånad över hur arg hon lät, ”och vet du vad det allra värsta är? Att du fortfarande inte har lärt dig att be om hjälp.”
För ett kort ögonblick stelnade Jan till. Så knyckte han till hårt med hammaren, och den trasiga brädan lossnade och föll ner i vattnet med ett plask.”

Exempel 3.
Före:

”På tisdagseftermiddagen satt Bengt Bivrén, som ägnat hela sitt yrkesverksamma liv åt att sälja bilar i firman han ärvt av sin far, blickstilla i sin egen bil och stirrade rakt fram i väggen. Bilen var parkerad inne garaget, så mycket var han klar över, men han förstod inte varför. Han hade kommit hem från arbetsdagen på firman, där han lyckats åstadkomma oerhört lite av värde, och stängt av bilen efter att ha kört in i garaget. Men sedan hade något hänt, och han hade blivit sittande så här med blicken fäst på en osynlig punkt på väggen framför honom.
Vad som hänt var att Bengt hade börjat fundera över hur det skulle vara att döda sin fru. Och inte bara döda henne, utan slita henne i små stycken och äta upp dem. Elin var ett par år yngre än honom och höll sig i betydligt bättre form, men han trodde inte att det skulle vara någon större match för honom att fälla henne. Han ville äta henne medan blodet ännu var varmt, det var så han ville känna det rinna nedför strupen. Kroppsvarmt.”

Efter:

”På tisdagseftermiddagen satt Bengt Bivrén, som ägnat hela sitt yrkesverksamma liv åt att sälja bilar i firman han ärvt av sin far, blickstilla i sin egen bil och stirrade rakt fram. Bilen var parkerad inne garaget, så mycket var han klar över, men han förstod inte varför. Han hade kommit hem från jobbet, där han lyckats åstadkomma oerhört lite av värde, och stängt av bilen efter att ha kört in i garaget. Men sedan hade något hänt, och han hade blivit sittande så här med blicken fäst på en osynlig punkt på väggen framför sig.
Nu funderade Bengt över hur det skulle vara att döda sin fru. Att slita henne i små stycken och äta upp dem. Han ville äta henne medan blodet ännu var varmt, kroppsvarmt.”

Nu är ju såklart dessa endast tre specifika exempel som kanske inte säger så mycket. Men för mig är det ändå tydligt hur redigeringen hjälper till att få fram kärnan i texten, det viktiga. Det måste inte alltid handla om något så dramatiskt som att döda sina älsklingar, ofta har texten – åtminstone i mitt fall – bara en tendens att svälla ut utan att man riktigt märker, bli onödigt omständlig och krånglig. Då gör redigeringen, både ens egna och redaktörens, underverk.

Och även om mina små exempel ovan kanske inte faller under kategorin ”underverk”, så hoppas jag ändå att min poäng har gått fram.

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Före / efter.

  1. Disa skriver:

    Tack, så mycket! Detta är precis vad vi andra som skriver tycker är intressant att läsa.

  2. Håkan Lindgren skriver:

    Tack för mycket talande exempel. Har just avslutat första redigeringen, skickat in till redaktören och väntar på retur igen. Jag har gjort massor av förändringar, sparar alla gamla versioner, men det skulle ta tid att plocka fram exempel – tack för att du tog dig tid till det.
    Mitt manus skall för övrigt vara helt klart 1:e mars för förlagets korrläsning mm, det är väldigt snart …
    Trevlig kväll,
    Håkan Lindgren

  3. Vardagsmagi skriver:

    Tack för att du delar med dig. Inser att jag inte är ensam om att ha byggställningar i texten. Underlättar med en redaktör som hjälper en att städa bort dem. 🙂

  4. ergo sum skriver:

    *ler* Tack för att du delar med dig. Och du har en skicklig redaktör. För det ÄR dina texter. Även efter redigering.

    • Johan Ring skriver:

      Tack snälla. För där gör du en bra poäng – redigering är viktigt, men det får givetvis inte bli så att texten förlorar sin personlighet. Det ska ju fortfarande vara Du, liksom.
      Så tack, det värmer. 🙂

  5. Gabriella skriver:

    Lärorikt och inspirerande att få ta del av. Får mig att längta till sista ordet, sista punkten och att sedan få redigera. Sparar du alltid ursprungstexten? Inser att jag inte gör det eftersom jag har en tendens att pilla i föregående kapitel innan jag startar på nästa, vilket gör att det här intressanta före och efter som du visar kommer att försvinna. Ska tänka på det när jag gått i mål och det stora redigeringsarbetet tar vid. Tack för att du delar med dig!

    • Johan Ring skriver:

      Faktum är att jag nästan aldrig sparar ursprungstexten, inte i datorn åtminstone. Men här hade jag kvar det ursprungliga manuset i pappersform, med min redaktörs ändrings- och strykningsförslag.
      Och under skrivandets gång är jag som du, jag kan sällan låta bli att redigera det jag skrev igår innan jag börjar för dagen. 🙂 Men det tror jag faktiskt också har sina fördelar, tror att det gör att man kommer än djupare in i sin berättelse.
      Tack för att du läser, och kommenterar!

  6. Kära Syster skriver:

    Wow, så generöst, tack! Man undrar ju lite hur mycket kortare din bok blev allt som allt efter redigering… 🙂

    Jag inser två saker av detta:
    1. Jag måste skärpa mig, sluta mes-peta i mitt manus och skicka det till förlag. (Med tanke på hur mycket arbete det ofrånkomligt kommer att bli tillsammans med redaktör oavsett.)
    2. Fler än jag ”skriver mig fram” till poängen och producerar mängder av ord som behövs för att skriva, men inte för att läsa.

    Tack igen för detta Johan!

    /Anna

    • Johan Ring skriver:

      Tack själv Anna, tack för intresset! 🙂
      Dina två punkter stämmer för övrigt på pricken in på mig.

      Och jag kan meddela att manuset i sin färdiga form blev hela femtio sidor kortare än det första utkastet…. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s