Lördagsenkät: Vilken är den bästa inledningsmening du vet?

Lördagsenkäten v6. Vilken är den bästa inledningsmening du vet?

Ti blogg Christina Tina Lindström Andersson:  Jag gillar att Pija Lindenbaum i sin fenomenala ”Gittan och gråvargarna” i bokens inledning ger en talande beskrivning av huvudpersonens väsen: ”Gittan är en sån som inte klättrar på tak. För man kan ramla ner.” Jag gillar även: ”Snöns tystnad, tänkte mannen som satt på sätet bakom busschauffören. Om det här hade varit början på en dikt skulle han ha kallat det han kände inom sig för snöns tystnad.” (Orhan Pamuks Snö.)

Felicia låg nära Felicia Welander:  Jag har fortfarande strofer i huvudet från alla fantastiska barnböcker jag läste när jag var liten. En av dem är Tove Janssons ”Vem ska trösta knyttet” som precis som min debutroman handlar om ensamhet och att ta sig ur den genom att våga gå fram och säga ”Hej!”. (Och så är jag svag för berättelser som börjar med ”Det var en gång”): ”Det var en gång ett litet knytt, som bodde ensam i ett ensamt hus, han var nog mycket mer ensam än han trodde på kvällen när han tände alla ljus och kröp inunder täcket i sin bädd och gnällde för sig själv, för han var rädd.”

10157221_701905456534394_6503728241913565292_n Johan Ring:  Jag har alltid älskat noir-känslan som inleder Graham Greenes ”Brighton Rock”: ”Innan Hale hade varit tre timmar i Brighton förstod han att de tänkte mörda honom.” Den meningen hakar mig direkt.
När jag var i depprocktonåren var en av de viktigaste böckerna i mitt liv Elizabeth Smarts olidligt vackra och sorgliga ”By Grand Central Station I sat down and wept”, och redan första meningen sätter tonen för hela boken: ”I am standing on a corner in Monterey, waiting for the bus to come in, and all the muscles of my will are holding my terror to face the moment I most desire.”
Men den inledningsmening som jag håller högre än alla andra, som jag kan rabbla i sömnen och som jag helt seriöst övervägt att tatuera in, kommer från Stephen Kings ”The Gunslinger”, den första boken i hans ”The Dark Tower”-serie: ”The man in black fled across the desert, and the gunslinger followed”. Den meningen blev ingången till mitt livs största läsupplevelse, och har därför uppnått en nästan mytisk status för mig.

Thomas Thomas Årnfelt:  En mycket svår fråga. Jag vet faktiskt inte. Det finns så många bra inledningar, men just nu snurrar det mest runt och jag vet inte vad jag skall välja. Dessutom kommer jag inte ihåg enskilda meningar på det sättet. Rycker två böcker från bokhyllan inne i barnens rum som jag vet att jag gillade ”början” på. Kanske inte bara för just inledningsmeningen egentligen. Men någon form av svar på frågan kanske:
”Jag minns vår drake.”
Kort, koncist och väldigt mycket Astrid Lindgren.
Den andra är en liten personlig favorit, men jag behöver nog få ta med mening två också:
”It was Christmas Eve in Dublin and the sun was splitting the rocks. The lizards were wearing flip-flops and the cacti that line the streets of the city were gasping.”
Fredrik Fredrik Frängsmyr:  Jag har två favoriter. Den första är från boken The Outsiders av S.E. Hinton och tar mig tillbaks till första gången jag varit ensam på skolbio och gick backen hem från skolan med vårsolen som värmde ryggen och fåglarna som sjöng ifrån skogen.
“When I stepped out into the bright sunlight, from the darkness of the movie house, I had only two things on my mind: Paul Newman and a ride home…”
Men måste jag välja en så är min absoluta favorit inledningen till Fight Club: “Tyler gets me a job as a waiter, after that Tyler’s pushing a gun in my mouth and saying, the first step to eternal life is you have to die.”
En mening som drar in en i Chuck Palahniuks råa värld och håller en fången där tills boken är slut.

Annonser
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Lördagsenkät: Vilken är den bästa inledningsmening du vet?

  1. Kära Syster skriver:

    När jag hittade ”The Night Circus” för några år sedan (eller om den hittade mig, apropå mytiska nivåer), var det omslaget som lockade, titeln som triggade och första meningen som kom att förändra mitt förhållande till berättelser: ”The circus arrives without warning.”

    /Anna

  2. Mathias Skeppstedt skriver:

    Many years later, as he faced the firing squad, Colonel Aureliano Buendía was to remember that distant afternoon when his father took him to discover ice.
    – Gabriel García Márquez, One Hundred Years of Solitude

    The snow in the mountains was melting and Bunny had been dead for several weeks before we came to understand the gravity of our situation.
    – Donna Tartt, The Secret History

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s