Det finns en galenskap i metoden – del 2

ThomasJag tänkte jag skulle avsluta min mikroserie om skrivmetod. Den här gången med lite mer detaljer om själva skrivandet…

Hur skriver jag? Om vi kopplar tillbaka till King igen så berättar han att han skriver fullständigt flödesmässigt. Ingen redigering över huvud taget. Sedan lägger han undan manuset i 6 veckor innan han börjar ett omfattande redigeringsarbete.

Så gör inte jag.

Inte riktigt i alla fall.

Jag skriver ett kapitel i taget. Det där lät ju fruktansvärt intelligent! Men jo, det är så jag jobbar. Jag startar ett kapitel och skriver ner vad jag tänker att det ska handla om. Lite sådär som en Alexandre Dumas-roman. ”Vari vi får möta den ondskefulle Tsarens dotterdotters bror som överlevt Mongolernas” – ehh nej så skrev han nog aldrig, men ni fattar säkert.

Sedan börjar jag skriva.

För mig är rytmen i texten ganska viktig, så jag tenderar att tillåta mig redigering medan jag arbetar. Men bara just i det kapitlet jag skriver på just nu. När jag stänger ett kapitel så stänger jag det. Kommer jag på något som behöver ändras får jag göra en anteckning om det, inget mer. Redigering av icke pågående kapitel görs efteråt.

Jag skriver också kronologiskt. Kronologiskt i den bemärkelsen att jag skriver det så som jag tänker mig att läsaren skall läsa det. Visst går det att i redigeringen sedan stuva om, stoppa in, eller ta bort, men när jag skriver så skriver jag från början till slut så att säga.

Varför håller jag på sådär? Jo, för att det varit det enda sättet för mig att säkerställa att jag blir klar. Börjar jag pilla i ett gammalt kapitel så riskerar jag att fastna där. Sitter jag och längtar efter att få skriva ett visst kapitel måste jag använda det som sporre för att skriva kapitlen som leder fram till det. Tillåter jag mig att skriva ”det där skojiga kapitlet som jag längtar efter att få skriva” är risken överhängande att jag aldrig kommer ta tag i de andra kapitlen – och då blir det ingen bok, eller hur?

Dessutom vet jag inte exakt vad som kommer hända på vägen fram, så att skriva något som händer längre fram blir väldigt svårt, och konstigt.

När jag skriver grundstoryn vill jag vara inne i den. Hela tiden. Därför försöker jag skriva varje dag. Eller i alla fall nästan varje dag. Jag har sett till att ha en dator som är så lätt att jag kan ha den i väskan alltid – utan att få ont i axeln.

Mitt skrivmål är inte ambitiöst. Det har varierat över tid men det brukar ligga i spannet 60-200 ord. Det låter givetvis oerhört lite. Det är väldigt lite. Men poängen är att det är ett uppnåeligt mål även de dagar det går trögt. Jag kanske bara har tid att öppna datorn en kort stund på lunchen, eller jag har oerhört mycket annat att göra. Kan jag ändå tvinga mig att läsa vad jag skrev igår, och få till några nya ord, några ord som faktiskt inte fanns förut, då är det bra. För det håller historien levande för mig och då blir startsträckan kort även nästa dag. En bra dag blir det fler ord.

Men det är så jag funkar. Eller har funkat hittills. Jag vet andra som gör helt annorlunda på varenda en av punkterna jag berört. Och det funkar för dem. Jag är också ganska övertygad om att metoder kommer förändras över tid, eller från projekt till projekt. Och det är lite det som är min poäng:

Det finns inget facit.

Jag tror man måste känna sig fram. Hitta det sätt som fungerar för en själv. Just nu. Och inte vara rädd för att ändra.

Hur gör du?

Om Thomas

Författare, debutantbloggare 2015. Incidenten i Böhmen - utgiven 2015 på Undrentide förlag.
Det här inlägget postades i Debut, Thomas Årnfelt och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Det finns en galenskap i metoden – del 2

  1. Maria skriver:

    Jag känner igen mycket. Framför allt det där med att skriva kronologiskt (eftersom jag i viss mån berättar för mig själv medan jag skriver) och att hålla texten nära och försöka skriva varje dag. Just nu lägger ju livet lite hinder i vägen för det sistnämnda, men i princip.

    • Thomas skriver:

      Jo, man får ju anpassa sig lite efter vad som är rent praktiskt möjligt om man säger så. Alltid roligt att höra hur andra gör.
      Det där med ”kronologiskt” är lite spännande i sig. Rent teoretiskt skulle man ju kunna skriva en berättelse kronologiskt rent tidsmässigt, och sedan flytta om kapitlen till en okronologisk berättelse också. Men som sagt, jag skriver hellre i den ordning mina kapitel är tänkta att läsas. (Om det sen hamnar i den ordningen är en helt annan sak, men så som jag tänker när jag skriver).

  2. Skriviver skriver:

    Tack för att du delar med dig! Det är alltid väldigt roligt att läsa om andras skrivprocesser 🙂

    Även om det som du säger inte finns ett facit, så tror jag ändå att du gör åtminstone två saker som skulle kunna vara väldigt allmängiltigt rätt. För det första, att du skriver lite varje dag. Det är ju så viktigt att hålla sig nära texten även de dagar man egentligen inte hinner, just för att inte startsträckan nästa dag ska bli så lång. För mig är det alltid så att om det hinner gå flera dagar mellan skrivtillfällena så kan det också ta mig nästan flera dagar innan jag kommer igång igen. Så jag tror på din metod!

    Och så det där med ett kapitel i taget som du tillåter dig att redigera om andan faller på, men sedan är det absolut förbjudet. Det är ju också väldigt smart. Och det är ett otroligt bra råd till en sådan som jag: som hela hela hela heeela tiden fastnar i redigering och har väldigt svårt att komma framåt just av den anledningen. Och jag bestämmer mig ibland för att jag absolut inte får redigera alls, men då blir jag på något sätt lite deppig – för det är egentligen den biten av skrivandet som jag gillar bäst. Så när jag sätter igång med ”den stora omskrivningen” av mitt manus (efter att jag fått tillbaka den från responsen), tror jag att jag ska köra rätt så mycket på din metod. Mitt enda problem är kanske att jag har grymt långa kapitel. Men jag får väl fundera på om jag kan använda samma metod med lite andra regler, som att byta ut kapitel mot stycke, eller liknande.

    Tack igen!
    /Linda

    • Thomas skriver:

      Jo precis. Som sagt var, jag tror inte det finns _ett_ facit. Utan man får testa sig fram och hitta det som funkar. Jag tycker det är skoj att höra hur andra gör, för att kunna plocka bitar. Och det är därför jag tänkte att jag kunde dela med mig av vad som funkat för mig.
      Har du någon avgränsad scenindelning i dina kapitel? Då kan du ”stänga” där som alternativ.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s