Att få hålla sin debutroman i handen.

OmslagFelicia

Visst är det lustigt med de där allra största stunderna i livet – att de är så svåra att beskriva? I de där viktigaste stunderna finns plötsligt inga ord. Formuleringar känns alldeles för små och för futtiga för de stora känslorna som rasar inuti.

Precis så känner jag just nu. Jag försöker att lite nonchalant ta en sipp av ett glas vatten och le artigt mot min skribordskollega mitt emot, medan jag bara vill skrika av glädje – för jag har äntligen fått hålla i min debutroman i handen för första gången.

Om jag ändå skulle försöka mig på att beskriva den känslan så var det ungefär som att svimma, fastän jag var klarvaken. Att tryckas iväg av en glädjevåg så stark att den slår ut allt annat runtomkring. Att sedan resa sig upp och känna pärmarna i handen och inse att efter alla år av jobb, drömmar och tvivel så är drömmen faktiskt sann – den går till och med att ta på. Den ligger där framför mig med en rykande färsk doft från tryckeriet; en doft av sågspån och nysopad asfalt – som en svag förnimmelse av vår.

Och jag sitter så stilla jag bara kan, för att inte förlora känslan. För den här första gången kommer jag aldrig att få uppleva igen.

Kanske har du redan gjort den här resan? Eller så drömmer du om den? Då förstår du vikten i ögonblicket – och kanske kan du till och med sätta ord på det?

Idag tycker jag att det är svårt att hitta orden, men jag känner i alla fall ungefär så här:

bild

Advertisements
Det här inlägget postades i Debut, Felicia Welander och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Att få hålla sin debutroman i handen.

  1. Agi skriver:

    Hoppas du har skrikit av glädje, lite i alla fall😻. Det måste kännas fantastiskt att se den utgivna boken och det är sant att det är svårt att formulera känslor och reaktioner vid viktiga händelser. Ser fram emot att läsa din bok med doft och allt.

  2. Christina Lindström skriver:

    Underbart, Felicia! Grattis och heja!

  3. Skriviver skriver:

    Vilken underbar känsla! Jag är ganska imponerad av hur du beskriver bokens doft. Jag har alltid känt att jag inte riktigt kunnat sätta ord på den där lukten som en ny bok har, både härligt och lite obehaglig samtidigt: ”Sågspån och nysopad asfalt” – det är ju på pricken 🙂

  4. ehardenborg skriver:

    Härligt, tycker bilderna beskriver känslan riktigt bra 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s