De gyllene papperskorgarna

ThomasJag hade egentligen planerat ett annat inlägg till idag. Till och med skrivit färdigt det. Men så hände ett par olika saker som gjorde att jag ville skriva något annat just nu. Dels fick jag för en liten tid sedan en uppmaning i en kommentar på min ”vanliga” blogg att skriva ett inlägg här på ett specifikt ämne. Dels fick jag under måndagen inom loppet av tre timmar två stycken mail. Två mail av den sorten man inte vill ha.

Hej Thomas! Vi har läst ditt manus och tyvärr det är totalt skräp. Inte värt pappret det är skrivet på. Vi tycker helt enkelt att du som författare är kass!

– – –

Nej, så skriver de givetvis inte! De är ofta väldigt artiga. Ibland väldigt standardmässiga. Ibland riktigt trevliga. Det har till och med hänt att jag tyckt bättre om förlaget efter en refusering än vad jag gjorde innan. Men det är inte så man läser dem. Det är inte så de känns. Inte just då. När man får mailet är det ett slag i magen. Det kändes till och med lite jobbigt när jag fick en sent inkommen refusering på Incidenten i Böhmen ett par månader efter att jag skrivit på kontraktet med mitt nuvarande förlag. Fast bara lite skall jag väl erkänna. Det var faktiskt lite roligt också. Framförallt som de skrivit att de svarar fort… Man reser sig givetvis, men just då är det lite jobbigt. Som en del kanske redan vet så har jag och ett par skrivande vänner bildat en liten skrivgrupp. Nuförtiden träffas vi en gång i månaden och ger varandra respons på texter, avrapporterar hur vi arbetat, diskuterar skrivande och dricker te, alternativt äter lunch. Vi har hållit på ett par år nu och under förra året bestämde vi oss för att instifta ett pris. Ett pris som sedermera ynglade av sig och blev två. Två vandringspriser som delas ut årligen i formen av två gyllene papperskorgar…

Två gyllene papperskorgar

Två gyllene papperskorgar

Stora korgen går till den i gruppen som under det gångna året mottagit flest refuseringar på insända skönlitterära texter. Bara refuseringar räknas. Det andra priset, aptly named Lilla korgen, går till den som förlorat flest tävlingar. Vinster, pallplaceringar och hedersomnämnanden göre sig icke besvär. Varför har vi gjort detta då? Egentligen finns det två huvudanledningar. Den ena är givetvis att det skall kännas lite mindre jobbigt att få en refusering. Man kommer trots allt ett steg närmre att få sitt namn inskrivet på den fina pokalen. Jag använder dessutom ”pokalen” som symbolisk behållare för alla refuseringar jag (och de andra) får in under året. Jag skriver en liten lapp med författarens namn, vilket manus det berör, och förlaget – skrynklar ihop denna och stoppar den i korgen. På så sätt kan vi sedan kolla vem som vann genom att ta ut alla lappar vid årets slut och räkna ihop. (Så två nya lappar till Thomas denna måndag…) Det andra, och viktigare skälet är att uppmuntra oss att våga misslyckas. Skickar man aldrig in sitt hjärta riskerar man aldrig att få det stampat på. Men man missar givetvis möjligheten att vinna också. Ju fler gånger man vågar, desto större chans att man faktiskt lyckas. Jag hade samma inställning när jag idrottade. Vågar man inte riskera att förlora kommer man aldrig att nå hela vägen. Korgarna kan tyckas fåniga. Och det är de givetvis. Men de är också roliga. De hjälper en att våga. Lite grann. Och det är aldrig fel. Och de hjälper, i alla fall pyttelite, när de där breven kommer. Och det är värt hur mycket som helst just då. Hur gör ni för att hantera smällarna? Eller är det bara jag som är mjäkig och behöver uppmuntran i motgången?

Stora Korgen på plats vid min dator - med refuseringslappar i

Stora Korgen vid min dator – med refuseringslappar i

P.s. Om någon av de som skickade ut refuseringar till mig under måndagen läser detta så kanske jag skall påpeka att de faktiskt var helt ok. No hard feelings. Sedan hade jag givetvis blivit gladare om någon hade velat ge ut mitt manus – men det är en helt annan sak.

Annonser

Om Thomas

Författare, Debutantbloggare 2015. Incidenten i Böhmen - Undrentide förlag (2015) Sällskapet i Genua - Undrentide förlag (2017) Den som söker - Alhena förlag (2017)
Det här inlägget postades i Debut, refusering, Thomas Årnfelt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till De gyllene papperskorgarna

  1. Disa skriver:

    Haha, har väl ”förlorat” en del tävlingar, men bara blivit refuserad en gång (dock aldrig publicerad :P). Tycker korgarna är en kul idé, det är kanske något man borde skaffa sig. Har tyvärr väldigt få skrivande vänner, det borde man kanske också satsa på att skaffa sig.

  2. ehardenborg skriver:

    Fantastisk idé! Jag måste nog skaffa mig något liknande 🙂
    Tråkigt med refuseringarna, hoppas att manuset hittar ett förlag snart.

    • Thomas skriver:

      Själva idén är egentligen lånad, måste jag nog erkänna. Vi bara vidareutvecklade den lite – och konkretiserade. Men ja, jag gillar den också skarpt. När det sen diskuterades hur priset skulle se ut, och vi hittade dessa underbara pjäser så bestämde jag mig för att ”pokalisera” dem en aning. (Ett av mina bästa nya ord i år för övrigt)… Väldigt nöjd med resultatet.

  3. Skriviver skriver:

    De är bara helt underbara, era korgar 🙂 Jag har ju inte skickat iväg något manus än, men förväntar mig förstås ett gäng refuseringar när jag gör det. Har egentligen ingen aning om hur jag kommer ta det. Ska bli väldigt spännande, faktiskt 🙂

    • Thomas skriver:

      Kul att du tycker det! 🙂
      Spännande är ett ord man kan använda…
      Jag tänker som så att det var jag som vann det förra året, och det var jag som fick ett manus antaget av ett förlag. Och nu ska jag banne mig vinna det i år igen… 🙂

  4. Ethel skriver:

    En ”rolig” refusering som en författarvän (finns på Författare på Facebook och han heter Lars Thunell) publicerade på gruppens hemsida. Jag skrattade högt. Hoppas att han inte ogillar att jag upprepar det här. Får ta den risken. Ungefär så här:

    ”Tack för att vi fick titta på ditt manus. Vi tackar nej.”

    Punkt slut. Som även Thunell själv kommenterade; Titta? Har de inte läst?

    • Thomas skriver:

      Kort och konsist i alla fall 🙂

      Jag fick ett en gång efter bara en vecka ungefär som löd något i stil med: ”Väldigt bra manus på många sätt. Passar dock inte riktigt in i vår utgivning så som vi tänker oss den framöver, men jag tycker du ska kontakta förlag X om du inte redan gjort det!”

      Svårt att inte gilla en sån refusering faktiskt.

  5. Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen: vilken fantastisk idé, och vilket fantastiskt vandringspris! 🙂

    Tråkigt med refuseringarna, men det verkar ju vara en ofrånkomlig del av att förr eller senare bli publicerad. Vad är det för manus du har ute på förlag nu? (Så jag vet vad jag ska hålla tummarna för.) Heja heja heja!

    /Liv

    • Thomas skriver:

      Hej Liv!
      Ja, jag tog dig på orden och skrev om dem här också. Tack igen – och ja, jag tycker faktiskt de blev väldigt fina. Lite stolt över att ha mitt namn på sidan av den ena. 🙂

      Manuset är mitt ”Kaninmanus”. Det som från början inte var tänkt att gå till förlag, men som jag efter att ha tagit in feedback från diverse personer bestämde mig för att skicka ut. (Mer info ifall någon skulle vilja läsa finns bland annat här: https://skrivkallaren.wordpress.com/2014/09/18/snalla-pappa-kan-du-inte-skriva-en-bok-at-oss/ )

      Men som jag skrev nedan också så har jag inte skickat det till alla jag hade tänkt än. Jag kom av mig lite i samband med slutredigeringen av Incidenten (och en del andra saker) – Så jag planerar att drabba några fler redaktörer med det framöver… 🙂

  6. annahelgesson skriver:

    Vilken härlig bild det gav med papperskorgarna. 🙂

    • Thomas skriver:

      Tack! Jag är väldigt stolt över hur de blev till slut. Dessutom är de resultatet av ett gediget lagarbete. Vi har alla varit inblandade i hur de blev till på något hörn.

  7. Manuskt skriver:

    Gillar papperskorgarna men förstår att det känns trist när det dimper ner två refuseringar samma dag. Men du har ju fixat det en gång och kommer fixa det igen. Heja.

    • Thomas skriver:

      Tack! Jodå. Jag ger inte upp så lätt. 🙂
      Jag har dessutom inte skickat det till de lite mindre förlagen än. Har bara testat med de lite större eftersom de brukar ta så lång tid på sig enligt vad jag sett förut. Men nu kanske jag borde skicka de till fler. (Skulle redan gjort om det inte vore för att jag haft lite dåligt med tid på sistone).

  8. sal skriver:

    Jag känner mig lite udda… Jag blev glad av min första refusering! Hallå! Nån har läst mitt manus (eller åtminstone bläddrat igenom de första sidorna…) och bemödat sig med att svara. Nästa refusering blev inte så kul. Och inte nästa heller. Nåväl. Idén med papperskorgspriser var ju strålande! Och den som vågar vinner till slut!

  9. ghjansson skriver:

    Vilken kul idé. De är ju dessutom snygga så de tål att ses på. Trist med refuseringarna men de var förmodligen inte tillräckligt bra för ditt manus. Så på’t igen. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s