Gästblogg: Monstret vaknar inte

 

Martin2bVeckans gästbloggare Martin Sandberg är avundsjuk på alla som skriver skönlitteratur.

Ända sedan jag läste Östergrens Fattiga riddare som gymnasist har jag tyckt att författare är det allra, allra finaste man kan vara. Romanförfattare, smaka på det. Ni som normalt skriver på denna blogg, och snart ska bli publicerade, ni har min innerligaste beundran.

Men jag hyser också den största respekt för de som inte lyckats ta sig igenom samma nålsögon som er, men ändå lyckats avsluta sina romanprojekt. Alla författare med färdiga manus – ursäkta den pretentiösa liknelsen – har faktiskt lyckats skaka liv i sina monster. Även om dessa odjur för utomstående ibland både luktar och ser ut som ihoppusslade likdelar, är det en bedrift mycket få av oss faktiskt syr ihop.

Själv har jag skrivit tre romaner. Dessa romaner har tagit mellan 5 och 10 år att skriva (jag började med den sista förra vintern). Problemet är bara att de inte finns på papper, utan bara i form av mycket kära fantasier (vilket innebär att jag nu mest minns baksidestexten från den första, som långsamt växte fram mellan -95 och -05 kanske).

100 gånger de sista 25 åren har jag lovat mig själv att komma till skott, men hittills inte skrivit en rad. Denna djupt patetiska inställning är så pinsam att jag faktiskt aldrig pratat med någon om den.

När kollegan Christina Lindström (Tina, som också undrade om jag ville gästblogga här) förklarade att vi som svensklärare egentligen bara behöver sätta oss vid datorn – verktygen har vi ju redan – nickade jag lite klädsamt. Men greps samtidigt av en svår avundsjuka. Inte primärt för att Tina skriver så bra att hon snart ges ut på vårt allra mest klassiska barn och ungdomsboksförlag. Utan för att hon så mirakulöst lyckats få ihop manus att skicka iväg till olika förlag.

Jag tror inte att jag är ensam om att aldrig komma till skott; denna plågsamma åkomma är nog extra vanlig bland oss svensklärare. Men det måste bli ändring här, kamrater. Oförlösta gymnasielärare of the world, – unite and take over.

För vi behöver inte längre bekymra oss för om vi är bra eller inte på att skriva. Idag är tillräckligt bra nästan alltid tillräckligt. Och om jag bortser från att detta också gäller Victor & Samir eller 50 shades of grey som musikettorna tjatar på mig att jag måste läsa, tycker jag DIY-estetik är fint. Riktigt fint.

Det skulle vara så roligt att få hålla någon av mina fantasier i händerna, skicka iväg manus till olika förlag och få gå och vänta på svar. Tolka tonen i olika refuseringsbrev. Och få tänka: ”Jag har skrivit en roman. Jag är författare”.

Samtidigt försöker jag också säga till mig själv att ”Martin, du är författare, du behöver inte bevisa något. Din första bok publicerades på Bonniers. Du skriver för Sanoma. Du duger”. Men det är en helt annan sak: jag är läromedelsförfattare, och någonstans innerst inne vet jag att varje entusiast som på eget förlag publicerar en deckare som utspelar sig i Tibro eller Hagfors alltid smäller högre.

Det finns en vacker scen i Tim Burtons Ed Wood, där huvudpersonen på en bar en sen natt pratar med Orson Welles. Det fina i scenen är inte det tokroliga i att världens bäste filmregissör och världens sämste filmregissör möts, utan att det är två regissörer som möts, som utbyter små erfarenheter om hur det är att tampas med klåfingriga finansiärer och kompromissa med konstnärlig integritet etc. Båda har på sitt sätt lyckats att skapa film. Båda har lyckats. ”Ed … visions are worth fighting for”, som Welles säger till Wood.

Så för att citera en lyriker, en poet som faktiskt tog steget, min medboråsare Christer Björkman: ”Våga och vinn / chansen är din”. Kanske illustrerar hans bidrag som helhet min tes ovan.

Martin Sandberg

som istället skriver på ett kapitel till Känn på Litteraturen 4, om Marchettas Jellicoe Road

 

 

 

Det här inlägget postades i Gästbloggare. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Gästblogg: Monstret vaknar inte

  1. nfredrikn skriver:

    Tackar och bockar för ett helt fantastiskt inlägg Martin! Fick plötsligt lust att läsa Känn på litteraturen och ser fram emot när du släpper någon av de andra böckerna också.

    • Martin skriver:

      Hej Fredrik! Vad snäll du är! Jag ser fram emot att läsa din thriller! 🙂 Angående de andra böckerna får jag nog säga som flera av eleverna när det är dags för prov: ”Kan vi ta det muntligt?”

  2. Martin Sandberg skriver:

    Länken till Björkmans ”Våga och vinn” – finns här nedan. Lyssna, – och välj glädje!http://www.deezer.com/album/1445514?utm_source=deezer&utm_content=album-1445514&utm_term=3863253_1425796073&utm_medium=web

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s