Bokkontrakt

”Det vore jättekul att höra ännu lite mer om processen från kontrakt till färdig bok.”

Det var en kommentar jag fick i fredags när jag var på boksläpp. Och eftersom jag ändå verkar ha börjat en trend att skriva om diverse saker på beställning här (om Irland, om papperskorgar) så tänkte jag: Varför inte?

Man går till exempel på releasefester. Om inte annat för att göra ”studiebesök”. Hur gör andra liksom? Det behöver man inte ha skrivit kontrakt för att göra givetvis. Tvärtom, bara dumt att börja först då. Men jag har missat alla dylika innan, så i fredags var det premiär.

Det var kanon. Inte minst för att det är en författare jag följt bloggledes ända sedan jag började skrivblogga själv, men även för att man träffas så många andra supertrevliga människor. Flera personer som jag tidigare bara språkat virtuellt en massa med. Andra människor som är trevliga och som är intresserade av skrivande och/eller bara råkar känna författaren. Och alla är glada.

Fast vi kanske ska börja från början. (Slutet får vi vänta med, för det är trots allt ett tag kvar tills min bok finns på riktigt). Givetvis har olika personer olika upplevelse. Men nu får ni min story. Början på den alltså.

Mest har man ångest.

Så är det. För trots att det är typ det man önskat sig mest av allt i hela välden, förutom en ponny typ, så är det lite svårt att sväva runt på små rosa moln hela tiden.

Det börjar redan när man fått kontraktet i sin hand. Ska jag skriva på, eller ska jag försöka förhala så att jag får svar från andra förlag? Är det ett bra kontrakt, eller ett dåligt?

Mitt tips där är: ”prata”.

Prata med någon du litar på. Känner du någon som redan är utgiven till exempel? Författarförbundet har en tjänst där de gratis granskar debutanters kontraktsförslag – det lär kunna ta lite tid så man skall kanske vara ute i god tid.

Prata med förlaget. Jag läste kontraktet. Gjorde research, och pratade med vänner som skrev. Tyckte det såg bra ut, men hade lite funderingar – så vi träffades och jag tog upp mina tankar. Och vet ni vad? Jag fick svar på mina frågor, vi gjorde en del justeringar och allt kändes bra. I alla fall för en stund. Sen kommer ångesten igen, fast i andra kläder. (”Ingen kommer gilla min bok!”).

Prata med förläggaren gäller ju även på ett annat plan. Får du en bra känsla? Bryr förlaget sig om min bok? Känns det som att vi kommer överens? Känns inte den personliga relationen bra kanske man ska fundera ett varv till. Jag hade fördelen att känna till redaktören ganska väl sedan tidigare. Inte känna, men i alla fall ha en bra bild av vem det var, och att det var någon jag gärna skulle jobba med. Sen att hon visade sig verkligen gilla mitt manus gjorde givetvis saken ännu bättre. Att vi dessutom satt och diskuterade kontrakt och manus på Bokmässan gjorde saken lite extra kul. Perfekt inramning. Det som verkligen övertygade mig om att det var rätt förlag för min bok just nu var inte något som sades i det mötet. Det var sättet hon pratade om den på. Där kände jag att ”det här vill jag”.

För man ska komma ihåg att idag finns alltid alternativet att ge ut själv. Men jag ville helst landa på ett förlag, i alla fall om jag kunde hitta ett förlag som var intresserat och som såg på boken på ett sätt som jag ställde upp på.

Man kan prata med andra förlag också. Inte idka utpressning, men man kan faktiskt fråga var i processen de befinner sig eftersom man sitter med ett kontraktsförslag i knät.

Jag gjorde det med ett par av de som inte svarat. Resultatet var lite blandat, men från ett förlag fick jag bra respons. Nu gick jag vidare med det förlag som visat mest intresse snabbast, men det skadar inte att höra sig för på ett artigt sätt. Tror inte på att ”idka utpressning” – det lär slå tillbaka förr eller senare. Troligen förr. Men räkna inte med att de svarar. En del gör inte det. Just i den stunden är det inte ett jätteproblem eftersom anledningen till att man frågar är att man har ett kontrakt.

Läs igenom kontraktet. Fundera. Är alla punkter med. Vad händer om förlaget lägger ner? Var gäller rättigheterna? Sverige? Någonannanstans? Vad gäller rättigheterna? eBok? Bok? Pocket? Står det hur det fungerar om du vill sälja själv? Hur länge gäller rättigheterna? Hur mycket royalty får du? Verkar det vettigt för ett förlag av den här storleken? Finns det reglerat hur du kan köpa ut lagret om förlaget inte vill fortsätta?

Den där processen är skitjobbig. Man vill ju skriva på och hjula runt av lycka. Men det är värt att ta sig lite tid och fundera igenom allt, så att det verkligen känns bra.

Men det är klart att man har panik hela tiden. Tänk om förlaget lackar ur på mina dumma frågor? Tänk om de tar något annat manus istället? Allt sånt där dumt.

Sen går man till posten och skickar sitt påskrivna kontrakt.

Då måste man fira.

Hur man väljer att fira är givetvis upp till var och en. Jag tror att det var en Champagne när jag avslutade förstaversionen och en Cava när kontraktet var påskrivet. Det går givetvis lika bra med selleri.

Men man måste fira. Varje steg man tar i den här processen. Så mycket slit, och så mycket ångest att man måste belöna sig själv med jämna mellanrum.

Så, kära debutantbloggsläsare. Nu har vi skrivit kontrakt tillsammans. Vill ni så kan ni få följa med på genomläsningar av manus tills man kräks. Korrektur. Omslag som skall väljas. Baksidestexter som skall sättas. Författarporträtt. Och till slut en releasefest…

Annonser

Om Thomas

Författare, debutantbloggare 2015. Incidenten i Böhmen - Undrentide förlag (2015). Sällskapet i Genua - Undrentide förlag (2017)
Det här inlägget postades i Debut, Thomas Årnfelt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Bokkontrakt

  1. Manuskt skriver:

    Stor igenkänning! På allt 🙂

  2. Kära Syster skriver:

    Så ärligt och bra! Du sätter fingret på det jag haft i bakhuvudet i mina förlagsdrömmar: att man vill hitta ett samarbete som känns rimligt för båda parter men som också känns bra i magen.

    /Anna

    • Thomas skriver:

      Tack Anna! Ja man vill ju känna sig ”välkommen”. I alla fall är jag sådan. Och det känner jag verkligen där jag är nu.

  3. Pia Widlund skriver:

    Ja, visst är det mycket att tänka på innan man ska skriva under. Den ynnesten har inte drabbat mig än men hoppas att den kan göra det framledes. Författarförbundet får man inte glömma bort, jag har ringt dit själv och dom var jättetrevliga! Lycka till med boken!

    • Thomas skriver:

      Tack Pia! Det viktiga är nog att ta ett andetag. Det är klart att man vill skriva på, men man vill ju att den bra känslan ska bestå, så har man några funderingar är det lika bra att lyfta dem.

  4. Libido skriver:

    Tack för ett jätteintressant och humoristiskt inlägg. Rebloggar 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s