Släpp allt och lyssna!

Ti bloggBromsa cykeln! Kalla hem korna! Kasta skiftnyckeln! Släpp allt du håller på med! Nu ska vi nämligen ägna oss åt skrivregler.

För en tid sedan diskuterade några av er läsare (i ett kommentarsfält) bruket av de och dem. Viss förvirring rådde. Här är grundregeln:

DE OCH DEM

”De” används som subjekt (De spelade pingis) medan ”dem” används som objekt (Vi såg dem) och efter preposition (Skicka det här brevet till dem). Om man ändå känner sig osäker finns det ett enkelt knep, nämligen att byta ut ”de”/”dem” mot ”vi”/”oss” eller ”jag”/”mig”.

Subjekt         Objekt

Jag                    Mig

Du                     Dig

DE                    DEM

Ytterligare ett knep: Vid tvekan kan man översätta sin mening till engelska. (Jag tvivlar på att någon som kan engelska tvekar mellan ”they” och ”them”?)

Ordet de är dock inte bara ett pronomen (den ordklass jag skrivit om ovan), utan även en artikel. De små ord som kallas artiklar används i svenskan för att ange bestämdhet.Vi kan till exempel tala om de tragiska nättrollen eller de sju haven, för att ange att vi avser vissa bestämda troll eller hav. I dessa fall, när ordet ”de” fungerar som artikel, bör man bara skriva de, aldrig dem. Man skriver alltså ”De röda skorna är dyra” och ”Han köpte de röda skorna” .

VAR/VART

En annan fråga som har diskuterats i kommentarsfält på bloggen är i vilka sammanhang man ska använda var respektive vart. Regel: VART avser ”åt vilket håll”,”i vilken riktning”. Annars används VAR. Exempel: ”Var bor du?” men ”Vart är du på väg?”. ”Vart ska ni åka?” men ”Var ligger skolan?”

STOR eller LITEN BOKSTAV?

Många svenskar är så freakin’ good i engelska att de blandar ihop engelskans regler med svenskans. Veckodagar, månader och språk-/nationalitetsord (som inte är namn) skrivs med liten bokstav när man skriver på svenska men inte på engelska.

Engelska                                 Svenska

It’s Friday                                  Det är fredag.

We vote in September.           Vi röstar i september.

Are you German?                   Är du tysk?

Här passar det även att säga (eller ropa i megafon) att apostrofgenitiv inte ska användas på svenska. På engelska skriver man Nathan’s book men på svenska Nathans bok.

SÄRSKRIVNINGAR

Nu har jag tydligen kommit igång på allvar och vill uppmärksamma särskrivningar också. Varför då egentligen? Ofta kan läsaren lätt uppfatta vilket ord skribenten vill använda även om hen råkat särskriva det, men förtroendet för skribenten får sig en törn. Den som särskriver uppfattas som mindre förtroendeingivande och mindre kunnig inom sitt område. (Detta finns det forskning på.) Exempel på särskrivningar är bok omslag, jätte fin och sjuk sköterska. Skriv bokomslag, jättefin och sjuksköterska.

Ibland förekommer särskrivningar på mjölk- och flingpaket. Vi är många som älskar mjölk och flingor. Vi är många som avskyr särskrivningar. Särskrivningarna på paketen gör oss därför känslomässigt förvirrade.

 

SIN ELLER HENNE

”Jessica Andersson sjöng för hennes vän”, basunerade en av landets kvällstidningar ut för någon månad sedan. Sångerskan sjöng alltså inte för SIN vän, utan för en för oss läsare okänd kvinnas vän? Nej, miss i rubriksättningen.  Det är dock inte bara kvällstidningarnas medarbetare som har problem med reflexiva possessiva pronomen.

Grundregeln är enkel om man kan satslära: Om det ägda tillhör/syftar på subjektet/det tänkta subjektet i satsen skall pronomenet vara sin/sitt/sinaJessica (subjekt) visade sitt körkort för polisen. (Om Jessica visade ”hennes” körkort visade hon däremot någon annans körkort.) Han var förvirrad och mindes inte ens sitt (eget) namn. De var stolta över sina barnbarn. Två sjuttioåringar med bråkiga barnbarn kanske skäms över sina barnbarn men är av någon anledning kanske stolta över deras (till exempel grannarnas) barnbarn.

Det finns mer komplicerade fall. Vi bryr oss inte om dem här och nu. Grundregeln räcker långt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om Christina Lindström

Debutant 2015 som skriver för barn och ungdomar. Manisk läserska och löpare. Tycker mycket om att jobba som lärare.
Det här inlägget postades i Skrivregler. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Släpp allt och lyssna!

  1. Jannice skriver:

    Superbra! Jag funderar i stort sett varje dag på varför det svenska språket verkar ha blivit så svårt. Folk särskriver och använder fel ordformer hej vilt. Varför? Facebook orkar jag knappt med längre, det känns som att alla frossar i att verkligen skita i alla skrivregler och jag blir riktigt, riktigt irriterad. Så det här var som balsam för min sargade ordpolissjäl…. =)

  2. Jag hänvisar till ditt ypperliga inlägg om detta idag 🙂

  3. Ping: Skrivtips på paus idag | Skriva läsa leva

  4. Kära Syster skriver:

    ”Särskrivningar gör oss känslomässigt förvirrade”, hur bra som helst! Tack för lektionen med terminologi och allt. Det här ska jag återkomma till nästa gång jag får frågor av omgivningen kring de/dem och sånt.

    /Anna

  5. Teuvo skriver:

    Tackar för den salvan!
    Så många gånger som jag försökt slå ett slag för alla de regler som presenterat. Till vilken nytta har jag ofta frågat mig.
    Kanske är det så att en andragenerations finne inte tas på allvar när jag tillrättavisar mina hel(ylle)svenska vänner. Vad vet jag?
    Det lustiga är att du klockrent spikat varenda en av mina språkliga käpphästar – eller väderkvarnsslagsmål om man så vill – förutom EN: från/till eller mellan/och!
    Även denna språkliga avart bidrar till min känslomässiga, mjölkkartongsaktiga förvirring.
    ”Vi har stängt mellan tolv till ett.”
    Suck.
    ”Vi har stängt mellan tolv och ett”
    Eller
    ”Vi har stängt från tolv till ett”.
    ”Rätt ska inte alltid vara så förtvivlat rätt” sa Tage Danielsson en gång.
    Jag är övertygad om att han inte talade om vårt svenska språkbruk då.
    Tack, Tina! Är du Don Quijote i detta så lovar jag att vara din trogne Sancho Panza

  6. annahelgesson skriver:

    Kort och koncist! Bra. Även om jag vet så är det intressant att få teorin bakom igen. Reflexiva pronomen är det jag fastnar på ibland. Så – alltid sin, sitt och sina i tredje person! Tack! 🙂

    • Christina Lindström skriver:

      Vad bra att det kan vara till hjälp! Tack för din kommentar!

      • Christina Lindström skriver:

        P.S Glömt ordet ”possessiva” – hjälp! Det handlar alltså om reflexiva possessiva pronomen, som inte ska förväxlas med ”bara” reflexiva. 🙂 (Ändrat nu.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s