Gästinlägg: Lars Östling

OLYMPUS DIGITAL CAMERADagens gästbloggare Lars Östling har inte bara skrivit flera böcker, utan också startat ett antal förlag. Han undrar när han egentligen kan kalla sig författare?

Jag läste Martin Sandbergs gästinlägg här för ett litet tag sedan, om viljan att känna sig som en författare. Jag vill också känna mig som en författare!

Jag sa till min fru senast i går att när jag fått mitt nya manus antaget av ett förlag kanske jag blir författare, till slut. ”Men du är ju redan författare”, svarade hon så där lite i förbigående, där hon satt i ett annat rum, upptagen med annat än mina drömmar. Joo, tänkte jag, det är jag ju faktiskt. Men ändå inte. Eller?

2006 kom min första bok ut. Det är en liten underlig sak som jag och en kompis skrev på skoj, och det var inte tänkt att bli en bok alls, men så tänkte jag att det vore ju kul att bli författare, och så tryckte jag upp den och lyckades prångla ut den till så många släktingar och vänner att jag inte gick med förlust. Jag startade ett eget förlag också, när jag ändå var på gång, och gav ut några andra böcker, andras böcker.

Kände jag mig som en författare? Inte då. Men jag bidade min tid, funderade och försökte komma på något att skriva om. Jag måste få till en roman, för författare skriver romaner (och noveller och lyrik, förstås, men det räknade inte jag med). Problemet när man ska bli författare är väl ofta att man inte har något att skriva om? Lycklig barndom, händelselöst liv och allt det där.

Och, så en natt i vinterkalla februari 2007, eller om det var 2008 eller senare, drömde jag en fantastisk dröm och tänkte när jag vaknade att det måste jag skriva en roman om! Men jag hade ingen aning om hur jag skulle få ihop en roman av det, tyvärr. Jag fick leka professor Balthazar i flera år innan jag slutligen kom på det. En lysande idé. Så lysande att det blev en riktigt trevlig sf/fantasybok av den! Tyvärr höll förlagen inte med om det. Men jag tänkte att det vore faktiskt kul att vara riktig författare, och så tryckte jag upp den och lyckades prångla ut den till så många släktingar och vänner att jag inte gick med förlust. Jag startade ett eget förlag också, ett till, när jag ändå var på gång, och gav ut några andra böcker, andras böcker.

Kände jag mig som en författare? Inte då. Jag fortsatte ändå skriva och den där första boken blev en trilogi. En trilogi! Hörde du det? Ska man bli fantasy- eller sf-författare ska man skriva en trilogi, det hör liksom bara till, och nu hade jag gjort det. Av bara farten och i ett fullkomligt skrivarrus fick jag ihop två romaner till på kort tid, och jag gav ut dem också. Jag orkade inte ens försöka övertyga förlagen om att ge ut dem, för det var ren sf, och det är inte en käft som köper så’nt. Jag fick fina recensioner och vann till och med ett pris med den ena. Det kändes rätt bra, om jag ska vara ärlig.

Kände jag mig som en författare? Inte då. Jag la författandet på hyllan och startade ett förlag i stället. Ett till. Större nu och tillsammans med några andra. Vi kom igång på ett fantastiskt sätt och det såg lysande ut tills jag inte orkade med det längre och allt ramlade på näsan. Förlaget räddades kvar men nu utan mig. Det fina i kråksången var att jag nu var författare på ett förlag jag inte var inblandad i själv, eftersom mina sista romaner följt med till det nya hemmet. Jag är nu alltså utgiven på ett förlag som är oberoende av mig! Fantastiskt, eller hur?

Men … nej, jag känner mig fortfarande inte som författare. Jag håller just nu, som jag nämnde i inledningen, på med ett nytt manus. Det är inte sf, så jag hyser svaga förhoppningar om att det här är min väg in i författarskapet. Kanske, kanske …

När blir man författare? Kan du svara på den frågan i stället? Jag undrar verkligen. Är det en speciell känsla man ska vänta på? Är det något jag kommer att få uppleva någon gång i framtiden? Ni som är författare kanske kan berätta när känslan kommer? För jag undrar verkligen.

LARS ÖSTLING

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Gästinlägg: Lars Östling

  1. Anna skriver:

    Superfint inlägg! Här finns verkligen både lärdomar och uppmuntran.

    /Anna

  2. lindgrenh skriver:

    Vilken intressant författarekarriär 🙂 Och om man talar författarkarriär, så borde den rent logiskt handla om en författares karriär. Min slutledning – du är författare 🙂
    Snart kommer min första roman, efter ett antal e-noveller och jag räknar mig ännu inte som någonting annat än en hobbyförfattare. Kanske kommer det en dag när jag tänker annorlunda? skriver på del två, kanske blir det också en trilogi, vem vet … En bok kanske vem som helst kan få till, men två och tre, då är man författare. Åtminstone är andra det, får väl se om det gäller även mig …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s