Jag är ingen debutant

ThomasEn av de allra första saker som händer efter att man har skrivit bokkontrakt första gången är att man får reda på att man skall skriva ett ”debutantporträtt”. Vad är det då? Jo, alla nya böcker skall presenteras i någon av svensk bokhandels kataloger. Min bok, Incidenten i Böhmen, kommer att dyka upp i en annons i sommarkatalogen.

Förstagångsförfattare får också en ”gratisplats”. Ungefär 300 ord och en bild för att presentera sig själv (d.v.s. inte boken som sådan). Det här är ju en kanonmöjlighet som man inte vill missa. Samtidigt ger det ju per automatik en viss prestationsångest. Dessutom med en tajt deadline. Detta eftersom katalogen sätts ganska långt i förväg.

Nu vet ni som har följt mitt bloggande att jag tycker det är lite jobbigt att skriva den här typen av ”självsäljtexter”. Dessutom är det svårt att hitta exempel på hur andra har gjort (om man inte prenumererar på tidskriften vill säga). Men den här gången hade jag en idé. Jag visste på en gång vad jag ville skriva.

Och jag var nöjd med resultatet.

Jag tyckte det blev en bra text. På riktigt.

Därför blev jag riktigt besviken när jag fick ett mail från min förläggare som sade att hon fått beskedet att jag inte räknades som debutant och därför inte hade ”rätt” till något debutantporträtt. Anledningen; att jag redan var publicerad. Det enda skönlitterära jag har publicerat är en novell i en antologi. En antologi som producerats helt ideellt…

Så, visst – jag är väl inte en debutant. Romandebutant är jag dock, så jag tänker fortsätta skriva här. Jag hoppas ni har överseende med det…

Men för att texten inte skall ha varit skriven helt förgäves tänkte jag att jag kunde dela den med er. Så nu får ni se hur jag hade tänkt presentera mig som debutant. Hoppas att ni tycker det var en ok presentation, och att någon framtida debutant kan lära sig hur man kan (eller inte) skriva ett debutantporträtt.

Författarpresentation – Thomas ÅrnfeltThomas_2

Ett golv. Vitlaserad laminat eller något i den stilen. Okej-planscher på väggarna tänker jag att det nog var. Musik från stereon, Paul Young kanske, inte otroligt alls. Ett flickrum och distinkt 80-tal. Det var där den började, drömmen om att skriva. Jag och min storasyster spånade idéer och började skissa på en historia tillsammans. Vi kom en bit på väg hon och jag.

Sedan flyttade hon. Våra vägar och planer skildes åt men skrivandet och berättandet ville aldrig släppa taget. Jag har skrivit och hittat på historier oavsett sammanhang ända sedan dess: reklamtexter, rollspelsäventyr, bakgrundshistorier till spel, artiklar om hästar, pressreleaser, noveller. Men aldrig försökt mig på att skriva en roman sedan dess. Inte på allvar i alla fall.

Tillbaka på platsen där det började efter år på andra håll. Andra stadsdelar, andra städer, andra länder. Vi är i 2011 nu. Julafton. Öppnar en present från min hustru, Stephen King’s ”On Writing”. Hade inte önskat mig den, men hon kom ihåg att jag hade pratat om den. Den glädje jag känner över den presenten blir en väckarklocka för mig. Tar mig tillbaka till det där rummet, där jag och min syster satt på golvet och skrev. Jag tänker att om jag känner så här starkt för en sådan present måste det väl ändå betyda något. Där och då bestämmer jag mig för att ta skrivandet på allvar.

Jobbar först med noveller, för att komma igång. För att jag har gjort det förut och känner mig lite trygg där. För att bevisa för mig själv att jag kan skriva på beställning. För att träna på att ta återkoppling på litterära texter och använda mig av den. Jag kommer med i en skrivgrupp där vi arbetar hårt för att förbättra varandras texter.

Ett år senare känner jag mig redo att försöka skriva något längre. Något annat har hänt också. Jag har hittat en plats jag trivs i, skrivmässigt. Flera av novellerna under den här tiden utspelar sig i en historisk miljö, men gränsar till det övernaturliga. Kanske inte alls konstigt för en utomstående, med tanke på att jag är uppfödd på Tolkien, Donaldson, diverse rollspel och dessutom har historiestudier i ryggsäcken. Men för mig var det inte helt väntat. Både fantasy och historia var ämnen jag lämnat bakom mig på vägen. Så trodde i alla fall jag.

Det är också därur som embryot till min debutroman kommer. En tanke, en bild. En idé som växer till en historia om livet och kampen mot döden – i en historisk miljö jag känner mig hemma i och med tydliga tendenser åt det övernaturliga.

Så på många sätt så har jag gått hela varvet runt på mer sätt än ett.  Nu sitter jag här igen. Tillbaka där allting började både rumsligt och själsligt. Inte exakt där jag var, men nästan på samma plats – bara med så mycket mer jag vill dela med mig av.

Annonser

Om Thomas

Författare, Debutantbloggare 2015. Incidenten i Böhmen - Undrentide förlag (2015) Sällskapet i Genua - Undrentide förlag (2017) Den som söker - Alhena förlag (2017)
Det här inlägget postades i Debut, Thomas Årnfelt och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Jag är ingen debutant

  1. Ingrid skriver:

    Bravo Thomas. Om du inte är debutant, är du författare! Grattis 🙂

  2. lindgrenh skriver:

    Hej Thomas. Verkligen tråkigt att ditt porträtt inte kom med, inte minst för att det var riktigt bra. Jag har också hört att de är hårda. Som du var jag rädd att jag inte skulle komma med, eftersom jag också skrivit noveller och sa i min text att jag skrivit några låttexter. Kanske gör de stickprov, och så gäller det att ha tur?
    Tack i alla fall för att vi fick mläsa ditt porträtt. Det är ju verkligen ett mycket bra och trevligt sätt att lära känna en författare.

  3. Johan Ring skriver:

    Grym presentation tycker jag, Thomas! Kul att den ändå kunde få komma till nytta, via bloggen. 🙂

  4. annahelgesson skriver:

    Hade ingen aaaning om att man kan få sitt debutporträtt i den tidningen! Har jag aldrig hört talas om! Inget som mitt förlag gjorde något aktivt åt vad jag vet …
    Surt att du missade din plats.

    • Thomas skriver:

      Jag visste inte om det heller, innan det var dags att skriva ihop något – och först fick jag lite panik och jagade runt efter något att kika på – tämligen utan framgång – men sen insåg jag ganska snart att det fanns en liten berättelse där. Det var bara att börja från början och snurra fram till nu. Så jag vet fortfarande inte om den är ”udda” eller ”standard” – men det var så jag gjorde i alla fall…

  5. ghjansson skriver:

    Har sett andra debutanter som jag vet också skrivit noveller till antologier (observera pluralformen) men ändå fått sitt porträtt publicerat. Nåväl jag tror inte din framtid är beroende av den texten. Det viktiga är din roman. Lycka till!

    • Thomas skriver:

      Tack! Nej det tror inte jag heller. Bara retligt när man för en gångs skull är nöjd med en presentationstext… 🙂

  6. Susann Årnfelt skriver:

    Tråkigt att det blev så när det är en sådan bra text …
    Men var stolt ändå – novellen i antologin är bra och du måste vara nöjd över att ha fått den publicerad!

  7. Maria skriver:

    Trist att du inte fick ha med texten! Jag tycker också att den blev bra.

    • Thomas skriver:

      Jo. Den skrev sig nästan själv faktiskt. Brukar vara ett ett tecken på att man är på rätt spår.

  8. Kära Syster skriver:

    Ånej, vad snopet! Kul att du bjöd på den i det här forumet. Jag blir jättenyfiken på din bok såklart, men även på din syster. Skriver hon fortfarande?

    /Anna

    • Thomas skriver:

      Tack, Anna. Bra att du blir nyfiken på boken, då funkar kanske texten. 🙂
      Vad gäller min syster så skriver hon litegrann fortfarande. Lite som jag gjorde förut. Vem vet, hon kanske satsar fullt ut på det framöver hon med 🙂

  9. Manuskt skriver:

    Vad surt. Det var kanske för att du nämnde ”skriva på beställning” och noveller i din text? För jag tror inte att de kollar upp sånt. (Hade hört att de var hårda, så jag låg synnerligen lågt med mina stackars e-noveller. Men vet att sådana som skrivit fackböcker fått vara med som romandebutanter. Verkar godtyckligt.)

    • Thomas skriver:

      Ingen aning vad som låg bakom faktiskt. Men besviken blev jag… Så kände jag dock att jag inte hade hittat så många texter att läsa innan jag skrev min egen, så då kunde jag ju i alla fall lägga upp den som ett exempel till andra – så kanske den kom till glädje ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s