Lördagsenkäten: Bästa pepp?

Konstruktiv kritik i all ära, men visst behöver vi lite pepp ibland också för orka genom hela resan från idé till publicerad bok! Vad är det bästa pepp du har fått på vägen?

ThomasThomas Årnfelt: När det gäller Incidenten har hela arbetet byggt på en mix av peppning och konstruktivt bistånd från närstående. Men den enskilt mest värdefulla/välbehövliga kommentaren fick jag nog när jag pratade med en författarvän som jobbar som skrivcoach vid sidan av författandet och hon sa till mig i somras att ”någon bara _måste_ vilja ge ut den.” Hon hade läst hela och hjälpt mig hitta en del svaga punkter innan, så det kändes oerhört skönt att få höra just då, när man bara gick och väntade på svar.

ChristinaChristina Lindström: Bästa peppet var när ett gäng unga typer fick läsa några utdrag ur boken. De läste leende. ”Det här var faktiskt inte så jävla dåligt”, sa en. De andra nickade, drog in snor och vickade på stolarna: ”Rätt okej faktiskt.” Oh, be still my beating heart. Enormt uppmuntrande var det också att få veta att boken blir huvudbok i Barnens Bokklubb samma månad den kommer ut (i maj).

FeliciaFelicia Welander: Det bästa pepp jag har fått var när en läsare skrev att jag hade fått honom att gråta på 611:ans buss… Lite märkligt kanske, men det är jag omåttligt stolt över. Dels för att mitt mål med den här berättelsen var att beröra, men också för att det var en av de första kommentarerna jag fick och jag just då var så osäker på hur boken hade tagits emot. Eftersom jag annars är rätt hård mot mig själv och mina texter är jag också ohemult glad över alla kommentarer på facebook, sms, boktips, mejl och telefonsamtal som med jämna mellanrum poppar upp vartefter boken har blivit läst. Det gör mig så otroligt stolt och pepp inför att färdigställa nästa manus. Orden ”gripande”, ”finurligt”, ”träffsäkert” och ”välskrivet” har jag väl också försökt suga åt mig lite extra och le åt i smyg, innan jante slår klorna i mig igen och undrar vad f-n jag flinar åt.

FredrikFredrik Frängsmyr:Mitt bästa pepp var en refusering från ett förlag. Det var min första bok jag skickade in för ungefär ett och ett halv år sedan och jag fick i stort sett bara tack men nej tack från alla utom från just det här förlaget. De skrev att det stack ut och att de hade läst det med intresse vilket lät väldigt positivt för mig ändå tills jag fick exakt samma svar från dem när jag skickade in manuset till Arytmi. Det gick från king of pepp till no pepp rätt snabbt. Men hur som helst så peppade det mig under ganska lång tid. 🙂

10157221_701905456534394_6503728241913565292_nJohan Ring: Mitt bästa pepp gav jag mig själv. Jag hade just läst en enligt mig obegripligt populär svensk roman, och när jag slog ihop sidorna tänkte jag: ”Det här är en bästsäljare. Jag kan skriva mycket bättre än så.”

Annonser

Om Thomas

Författare, Debutantbloggare 2015. Incidenten i Böhmen - Undrentide förlag (2015) Sällskapet i Genua - Undrentide förlag (2017) Den som söker - Alhena förlag (2017)
Det här inlägget postades i lördagsenkät och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s