Söndagsprat: Plot och struktur

Idag testar vi en ny sak på debutantbloggen. Ett ”litterärt samtal”. Vi vill gärna ha in era synpunkter på om ni tycker det är läsvärt eller ej, på om ni skulle vilja ha fler eller om det räcker med det här försöket.

Om ni vill ha fler framöver så tar vi jättegärna in förslag på vad ni vill att vi skall diskutera… Tyck till och kommentera!

Ämnet för veckan är:
Plot / Struktur – vad har ni för tankar kring det, Johan, Felicia, Fredrik, Tina och Thomas?

[moderator] Hej på oss!

CL: Hej på oss själv!

FF: Hejsan

[moderator] En första fråga kan väl till exempel vara, hur mycket av plotten hade du klart när du började skriva?

CL: När jag började skriva Hälsningar från havets botten, hade jag ingenting klart, utom två karaktärer, en pappa och en tonårspojke. När jag skrev min andra ungdomsbok (som kommer ut nästa år) hade jag tänkt ut huvudhandlingen i förväg och skrivit ner ”scener” på små lappar som jag satte upp på väggen. Dessutom hade jag huvudpersonen helt klar i skallen. En del lappar ramlade ner och försvann i ett mörkt universum under soffan. De har aldrig återsetts. Andra rev jag eftersom jag inte kunde hålla mig till dem. Bara den allra viktigaste blev kvar, vändningen. Kan inte fortsätta vara så här oproffsig! Tips?

TÅ: Själv hade jag bara en väldigt vag idé om handlingen. Mer temat. Huvudpersonerna och en känsla. Som en bild i mitt lilla huvud. Som jag sedan spann vidare ifrån…

TÅ: Christina, om det är ”verktyg” för att planera du menar så finns ju Scrivener till exempel. Med ”virtuell korktavla”. Den lilla planering jag gör använder jag Excel till. Alternativt Mind maps på papper…

FF: Jag blir bättre o bättre på att strukturera upp mina berättelser. Jag är mitt i en bok just nu där jag har mappat ut allt viktigt och satt post it lappar på hela väggen bakom mitt skrivbord.

FW: Jag hade karaktärerna väldigt klara i huvudet innan jag började skriva, men själva plotten (här vill autocorrect ändra till ”plåten”) växte fram vartefter. Framförallt hade jag ingen som helst aning om hur det skulle sluta, vilket blev nästan lika spännande för mig som för läsaren. I manus nr2, som jag håller på med nu, jobbar jag efter ett tydligt synopsis och vet precis vad som kommer utspela sig i varje scen. Mycket, mycket enklare, men det inte riktigt lika spännande för mig…

CL: Thomas, vad är Scrivener och hur fungerar det? Jag passar också på att fråga er andra i vilken ordning ni skriver? Jag har i samtliga mina berättelser börjat med att skriva inledning, vändpunkt och avslutning. Sedan har jag fyllt på med resten. Jag har som steg 2 skrivit en första version utan att jobba särskilt mycket med språk eller detaljer, och sedan börjat om från början och skrivit om varje kapitel ganska omsorgsfullt. Då har jag strukit en del, lagt till väldigt mycket, omformulerat en hel del och lyft fram dramaturgin i varje kapitel.

TÅ: Scrivener är någon form av ”skrivprogram” för författande. Som word, fast mindre specialfunktioner generellt och mer specialfunktioner som en författare kan använda. Har testat, gillar det egentligen, men har inte kommit igång med det. Använder Word och Excel iställt…

FF: Jag använder storymill som är väldigt likt scrivener. Jag brukar ha en början och ett slut som jag skriver först och sen tar jag reda på allt huvudpersonen behöver göra för att ta sig mellan de punkterna.

FF: Försöker strukturera upp allt innan jag skriver hela historien sen men lyckas aldrig för jag känner inte karaktärerna tillräckligt för att få ihop precis allt.

JR: Jag täckte de flesta av mina intrigmisstag i mitt senaste blogginlägg.
Jag hittade min idé, sedan rusade jag som en tjur rakt in i berättelsen, utan en tanke på var jag skulle ta vägen.
Det var ingen bra idé.
Kommer definitivt att strukturera upp nästa roman, från början till slut, innan jag skriver första utkast.

TÅ: Jag har försökt strukturera i förväg flera gånger. Men mina berättelser bara dör då. Så nu kör jag med någon form av halvstrukturering när jag kommit en bit på väg…

JR: Jag vill absolut inte plotta sönder berättelsen, vill inte på förhand bestämma varje liten vändning i storyn. Det måste ju finnas ett organiskt flyt i texten.

Menar mer att sätta upp lite ”stolpar” för mig själv. Något att hänga hatten på, så att säga.

TÅ: Orienteringsskärmar kallade Erik Granström det, tyckte det var en ganska bra liknelse… D.v.s. punkter man vill passera, men inte någon som helst beskrivning av sträckan mellan dem

FF: Bra liknelse med orienteringsskärmar. Men nästa gång ska jag gå hela banan först, typ Anja Pärsson styley: Strukturera för allt vad typen håller och se om jag kan hålla berättelsen levande ändå.

CL: Jag har faktiskt varit Anja Pärsons lärare! Hon berättade höstterminen i åk 1 att hon skulle satsa på slalom och jag ba’ ”Nej, nej, du har en bokrecension att lämna in på tisdag!” Sedan vann hon VM. Det var faktiskt ganska bra gjort.

[moderator] Men var startar ni då? Karaktärer, en situation, en idé till någon form av intrig, en miljö?

FF: En händelse som jag ser, läser eller drömmer om och som katastroftankarna sedan vrider omkring tills det är nåt extremt.

CL: I en eller två karaktärer med starka personligheter.

JR: Något i stil med vad Fredrik sa. Ett par olika händelser eller tankar flätas ihop till en idé. Miljö och karaktärer kommer senare.

FW: Min debutroman är karaktärsdriven – den bygger på två personer som ser livet på två helt olika sätt vilket styr händelserna. Manus nr två är istället mycket situationsdriven och händelserna styr karaktärerna.

TÅ: Fast började manus 2 med situationerna eller med personerna i det?

FW: De hamnade i situationen direkt, kan man säga…

TÅ: Ok, Incidenten i Böhmen började mer med en fundering – vilket automatiskt gjorde att jag frågade mig själv ”vem är det här”?
Sen dök en person till upp, och då behövde jag en bakgrundsbild på något sätt. Och sen växte historien ur den bilden/känslan mer

JR: Can I just say – när jag läser era tankar kring de här sakerna, blir jag allt mer sugen på att läsa era böcker.

TÅ: Och jag vet fortfarande inte om jag vågar läsa din Johan…
Jag har fortfarande inte vågat mig in på novell två i Gränsland…  (Fast som jag skrev innan så var jag jäklig glad att jag visste att det var en skräcknovell, annars hade jag nog inte vågat läsa vidare)

JR: Det borde du, den är inte alls som den första.  Och klart du vågar läsa Fyra Minuter!
Men förlåt, nu drog jag ifrån ämnet….

[moderator] Helt ok.

JR: Såg just att det finns ett antal appar (åtminstone i App Store) designade för att strukturera upp en berättelse, som en digital anslagstavla och anteckningsblock i ett. De heter exempelvis Story Planner For Writers och StorySkeleton.
Någon som testat?

TÅ: Inte jag – någon annan?

FW: Har aldrig provat nån sån app, men det låter superintressant. Ska kolla in det.

TÅ: Jag brukar, som jag sagt tidigare skapa ett skelett för ”återstoden” när jag kommit nånstans mellan vad jag tror är en tredjedel och hälften. Gjorde det för min text jag jobbar på nu. Det första som hände när jag sen gick tillbaka till skrivandet var att jag bröt mot den…
#intesåbrapåattföljaplanen

[moderator] Hade ni någon punkt i ert manusskrivande där händelseutvecklingen gick i en helt annan riktning än vad ni hade trott – eller något liknande?

FF: Ja, jag började min plan med att skriva en berättelse som skulle dela upp sig på mitten o där skulle läsaren få välja om han/hon ville följa med huvudpersonen åt himlen eller helvetet till. Men stigen som gick käpprätt åt helvete var roligare att följa så jag tog bort det andra spåret helt.

CL: Fredrik: Läsaren skulle få VÄLJA att följa huvudpersonen antingen upp mot himlen eller ner i helvetet? Hur då? Apropå moderatorfrågan: För min del har det också hänt. Allt möjligt har tagit andra vändningar än jag tänkt mig. Precis som Felicias roman är alla mina manus karaktärsdrivna i högre utsträckning än handlingsdrivna, och jag inbillar mig att det är det ännu svårare att förutse vad som ska hända då.
…alltså svårare att planera i förväg vad som ska hända.

FF: Jag tänkte göra som i de gamla soloäventyren från rollspelsvärlden. Läsaren får en fråga, är du tuff o hård: gå till sida 320. Är du mjuk o go så läs vidare på nästa sida. Typ. Men inte med just de orden.

CL: Vilken bra idé!

FW: Mina karaktärer förvånar mig ofta genom att göra saker jag inte har planerat. I Kanske imorgon blev det bland annat helt oförhappandes en oplanerad tatuering, en galen utekväll och ett oväntat slut.

TÅ: Låter ju skitkul Felicia!

FW: Inte alltid eftersom jag, liksom en överbeskyddande förälder, måste hålla ihop allting och plocka upp resterna dagen efter…

TÅ: Bra liknelse!
Jo, jag svävade väldigt länge i ovisshet om hur det skulle gå för mina huvudpersoner. Jag visste ungefär vart vi var på väg, och ”hur” det skulle sluta, men inte riktigt hur det skulle gå…
En rolig grej som hände mig var att jag hade en scen som jag visste att jag skulle komma till så smångingom – på något sätt – och där jag hade en bestämd uppfattning om vems perspektiv den skulle beskrivas ur. Men när jag väl kom dit kändes det som att det var för många kapitel i rad med samma perspektiv, så då tvingade jag mig att byta och skriva den scenen ur den andres perspektiv istället.

CL: Precis! Hela mitt andra ungdomsboksmanus hade jag först tänkt skriva ur berättelsens offers synvinkel, men jaget och blicken blev istället förövarens.

JR: Förlåt.
Jag hade tänkt skriva något smart här. Men sedan såg jag den sprillans nya Star Wars-trailern. Och nu kan jag inte göra annat än att studsa upp och ner medan min inre 12-åring skriker av lycka.
Får återkomma.

TÅ: haha

FF: Haha, nu måste jag också se trailern

JR: GÖR DET!!!!

Någonstans här drar diskussionen iväg till en galax långt, långt borta, för länge, länge sedan…

[moderator] Någon som har några avrundande ord om plot/struktur/historiebyggande?

CL: Det finns inget facit. Alla floskler om att man måste hitta sin egen väg och sin egen röst, är sanna.

TÅ: Håller med precis!

 [moderator] Det var allt för denna gång. Vi hoppas att läsningen varit till glädje!

Annonser
Det här inlägget postades i Söndagsprat och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Söndagsprat: Plot och struktur

  1. Jättekul idé! Det blev verkligen ett samtal och jag tyckte mig höra era röster (frånsett förstås att jag inte har en aning om hur era röster låter…) när jag läste. 🙂 Om ni har tid och ork kanske ni kan göra ett ”riktigt” samtal av det här någon enstaka gång? ”Debutantpodden på debutantbloggen”. Det skulle vara kul. 🙂
    /Liv

  2. Susanne Olars skriver:

    Jag tycker också att det här är en jättebra idé! Kul att läsa, levande och intressant! Fortsätt gärna med fler litterära samtal! 😀

    • Thomas skriver:

      Vi får se vad vi kan göra. 🙂
      Vi hade rätt kul under tiden, så det är inte omöjligt – och en del smått oväntade saker kom ju fram också… Vi får se vad mer vi kan gräva fram…

  3. Kul grepp, läsvärt och underhållande!

  4. Manuskt skriver:

    Tycker också det var klart läsvärt 🙂

  5. Sweeney Svesan skriver:

    Intressant diskussion. Jag tycker att ni ska fortsätta med idén. Just nu kommer jag inte på något särskilt ämne.

    • Thomas skriver:

      Kul att du tycker det! Det är kanske på sin plats att förtydliga att detta inte betyder att gästbloggarna kommer att försvinna, utan detta var mer tänkt som ett ”oregelbundet återkommade inslag”…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s