Jag är rädd för ingenting

ThomasTill den här veckan hade jag tänkt skriva ett inlägg med lite mer eftertanke. Något om själva skrivprocessen, kanske om plantering, eller om infodumpning. Något sådant. Jag hade inte riktigt bestämt mig. Något seriöst och genomtänkt i alla fall.

Hett tips till aspirerande och blivande debutanter. Tro inte att ni kan tänka klart dagarna före releasen. Det funkar inte. Fredrik och jag debuterar samma vecka, och han skrev igår om tidslinjen, från början till bok så att säga. Jag är imponerad att han lyckades skriva ett inlägg med en röd tråd i. Kunde kanske stulit hans upplägg, men jag har ju redan berättat en hel del av det så det skulle kännas som rätt mycket omtugg.

Alltså, jag har gått och tänkt att det är rätt lång tid kvar. Ett antal månader, som sedan blev till en månad. Men hela tiden sen. Inte nu. Så helt plötsligt är det måndag. Inte vilken måndag som helst utan en måndag när någon i familjen råkar fylla år. Strax efter morgonfirandet där någon gång kommer insikten. Det är ju den här veckan nu. Den veckan när min bok släpps!

Helt plötsligt kan jag inte längre prata om min bok som någonting som kommer sen. Eller tänka på den som det. Nu kommer den finnas därute, för alla som vill att läsa. Att tycka om eller att såga.

Eller att inte tycka någonting alls om. Och det är nog det jag fruktar mest. Förstå mig rätt nu. En sågning kommer att svida rejält. Jag vill trots allt att mina läsare skall tycka om det jag har skrivit. Och jag är inte mer än människa, så det är klart att jag kommer att tycka att det är jobbigt när någon tycker illa om den.

Men det jag är mest rädd för är total tystnad. Ett stort gapande ingenting. Tänk om nästan ingen vill läsa, och de som faktiskt gör det bara rycker på axlarna och lägger den ifrån sig. Då blir jag ledsen. Jag vill beröra. Det är det som är drivkraften för mig när jag skapar. Visst, det är ”bara” en helt vanlig mysteriberättelse. Inget starkt ämne – men jag vill ändå att den som läser ska känna något. Tycka något. Bli berörd på något litet sätt.

Nu när jag skriver detta är det bara 2 dygn kvar. Två dygn kvar tills det man kämpat för i ett par års tid blir verklighet. Jag ber om ursäkt för att detta blogginlägg inte blir något litterärt mästerverk. Jag ska försöka bättra mig till nästa vecka. Då skriver jag inte längre som ”blivande debutant”, utan som ”nybliven debutant”. Det är en enorm skillnad. Och väldigt liten.

Men till dess, ha det så bra! Och dessutom är jag lite nyfiken på vad som är era drivkrafter, ni läsare som också skriver?

Advertisements

About Thomas

Författare, Debutantbloggare 2015. Incidenten i Böhmen - Undrentide förlag (2015) Sällskapet i Genua - Undrentide förlag (2017) Den som söker - Alhena förlag (2017)
This entry was posted in Debut, Thomas Årnfelt and tagged , , , . Bookmark the permalink.

9 Responses to Jag är rädd för ingenting

  1. tendell says:

    Har i kväll deppat ihop lite grann på grund av ett brev med texten “Tyvärr måste vi tacka nej till utgivning.” Kan tänka mig att den känslan bara kan överträffas av det scenario du beskriver: att man står där publicerad och lanserad, men omvärldens reaktion på boken blir noll och intet. Hoppas att du får ordentlig respons. (Bearbetar just nu min egen besvikelse med att repeatlyssna på Thåströms Alltid va på väg. Försöker tolka in att budskapet är att hela tiden gå vidare. Succé eller fiasko. Bara fortsätta framåt. Skriva mer. Hela tiden försöka skriva bättre. Komma djupare in i medvetandet. Befria sitt språk.)

  2. Thorbjörn says:

    Förstår om det är lite väl spännande precis när första boken släpps. Men shit vilken känsla, det är vad alla som försöker skriva drömmer om ju. Svindel deluxe. Och det är bara början, hela fortsättningen är ju kvar 🙂

    Ska kapa åt mig ett ex någon gång framöver, blir lite sommarläsning tänker jag.

  3. Kära Syster says:

    Då är det ju nu man ska säga: GRATTIS! Det är helt okej att dina tankar är nånannanstans, helt begripligt faktiskt.

    Min drivkraft är att se om jag faktiskt lyckas hitta på nåt som håller från början till slut. Än verkar jag vara på rätt spår… 🙂

    /Anna

    • Thomas says:

      Det låter ju lysande Anna – jag hade också det som ett vad ska jag säga, delmål kanske. Att ta reda på om jag klarade att bygga en längre fungerande historia utifrån en ide bara.
      Och tack givetvis! Det är skoj just nu, bara lite stökigt i huvudet 🙂

  4. Ethel says:

    Att få skriva är förstås den största drivkraften. Men det vore falsk blygsamhet om jag inte erkände att det inte räcker, jag vill även bli utgiven. Med en hel bok. Hittills har jag bara blivit publicerad i novellantologier och sålt några veckotidningsnoveller. Men det gäller liksom inte, ska vara ett helt manus :-).

    Lycka till med releasen! Och försäljningen!

    • Thomas says:

      Jomen så är det ju. Att nå ut är viktigt – iaf för mig också. Annars är det svårt att beröra, eller hur…
      Tack för lyckönskningar, uppskattas verkligen!

  5. Manuskt says:

    Känner igen mig precis. Glädjen och förväntan är blandad med ett visst mått av osäkerhet. Kom ihåg att vara stolt! Du har ju skrivit en bok! Önskar att jag kunde vara med och fira men “långhelg” betyder visst att allt ska hinna hända just då. Ha en toppenrelease! Grattis och lycka till!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s