Det fruktade säljet

OmslagFelicia låg nära

Så är Kanske imorgon ute i hyllorna och det har kommit till den där punkten när det är dags att släppa pennan, ta fram jävlaranamman och gå ut och berätta om sin bok. Något jag fruktade en hel del innan, men nu har börjat tycka är riktigt roligt.

I torsdags var det Världsboksdagen och då stod jag och signerade i Näsby Parks urmysiga bokhandel. Ägarinnan Elisabeth, som har tagit över bokhandeln från sin mamma (och som också var där och pratade böcker mellan signeringarna), hade fixat så otroligt fint med bord och blommor och skyltar att jag kände mig riktigt, riktigt välkommen.

bild

Några reflektioner om att signera i bokhandel:

– Förannonsering hjälper mycket. T ex genom bokhandelns egna kanaler, lokalpress och sociala media.

– Bokhandlare är trevliga människor med ett genuint intresse för böcker, vilket gör att man får räkna med att komma därifrån med fler böcker än man hade med sig (dock inte ens egna alster).

 

I lördags stod jag på min lokala ICA. Där fick jag prata med läsare, berätta om boken, signera och hjälpa farbröder som hade gått vilse mellan apelsinerna och bananerna. (Vilket gav en ny dimension till ”det fruktade säljet”…) En dam kände sig bara ensam och pratade i en halvtimme om sin släkt i USA och att hon inte vågade åka för det var så mycket rövare och banditer där, men det var ju trevligt det också och gav om inte annat stoff till nästa manus.

bild 1

Tre tips om att sälja i matbutiker:

– Ha en prisskylt.

– Stå upp – då blir du mer aktiv.

– Välj gärna en lönehelg.
Jag avslutade veckan med att hälsa på hos bokcirkeln Hägern och sex stycken damer som hade läst och tyckt till om Kanske imorgon. Där berättade jag ca en kvart om boken och sedan fick de ställa frågor. Sedan lämnade jag dem för vidare diskussion. Det var så fint att få deras syn på berättelsen. Finast var en kommentar av Birgitta, som tyckte att det var den bästa bok de hade läst i cirkeln. Och då har de ändå läst 38 stycken…

bild 3

Några reflektioner om att besöka bokcirklar:

– De är nyfikna på hur berättelsen kom till och vilken livserfarenhet som ledde till den.

– Det är sagolikt att få skvallra om karaktärerna i boken som om de är gemensamma bekanta.

– De bjuder på fika. Jag älskar fika.

 

Nu är jag nyfiken på vad som har fungerat bäst för dig när du har nått ut med din bok? Oavsett om du har förlag eller är egenutgivare. Kommentera gärna nedan.

 

 

Advertisements
Det här inlägget postades i Felicia Welander och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Det fruktade säljet

  1. feliciawelander skriver:

    Tack. Ja, bokcirklar är toppen. Spännande med din roman. Lycka till!

  2. P.M. Wilson skriver:

    Spännande att höra om din marknadsföring och som du beskriver den låter det faktiskt ganska trevligt och tryggt 🙂 Kul att du tycker det är roligt nu, det hjälper ju såklart. Själv skriver jag en roman och har publicerat en diktbok Haiku 52 dikter, och har hittills sålt boken till folk jag känner. Men det är också en diktbok och jag förväntar mig ingen stor försäljning, men romanen, den tänker jag marknadsföra mycket mer. Besöka en bokcirkel lät förresten allra roligast! Det vill jag också göra nån dag.
    Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s