Gästbloggare: Katrin Sandberg/Storycoachen

image Katrin Sandberg kallar sig för Storycoachen och brinner för att hjälpa andra att hitta sin sanna historia. Den som är kort, kärnfull och bygger på den du verkligen ÄR. Den som ger dig energi och som, när du berättar den, får andra att vilja veta mer. Hon kallar det för att vara Story Strong! 

Hej! Jag tänker att vi alla skriver våra liv och att vi alla har en historia att berätta. Vilken är din? Dina? Du har säkert flera! Om det känns okej så skulle jag vilja dela med mig av en liten, men viktig bit i min story, så långt. Låt oss kalla den något i stil med ”Hur jag glömde bort mig själv men hittade mig, mitt jobb och lite mer mening”.

Mitt liv är rörigt hösten 2011. Jag börjar få signaler om att jag inte längre ska fortsätta med det jag jobbat med i åtta år, men allt är grumligt. För grumligt att se klart och definitivt för att kunna ta ett beslut. Ska jag fortsätta, ska jag inte? Bladen på prästkragen tar aldrig slut, jag får inget svar. Jag åker till Florida över jul och nyår och det är som om deografiska avståndet löser knuten – jag vet nu att jag ska gå vidare. Jag ska hoppa av. Till vad, det har jag ingen aning om, bara att det blivit dags för ett nytt kapitel i mitt liv.

Jag behöver avveckla det gamla, vet inte vad mitt nya ska vara och som konsekvens infinner sig en mellantid. Det känns ändå okej att inte ha svar. Jag får något enstaka uppdrag och hankar mig fram. Till vad vet jag inte för jag har ingen plan – för första gången på länge finns ingen agenda att följa. I’m on my own. Men det är som om stenar läggs ut i det mörka, okända vattnet framför mig. En efter en dyker de upp och jag hoppar. Jag hoppar kort, till uppdrag inom ”mitt” område (kommunikation) och bekanta uppdragsgivare (mest författare och föreläsare) och på så vis känner jag mig trygg(are). Inte ser jag det först, men ett mönster är på väg att bildas. Ett år förflyter och så, rätt vad det är så ser jag det. De enstaka uppdragen jag tagit i väntan på att min ”riktiga” affärsidé ska födas, de bildar ett mönster. Plötsligt ser jag – som i eldskrift – min röda tråd. Den är klockren, tydlig och stark – den handlar om berättelser. Yes! I love stories!

Hur kunde jag inte ha sett? De kommer ju i alla dess former och jag har älskat dem alla: böcker, film, tidningar, personporträtt, biografier, föredrag, ett närmast patologiskt intresse för personers inre och yttre resor. Och nu ser jag hur jag alltid försökt hitta dem i mina marknadsförings- och kommunikationsuppdrag genom åren. Att jag nu coachar och guidar människor och företagare med hjälp av att förädla deras stories/varumärken känns ju nu helt logisk. Tjoho! Jag stärks av den inre vissheten och börjar kalla mig för Storycoachen.

Ytterligare tid går. Jag får en förfrågan om att föreläsa, att dela historien om hur jag ”hittade min grej”. Det är i januari 2014 och jag sätter mig fokuserat ned för att få ihop något vettigt. Men det tar stopp, så jag letar lite planlöst efter inspiration i bokhyllan, hittar en bortglömd skrivbok och drar ut den. Den är vacker, med en illustrerad pärm och jag fattar varför jag drogs till den. Jag öppnar upp den och bläddrar, men sidorna är tomma. Jag stänger ihop boken och spanar in framsidan lite närmare. Och så läser jag texten som är så grafisk att den ser ut att vara en del av mönstret.

Näeh!? Jag drar efter andan! Är det sant? Och så minns jag själva köptillfället.

Det är ju på väg till Florida den där röriga julen 2011 som jag mellanlandar i Newark som jag köper jag den. Måste ha tänkt att den är snygg och att jag ska skriva bra saker i den (en i för övrigt mycket vanlig företeelse i mitt liv..).

Men jag kan säga dig en sak och det är att den numera har en helt ny innebörd för mig. Skrivboken innehöll nämligen ett meddelande och kanske var jag inte mottaglig för att se det förrän två år senare. Efter att jag hoppat, letat och slutligen bokstavligen hittat på mitt jobb. Ja, efter att jag återupptäckt den oförblommerade kärleken till stories av alla de slag. Vad det var jag läste? Det här:

”First it begins inside your heart.
Something moves.
Then opens.
Then frees itself.
And now you feel a rhytm breaking its long silence.
This is going to be good.”

På baksidan fortsätter texten:

”It is here where she must begin to Tell her Story.”

 

Annonser
Det här inlägget postades i Debut och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Gästbloggare: Katrin Sandberg/Storycoachen

  1. Kära Syster skriver:

    Heeelt fenomenalt! Jag ryser, och blir så himla glad av din story!

    /Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s