Reflektioner.

10157221_701905456534394_6503728241913565292_n  Det är nästan obegripligt, men min roman har snart funnits ute i en månad. Den tillhör inte längre mig, den lever där ute i bruset nu, tillgänglig för vem som än vill läsa den. Det är fortfarande en smått surrealistisk känsla.
Och jag skäms inte för att erkänna att jag googlar på min egen bok åtminstone någon gång i veckan. För mig vore det helt orimligt att låta bli. Det handlar inte om att tillfredsställa något bekräftelsebehov. Det är helt enkelt så oerhört fascinerande – otäckt, men fascinerande – att se folk prata om och kommentera något som så länge var ett oerhört personligt arbete för mig. Fyra Minuter var något som bara existerade i en mycket liten bubbla, i en värld inte större än avståndet mellan mig och datorskärmen. Nu finns den plötsligt ute till allmän beskådan, det tycks och pratas om den, och jag står här som en nervös men stolt förälder som skickar iväg sitt barn till första skoldagen.

Och till min glädje har det hittills sagt så fina saker om Fyra Minuter att jag nästan rodnar en smula. Det är en glädje och en stolthet som jag aldrig riktigt känt tidigare, just eftersom det handlar om något som varit så personligt för mig. På sätt och vis stör det mig lite, att jag överhuvudtaget påverkas – jag kan önska att jag vore sådär stenhårt cool att jag varken brydde mig om positiva eller negativa omdömen och recensioner. ”Jag skiter väl i vad folk tycker”, typ. Jag vet ju att det finns författare som åtminstone påstår att de funkar så. Men tyvärr, jag är helt enkelt inte en av dem. Hade romanen överlag sågats längs fotknölarna hade det känts oerhört tungt. Och när den nu för det mesta får mycket fina recensioner blir jag väldigt, väldigt glad. På djupet. Det hjälps liksom inte.

Och det ger en fin mental plattform när jag nu går vidare med mitt skrivande. För mitt i all cirkus kring romansläppet planerar och antecknar jag för fullt. Resten av 2015 kommer att bjuda på flera tokspännande skrivprojekt. Jag ska skriva två noveller för ett par antologier – en splatterskräcknovell, samt en på det för mig oprövade ämnet ”superhjältar” – ,jag ska medverka i ett supercoolt projekt som jag ännu inte kan eller får säga något om, och så ska jag ju såklart skriva romanmanus nummer två. Många spännande resor kommer det att bli. Och jag är så himla glad att jag får dela de resorna med er.

Och under tiden – om du har läst Fyra Minuter, och om du tycker något om den, vare sig det är ris eller ros, så är jag jättenyfiken på att ta del av dina tankar! Att få direkt respons från läsarna är verkligen ett av de allra bästa verktygen en författare har. Skriv en rad om boken på Goodreads, eller maila mig dina tankar direkt på johan@johanring.com . Fyra Minuter och jag har gått skilda vägar, men det finns fortfarande jättemycket för mig att lära mig av hur läsarna uppfattar den.

Men nu – full gas in i framtiden!

Annonser
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s