Pretentioner och trasig romantik.

10157221_701905456534394_6503728241913565292_n
Ibland blir folk förvånade när jag nämner vad jag brukade skriva innan jag började ägna mig åt skräckberättelser.
Jag kan förstå det. Det kan kanske anses en smula otippat.

När jag var i tonåren började jag spela i band. Flera olika konstellationer, flera olika genrer. Till sist bestämde jag mig för att jag ville bidra med mer än basspel – jag ville skriva låtar.
Det visade sig dock snabbt att jag inte hade någon begåvning för att skriva musik. Däremot så funkade det ganska bra att skriva texter. Jag hade fortfarande inga tankar på att skriva skönlitterärt, men jag tänkte att om jag skippade musikkomponerandet och bara skrev texten, då hade jag väl i praktiken skrivit en dikt…?
I flera år skrev jag bara sånt där. Jag ville aldrig kalla dem ”dikter”, dels för att jag var obekväm med själva ordet, och dels för att jag misstänkte att det fanns regler och teori kring att skriva dikter, och jag hade ingen aning om såna saker. Jag bara skrev. Ibland blev det bara två rader, ibland blev det två sidor. Det viktigaste var att där aldrig skulle finnas några filter. Jag skrev aldrig för någon annan, bara för mig själv och byrålådan. Poängen var aldrig att göra intryck på eventuella läsare, eftersom jag aldrig räknade med att ha några.
Allt jag ville göra var att skära upp någon sorts själslig ven och bara låta det blöda ner på sidan. All osäkerhet och rädslor och ångest och skit från de där åren skulle bara ut, och mitt sätt att få ut det var via skrivandet. Att göra den upptäckten förändrade allt, och ledde in mig på en väg som jag fortfarande utforskar.

Ironiskt nog så hittade faktiskt en del av de här texterna några läsare till slut. Ett litet förlag i Malmö läste dem och ville ge ut dem. Resultatet blev den ”prosalyriska” (alltså, de där orden…!) samlingen Det finns en varg där ute, och den äter barn. E-boksversionen av den finns fortfarande tillgänglig i nätbokhandeln, om någon är nyfiken på vilket oväntat håll en skräckförfattare kan komma ifrån.
Den första texten i den samlingen heter Hågkomst, och jag tänkte bjuda på den här. Varför? Tja, antagligen för att jag själv ibland tycker om att ta fram de där gamla texterna och minnas den betydligt yngre man som skrev dem. De innehåller mängder av fel och brister, och jag är medveten om varenda en, men det spelar liksom ingen roll. Inte för mig, och det var trots allt det enda viktiga när jag skrev dem. De är hopplöst pretentiösa och drypande av tonårsangst och trasig romantik, men det var han som skrev dem också. Och jag älskar honom – och dem – för det.

HÅGKOMST.

Ni flyttade in i ett hus på andra sidan gatan, du hade en mamma och hon hade en bil och det var egentligen inget speciellt med det. Det fanns inga spöken i ert hus, bara en otäckt brant trappa och en känsla som liknade sorg.

Det pratades om dig i skolan, man satte färgen på din kjol i samband med din dialekt, det påstods att din pappa var en alkoholiserad filmstjärna som inte ville veta av dig, och att du var djupt religiös. Inget av det där var sant men det visste inte jag, och hade jag vetat hade det nog ärlig talat inte förändrat något. Vi behövde någon att projicera vår otillräcklighet på, och du fyllde rollen perfekt. Så när de där killarna stal dina trosor och kastade glödande cigaretter på dig, blev nog ingen förvånad eller förfasad. Det var där någon gång som du tog det själsliga klivet och övergav dig själv och ditt eget liv, men vi märkte inget för dina ögon förblev lika märkligt bleka och lärarna fortsatte att tala väl om dig.

Du begravdes på en lördag, min mamma följde med mig till kyrkan. Jag vet egentligen inte vad jag gjorde där, och jag vet inte om jag lärde mig något den där dagen, men aldrig hade du varit så levande för mig som där på din begravning för så länge sedan, och aldrig tidigare hade det monstruösa i människan varit så tydligt för mig. Det vämjeliga som styr oss.

Jag har hört att din mamma fortfarande bor kvar i ert gamla hus. Men hon syns aldrig till längre.

Annonser
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Pretentioner och trasig romantik.

  1. Ergo Sum skriver:

    Ja du, Johan. Är helt och fullt övertygad om att han, den där ung-Johan, var en mycket speciell kille. Speciell på ett bra sätt. Tycker han skrev enkelt och tydligt. Med ett stark tilltal. Hälsa honom det, när ni språkas!

  2. Christina Lindström skriver:

    Håller verkligen med ”Kära syster” om att titeln på samlingen är lysande, och jag får lust att läsa mer!

    • Johan Ring skriver:

      Tack! 🙂
      Och jo, jag är nog än idag ganska nöjd med den titeln.
      Men den titel jag är allra mest nöjd med, var nog när jag fick döpa en av mitt rockbands skivor till ”Alla som inte är på flykt från något, räck upp en hand.” 🙂

  3. Kära Syster skriver:

    Underbart fint! Jag vet inte ens var jag har mina gamla tonårstexter, det var inte tal om att skicka nåt till förlag (den enda publika texten är den jag skrev till ett hårdrocksband som gjorde en svår ballad av mina ord, pretentiöst så det skriker).

    För övrig är titeln på samlingen fantastisk. Den osar lite skräcklyrik, sådär.

    /Anna

    • Johan Ring skriver:

      Tack snälla! 🙂
      Minns att jag hade någon väldigt storvulen tanke om att titeln skulle vara en metafor för att allt ÄR precis så jävligt som det verkar – jo, det FINNS verkligen en varg där ute, och den till och med äter barn! Allt är nattsvart!
      Det var väldigt mycket The Cure och Joy Division under de där åren… 😄

  4. Annika skriver:

    Hej! Det där var ju ett litet stycke intressant läsning, och (faktiskt) en form av skräck i mina ögon. Tonårsskräck? Rakt skildrad, utan omsvep och vuxna krusiduller. Det är alltid kul att se någons tidiga alster, och dina innehöll föredömligt nog inte ”hjärta” och ”smärta” som rim 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s