Inlägget som försvann

ThomasJag skulle skriva något. Jag satte mig vid datorn igår och skulle göra det inlägg som var tänkt att bli tisdagens. Sen hände en sak. Mina trogna läsare – åjo en eller två finns det nog allt, väl? – minns säkert (visst, snälla?) att jag skrev såhär för ett par veckor sedan:

”Och snart kanske de första ”officiella” kommentarerna på Incidenten i Böhmen kommer. Då skall jag gömma mig under en kudde och be min hustru läsa. Och sedan, om hon lovar att det är ok skall jag läsa också. Fast jag stannar nog under kudden. För säkerhets skull.”

En plan…

Nu var det ju så att jag skulle skriva ett blogginlägg. Men jag kom inte igång riktigt, slösurfade lite och bara råkade hamna på en bokblogg. ”Smart?” frågar ni. Nej, inte särskilt. Om man nu inte gillar hjärtinfarkter så där strax före läggdags.

Hursomhelst, det senaste inlägget var en recension av – ni gissade rätt. Incidenten…

De kluriga här ställer frågan: ”Varför läste du vidare?” Eller kanske: ”Varför hämtade du inte din hustru som planerat?”

Svaret på den andra frågan är att hon befinner sig på andra sidan Atlanten, så det var lite krångligt. Den första vet inte jag heller svaret på.

Jag har läst författare som säger att de inte läser recensioner, och/eller att de inte bryr sig. Jag vet inte hur de gör. Jag är oerhört nyfiken av naturen (vilket väl är en anledning till att jag valt att bli författare) och inte speciellt hårdhudad (vilket tror jag är en fördel just när man skriver). Så jag kan givetvis varken låta bli att läsa eller att bry mig. Punkt.

Vet ni vad? Jag överlevde. Med en puls på 957 tog jag mig till slutet på recensionen. Den var mer positiv än vad jag vågat tro på dessutom. (Vilket var tur, annars kanske någon fått ett samtal som lett till att hon fick ta nattflyget hem från Kanada).

Nu har jag fått min första, nu kanske det inte gör lika ont att läsa nästa. Kanske. Fast har jag möjligheten tar jag nog kuddevarianten i alla fall. Nästa gång. Och den därefter. Sedan utvärdering. Nått i den stilen.

Dessutom har jag fått en del kommentarer direkt till mig och/eller på facebook. Fatta vad glad jag blev. Jag har också kommenterat lite kring en del böcker jag läst – för att leva efter det jag lärt mig…

Men vad det var veckans blogginlägg egentligen skulle handla om har jag fortfarande ingen aning om.  Men det är smällar man får ta helt enkelt.

Nästa vecka vet jag i alla fall vad jag ska skriva om. Men det kommer att bli skrivet i sista stund då också. Men det är mer beroende på tajming…

För de undrar så hittar ni inlägget med kudden här, och recensionen här.

Advertisements

Om Thomas

Författare, debutantbloggare 2015. Incidenten i Böhmen - utgiven 2015 på Undrentide förlag.
Det här inlägget postades i Debut, Recensioner, Thomas Årnfelt och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Inlägget som försvann

  1. Ella skriver:

    Fantastiskt roligt att din första recension var en succé! Starkt att du avstod från kudden. Själv hade jag förmodligen avbrutit läsningen ett dussin gånger för att ta skydd och lugna den där rasande pulsen.
    Fint att du påpekar det här med att själv lämna positiva kommentarer när man hittat en bokpärla. Ens egen respons kan göra någons dag lite soligare och det är värt mycket 🙂

  2. Kära Syster skriver:

    Hahaha, klart den här trogna läsaren minns kudd-planerna… 🙂

    Förstår verkligen din ångest, verkar rätt fruktansvärt att utstå recensioner, särskilt som så många har en tendens att rikta sig mot författaren som person och inte handlar så mycket om berättarteknik, karaktärsutveckling eller ens vilken slags läsare som kan tänka sig att gilla boken. Jag är själv oproffsigt subjektiv när jag hissar (jag dissar väldigt sällan ”officiellt”, varför skulle jag?) och därför kan jag inte recensera böcker. Men vill verkligen bli bättre på att skriva korta kommentarer på sociala medier som kan lyfta de böcker jag läser. Trots allt är jag ännu räddare för att bli en debutant som ingen märker av.

    /Anna

    • Thomas skriver:

      Tack Anna,
      Visste att jag kunde lita på dig! 🙂
      Precis som du säger, även en ”dålig” recension är ju bättre än ingen alls. Kanske inte bättre i bemärkelsen ”bra reklam” – men bättre i det att man skriver ju för att man vill bli läst. Så enkelt är det trots allt. (Och det är därför jag läser recensioner – fast jag inte vågar)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s