Att ”bli författare” är ganska svårgripbart. Det är liksom inte något mål man kan jobba mot. Eller jo, det kan man ju givetvis – men det blir svårt att definiera vad som blir nästa steg, och nästa.
Därför jobbar jag med delmål och målbilder. Alltså inte bara vad gäller författandet. Situationer jag vill se mig själv i.
En sådan målbild har jag burit på ett tag. Ett mål som inte kändes alls ouppnåeligt, men som jag verkligen ville uppnå:
Jag ville hemskt gärna sitta med i en paneldebatt på en litteraturkongress eller motsvarande i egenskap av författare.
Varför?
Jag vet inte riktigt. Men för mig var det ytterligare ett steg på vägen som jag ville ta. Tror det främst handlar om att jag tycker dylika tillställningar varit så himla inspirerande, och att jag ville vara en del av det ”från andra sidan” också. Inte alls så mycket för att bli sedd som för att få chansen att vara med och föra litterära diskussioner vidare, och kanske få vara en inspiration för någon annan. ”Kan han så kan jag”, eller ”vad kul det verkar vara att sitta där och prata om litteratur eller skrivande – det vill jag med”. Nått sådant.
Det är den bilden jag sett framför mig. Det är det jag har jobbat mot. (I den mån det går att jobba mot något sådant, men jag har varit runt och lärt mig hur kongresserna fungerar, jag har funderat på vad jag skulle kunna bidra med och jag har frågat om det möjligen finns intresse för det. Så visst har jag väl det).
Det var inte så svårt att förstå att man var på rätt ställe
Och nu måste jag börja skapa nya bilder. Nya mål. För i helgen som gick anordnades Archipelacon, ett samordnad åländsk-finsk-svensk fantastikkongress. Det allra största namnet bland hedersgästerna var givetvis George R.R. Martin (mannen bakom bokserien ”A Song of Ice and Fire” som blivit TV-serien ”Game of Thrones” – vilken han också varit högeligen inblandad i). De 800 platserna tog snabbt slut när det stod klart att han skulle spendera fyra dagar i Mariehamn.
Men det var givetvis inte bara han som pratade. Hela 141 programpunkter var det under de fyra dagarna. Och jag var medverkande i två av dem. En panel om bloggande – vi var en mix av skrivbloggare och bokbloggare som diskuterade och svarade på publikens frågor – och en panel om genreöverskridande litteratur där jag också hade sällskap av min förlagskollega Anna Blixt. Den förstnämnda delvis för att jag skriver här och nu, och den andra utifrån min bok som inte riktigt vill hålla sig inom ramarna…
Nästa större evenemang är ConFuse, årets största svenska Fantasy- och SF-kongress. Där kommer jag också delta i programpunkter så som det ser ut nu (fler än på Åland dessutom). Så nu är jag verkligen en av de som ”är med”. I egenskap av författare dessutom.
Så ett mål till kan anses uppnått. Dags att blicka vidare. Hur fortsätter jag min resa som ”författare”? Vad skall mitt nästa mål vara?
Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag måste måla upp en ny bild. Eller snarare några stycken. Fundera över vad de innebär för mig personligen och vad jag måste göra och prioritera.
Hur var Archipelacon då?
En lång beskrivning får knappast plats – så jag får nöja med en kort:
Helt fantastiskt kul!!!
En lite längre, men ganska förvirrad, beskrivning har jag skrivit här.
Mats Strandberg skriver kort om sina upplevelser på Litteraturmagazinet.
Det lär väl komma fler beskrivningar väldigt snart. Men i skrivande stund hittar jag inte någon att länka till… (iaf inte på svenska)
Tack till alla som var där och gjorde upplevelsen så himla bra!
Inte jag…
Debutantbloggen 
Pingback: Obrutna löften | Debutantbloggen
Som jag skrev på din blogg: så himla kul att du faktiskt fick sitta där och vara en av dem som pratar! Och jag tänker att du gör extremt rätt när du sätter den där typen av delmål och mål – det är väl så man måste göra för att komma någonstans. Så himla bra jobbat av dig, tycker verkligen att du ska vara stolt! Men som du säger, det kanske krävs lite mer eftertanke och jobb med att sätta de nya målen, de som inte är lika enkla och uppenbara. Men du kommer säkert att komma på det så småningom 🙂
Jag tror det hjälper att både visualisera saker, och att välja ut lite saker man kan ”jobba mot”. Det blir så lätt att man försöker göra allt och kommer ingenstans annars. Vet man vilka saker man vill komma till är det lättare att prioritera mellan allt som lockar. Lite så.
Och jo då, jag håller på att landa i detta. Att hålla ett komplett manus i handen var en sådan där grej jag hade sett mig göra många gånger innan jag gjorde det på riktigt. Det hjälpe mig när det kändes ”jobbigt” med manuset och andra saker, och andra idéer drog. Och efter en sån här helg bubblar hjärnan av idéer, så nu gäller det att fokusera rätt mer än någonsin. 🙂
Vad spännande det låter! Jag hade också gärna varit där 🙂
Hur var herr Martins panel? Avslöjades det någonting om kommande böcker? Vet att han läste nya passager nu senast han var i Stockholm.
Han avslöjade inte så mycket. Men det var spännande att höra om arbetet med World of Ice and Fire – där han istället för att skicka lite anteckningar bland annat producerade ”side bar”-texter på 80000 ord… (Till en bok som skulle bli totalt 50000)… ”I got a bit carried away”.
Men ja, det var jättekul! Framförallt för att jag får så otroligt mycket idéer. Det viktigaste för mig är nämligen inte vad som sägs i panelerna jag lyssnar på, utan vad det gör med min hjärna. Den kickar igång på högvarv och tar fram massor besynnerliga saker… Måste bara bli klar med projekten jag håller på med så att jag kan ta tag i dem…
Grattis till uppnått mål! 🙂
Tack! 🙂