Mental härdsmälta

ThomasVisste inte vad jag skulle skriva om riktigt idag. Känns som om värmen haft ihjäl de sista hjärncellerna. Så jag gjorde en sak som jag så ofta gjort förut. Jag valde utvägen ”Fråga en vän”.

Fick en skock förslag av allas vår hjälte, Fredrik. Ett av dem var ”Skriv hur du jobbade med research till Incidenten”.

Han anade nog inte hur väl det passade in. För det är lite så här jag jobbar. Kör på. Tar det stopp – släng ut en fråga, kolla runt lite, använd folk runt omkring dig som faktiskt kan saker. På det sättet behöver man inte kunna allt. För att vara författare är lite som att vara speldesigner är lite som att vara historiker – och inte så lite som att vara småbarnspappa. Man måste kunna allt. Eller i alla fall en hel del om allt. Och som alla vet gör man ju inte det.

Skriv om det du kan brukar det heta.

Och jo, det kan tyckas konstigt att man då förlägger handlingen i 1600-talets Centraleuropa. Fast till saken hör att jag är ganska påläst på just 1600-tal, och även lite på mentalitets-/kulturhistoria. Så lite kan jag om det. Tillräckligt mycket för att våga mig på att skriva om det i alla fall. Men visst, allt kan jag ju inte om det. Verkligen inte.

Och man måste ändå göra research. Man kan inte bara leva på gamla meriter. Fast problemet med research är att man riskerar att fastna i det. Börjar man gräva i det hittar man nya trådar. Så jag försökte göra så mycket som möjligt tvärtom. Skriv på känsla*, kolla upp sedan, justera om det behövs.

Grejen var den att det ganska ofta inte behövdes justeras så jättemycket. Oftast ledde mig känslan rätt, och när jag väl kollade upp så fanns det trådar jag kunde följa lite längre och väva in. Det roligaste är när ens gissningar leder till spännande följdfrågor, som går att koppla ihop med de personer och händelser man redan valt att ha med.

Jag använde rätt många olika typer av källor. Wikipedia och Google maps/earth är en rätt bra början. Faktiskt. (Jo jag är medveten om källkritiska aspekter på Wikipedia, men det är en grymt bra början). Diverse böcker givetvis. En favorit är ”När hände vad?”. En dag när jag var för trött för att läsa på kollade jag på ”Historieätarna”. Oftast är det ju en känsla man jagar, och då kan ett tv-program funka riktigt bra. Gamla rollspel är också bra för känsla och/eller idéer. Dräkthistorieböcker – även om jag försöker att inte gå in på så mycket detaljer vill jag veta själv hur det funkar. Det har garanterat smugit sig in fel, och de tar jag på mig. Men jag skaffade mig en bild av hur jag ville ha det i alla fall.

Men den viktigaste var – you guessed it – ”Fråga en vän”.

Mer än en gång tänkte jag: ”Vem kan kunna något om det här?”.

Och så drog jag iväg en fråga. Via mail, chatt, eller telefon/SMS. Ofta ledde det till en diskussion som inte bara svarade på frågan, utan också gav mig idéer på hur jag kunde vidareutveckla kunskapen. Exempel på hur det funkade, och någon annans tankar kring det jag skrev. Frågor jag slängde iväg på diverse folk var till exempel:

  • Kan man ha en hjullåspistol laddad en längre stund? Är det risk att kulan åker ut om man pekar den neråt?
  • Hur lång tid tar det att rida, med extrahäst, till Wien och tillbaka från centrala Böhmen?
  • På vilket språk borde officiella dokument vara skrivna i Böhmen innan ”imperietiden”; tyska eller tjeckiska?
  • Likaledes, vilket språk borde namnen vara på? (Det visade sig att mina gissningar att det borde vara en salig blandning troligen var korrekta, däremot fick den saligen bortgångne maken byta efternamn till ett passande som en tjeckisk vän grävde fram åt mig).
  • Pratar man om klänning fast de är tvådelade?

Och så vidare.

På det sättet blev researchen både oerhört skojig, givande, och dessutom social. Ej att förakta i en så ensam syssla som skrivandet ändå är långa stunder.

– – –

* Vad den där känslan kommer ifrån kan nästan bli ett helt inlägg i sig, men det handlar väl framförallt om förkunskaper och egna erfarenheter. Det sistnämnda är oerhört användbart. Har du varit i en skog på natten någon gång? Hur kändes det? Har du ridit? Och så vidare.

Annonser

Om Thomas

Författare, debutantbloggare 2015. Incidenten i Böhmen - utgiven 2015 på Undrentide förlag.
Det här inlägget postades i Debut, research, Thomas Årnfelt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Mental härdsmälta

  1. Carola skriver:

    Research kan vara både ett nödvändigt ont och ett roligt arbete. Jag behövde detaljerad information om Aten som inte gick att googla sig till eller få fram via Google Earth och då hittade jag en blogg som skrevs av svensk kvinna boende i Aten. Hon gav mig ovärderlig hjälp som jag omöjligt kunde hitta på annat sätt. Men just det där du nämnde att våga gå på känslan är klokt. Ibland anar man mer rätt än vad man tror 🙂

    • Thomas skriver:

      Bloggar är ett bra tips också! Det mest spännande tycker jag är alla de där konstiga frågorna man ställer sig… Saker man behöver kolla upp – som man inte hade kunnat föreställa sig att man skulle.

  2. Ping: Ett råd och en insikt | Författarskap och Föräldraskap

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s