The ”F-word”

bild

Nej, jag menar inte ordet Feminism eller engelskans ”Fuck”. Utan jag tänkte prata om det svenska ”F-word”:et: ”fack”.

Som nybakad författare har jag märkt att man snabbt blir placerad i ett sådant. Inte bara mentalt, utan även fysiskt i bokhyllan – boklådorna vill veta var de ska ställa boken. Under vilken genre ska den stå? Pressen vill veta vilken rubrik de ska sätta. Det underlättar enormt vid införsäljing, både hos förlag och läsare. (Ta t ex Emelie Schepp – deckare och Fredrik Backman – komedi.)

Min debutroman ”Kanske imorgon” har blivit knuffad åt feel-good-hållet. Något jag känner mig ambivalet över: tlll viss del väldigt stolt och ändå inte helt bekväm.

För att tydliggöra mitt ”fack” för mig själv har jag försökt skriva ned vilken typ av författare jag är. Jag kom fram till följande:

”Jag skriver skönlitteratur.”

Men om jag utvecklar det:

”Jag skriver om svåra saker på ett underhållande sätt.”

Till exempel är något av det jag är mest stolt över hittills med ”Kanske imorgon” att den handlar om det svåra ämnet sorg, men ändå blev kallad ”bladvändare” av bland annat Bokhyllarna i TV4. Min nästa roman (som är i redigeringsstadiet) kommer handla om jämställdhet, min tredje planerar jag handla om utseendefixering – men alla i en slags ”feel-good-anda med en djupare twist”.

Ett annat knep brukar ta till för att förtydliga mitt ”fack” är att ta två författare jag vill skriva som och kombinera dem. Dvs. ”Jag skriver som om X möter X.”. I mitt fall är det ”Jojo Moyes möter Lena Dunham”.

Vilket fack/genre skriver du inom och vilka två författarstilar har du som förebild?

 

FullSizeRender

Annonser
Det här inlägget postades i Debut och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till The ”F-word”

  1. Skriviver skriver:

    Håhå, jaja. Alltså det där. Svår fråga. Det enkla svaret är att jag skriver urban fantasy. Det svåra svaret är det där med inspirationen. Men det får väl bli: socialrealistisk utvecklingslitteratur för ungdomar (kan man säga att det finns en sådan genre?) möter riktigt, riktigt bra urban fantasy (i mitt fall representerad av Neil Gaiman, Laini Taylor och Charles de Lint). Japp. Det var nog sammanfattningen 🙂

  2. Pia Widlund skriver:

    Får väl kalla min bok för en spänningsroman. Och några förebilder har jag inte men visst är det många som skriver bra. Ibland brukar jag notera vissa rader eller uttryck som jag kanske får användning av vid senare tillfälle.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s