Den här var ny

ThomasI söndags satt jag med en kopp te, sedan en kopp kaffe, och sedan en kopp kaffe till, framför datorn på morgonen som blev till förmiddag.

Jag skrev. Skall jag vara helt ärlig fällde jag nog en tår också. Och så satte jag punkt. Punkt för den första versionen av min andra roman. (Min andra vuxenroman om man skall vara korrekt, jag har trots allt skrivit ett barnboksmanus också.)

När jag tog mig till sistameningen på Incidenten i Böhmen så kände jag framförallt en enorm lättnad. Jag hade liksom tagit mig igenom. När jag skrev sistameningen på ”kaninboken” var jag bara glad.

Men den här gången kändes det bara tomt.

Helt tomt.

Lite berodde det nog på att jag är ute på för mig lite okänd mark. Jag hade som tur var två testlärare i min omedelbara närhet som slukade de sista kapitlen redan samma eftermiddag och de hävdade med bestämdhet att det här var värt att fortsätta på. Jag har normalt sett jättesvårt att bedöma kvaliteten på det jag skriver, och att skriva ”lite utanför min bekvämlighetszon” (vad tusan nu det är, men det är en annan femma) gör att jag känner mig ännu osäkrare.

Men till viss del beror det nog också på ett par andra saker. Jag känner lite större press den här gången. Nu har jag fått en bok utgiven – då gäller det ju att nästa blir bra… Och sedan vet jag också hur mycket jobb som återstår. Det ”visste” jag väl förra gången också, fast bara i teorin. Nu ser jag det inte som lika mycket en bedrift i sig att få ihop det där utkastet. Det är något jag förväntar mig att kunna göra.

(Intressant det där hur snabbt man höjer kraven på sig själv. När jag har haft fäktningselever har jag aldrig förväntat mig att de skall klara något varje gång bara för att de har lyckats en…)

Men lite måste jag ju fira ändå. Eller hur?

Efter det skall jag nog börja fundera på mitt schema för ConFuse… Jag skall typ vara med i fyra paneler och hålla en föreläsning har jag insett. Kanske bra att förbereda sig lite i alla fall…

Hoppas ni har en bra sommar!

Annonser

Om Thomas

Författare, debutantbloggare 2015. Incidenten i Böhmen - Undrentide förlag (2015). Sällskapet i Genua - Undrentide förlag (2017)
Det här inlägget postades i Bok två, Debut, Thomas Årnfelt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Den här var ny

  1. Ethel skriver:

    Förstår kravet på sig själv, att skriva andra boken, säkert ofta en ”jobbigare” process än den första. Man vet hur mycket arbete som återstår efter det att berättelsen är nedskriven. Fira borde vi mycket mer, än vad jag gör iaf. Grattis till dig!

    Jag har haft en fin sommar (hittills, den är inte slut än). Inget bra väder (jo, fyra dagar). Men ju äldre jag blir desto mindre tycker jag om solens hetta, så det gör inte så mycket att det regnar. Har skrivarcoach under juli och augusti så jag håller på med mitt manus nästan mer än vanligt. Måste ha ett visst antal sidor klara att skicka i tid. Och det är verkligen bra för mig!

    • Thomas skriver:

      Tack Ethel!
      Att skriva med deadlines / någon som väntar är inte dumt alls. Jag har ofta någon ”testläsare” (mer som ”medbrottsling”) som läser allteftersom. Mycket för att jag skall känna pressen att skriva vidare så att denne inte behöver vänta för länge på nästa kapitel – men också för att ha någon som berättar vad de tänker och tror så här lång. Så kan jag fundera på om det är ”rätt” tankar och funderingar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s