Saker du inte ska säga till en författare

bild

Följer just nu tråden Ten things not to say to a writer på Twitter och slår mig för tårna av skratt (eller skulle om jag nådde dem).

Själv svarar jag gladeligen på (nästan) vilka frågor som helst så länge jag får glädjen att prata om min bok, men visst har jag märkt att några frågor har återkommit under det här året. Frågor som kanske inte är helt… vad ska man säga… genomtänkta.

Till exempel:

Jag har så mycket att berätta. Vill du skriva min självbiografi?

Hm. Såvida du inte är Madonna eller Malala – don´t ask.

 

Hur mycket säljer du? Vad tjänar du per bok?

Vad tjänar du själv i månaden? Vill du inte berätta? Neheeej…

 

Åh, när jag får tid ska jag också skriva en bok.

Får? Tid? I vilket universum får man tid?

Fast lite roligt är det ju. Och det är ju bra att våga fråga. Så här kommer en lista på tio saker man istället gärna får säga till en författare: (är speciellt förtjust i 1, 3 och 10…).

writers

 

 

Advertisements
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Saker du inte ska säga till en författare

  1. feliciawelander skriver:

    Det är sant. Man ska vara glad över frågan – eller alla frågor egentligen. Listan är kanske mer en lista över de frågor som inte är favoriter… Lycka till med ditt skrivande!

  2. annisvensson skriver:

    Man kan ju också tänka så här. Om jag varit duktig nog, jobbat hårt och fått uppleva något många bara drömmer om. Att få ge ut en bok, ett verk. Då kanske man kan tänka kring frågan ”Kan du tänka dig att skriva min biografi?” Att det är fantastiskt att jag anses så bra att någon faktiskt vill anförtro just mig att få ta del av den människans liv. Vilket förtroende.

    Dels betyder det att du skriver så bra att någon vill ha din hjälp. Kanske för att dela en viktig berättelse som annars aldrig skulle sett dagens ljus och kanske glatt eller till och med hjälpt någon annan.

    Dels för att när man själv lyckats med det fantastiska att bli publicerad så kanske man kan ”skicka vidare” för att man är tacksam, glad och så lycklig över det att tanken på att hjälpa någon annan blir självklar.

    Eller så kan man bara helt enkelt tacka nej vänligt. Men ändå glädjas åt att någon ville ha just min hjälp.

    Så fram för frågan alla som vågar.

    Så tänker jag 🙂

    Anni, ännu ej utgiven skribent.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s