Det är inte för sent

Ti bloggJag blir stressad när människor uttalar sig om reproräntan i en expertpanel på teve eller blir intervjuade angående sin senaste bestseller, samtidigt som en informationsruta upplyser om att de är födda1993 eller något annat absurt årtal. Människor som är födda 1993 ska springa runt i shorts. De ska busringa till pensionärer. De ska palla äpplen.

Att få en ny vän. Att springa marathon eller lära sig hur projektorn fungerar i sal 27. Att flytta ifrån den där hålan. Att försonas. Att köpa en dansksvensk gårdshund. Att debutera som författare. Vid en viss punkt i livet är allt för sent. Det blev inte av. Allt kom i vägen. Livet. Åren. Konventionerna. Självförtroendet. Den gängse uppfattningen om hur någon vid en viss ålder ska leva.

Men innerst inne vet både du och jag att den punkten inte är här förrän vi är minst hundra år (alternativt ligger på vår dödbädd). Jag är skeptisk till positivt tänkande och hejiga floskler. De kan låta så ihåliga och själlösa. Tomt ekande. Trots detta har jag ett mantra som jag ibland upprepar för mig själv.

Imorgon är en ny dag med nya möjligheter.

Alltså varje imorgon. Varje. Den tanken gör mig lugnare.

På min fyrtioårsdag (då orkanen Sandy påminde oss om att inget ska tas för givet) satt min man och jag i en bar intill Times Square och drack fantastiska drinkar. Just den resan var extraordinär men annars var livet just så som det hade varit en tid. Vi bodde och bor med två barn i ett litet hus i en liten stad. Vi hade ganska länge jobbat och jobbar fortfarande med liknande arbetsuppgifter som vi för det mesta trivdes och trivs väldigt bra med. Det var kärleksfullt, ganska lugnt, så himla fint och så mycket att vara tacksam över – men lite tråkigt. Ibland rev och river törsten i mig. Då vill jag flytta, byta jobb, köpa får, raka av mig håret, springa marathon, lära känna nya och annorlunda människor, debutera som författare. Och inte hade jag kunnat ana då, på min fyrtioårsdag, att jag idag skulle ha gett ut två böcker och ha fått ytterligare sex manus antagna av ett stort förlag.

Så det kom en dag med nya möjligheter. Det kommer sådana dagar igen. Det här är ett budskap till dig som längtar och väntar, som stampar i spiltan. Det är inte för sent.

Elsie Johansson, Philip Pullman, Alexander McCall Smith, Moa Martinson och Karen Blixten var en bra bit över fyrtio allihop när de romandebuterade. Plötsligt händer det. Kanske mitt i putsningen av löständerna.

Och det här är ett budskap till mig själv. Det har inget med skrivande att göra men just nu behöver jag veta att imorgon är en ny dag med nya möjligheter. Just den här fredagen. Just den här stunden. Håkan Hellström sjunger att när vi går genom tiden ska vi veta att allt det bästa inte hänt än. Och så är det ju tills ens nyfödda kniper med sin oändligt mjuka hand om ens fingrar. Men kärnan i Hellströms budskap, att mycket bra inte har hänt än, är något att klamra sig fast vid när tvivlen viskar att det redan är för sent.

Annonser

Om Christina Lindström

Debutant 2015 som skriver för barn och ungdomar. Manisk läserska och löpare. Tycker mycket om att jobba som lärare.
Det här inlägget postades i Besvärjelser och beskydd, Christina Lindström. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Det är inte för sent

  1. Ping: Vi måste faktiskt prata om åldern | eva karlssons blogg

  2. nathaliesjogren skriver:

    ☺bra sagt👍

  3. Eric skriver:

    Klokt skrivet. Tror vi alla behöver påminnas om att planer KAN bli verklighet, att det sällan är helt kört. Inte helt! Alltså kan jag lika gärna bli fotbollsproffs nästa år. Eller året därefter.

    • Christina Lindström skriver:

      Nej, det är klart. Just fotbollsproffs kanske ingen blir efter en viss ålder. En påminnelse om att allt inte är möjligt? Tveksamt om den är på sin plats. Just nu.

  4. Skriviver skriver:

    Mycket bra att påminna oss alla om det! Tack! (Fyller 40 nästa år och första manuset är ännu inte klart….)

  5. Marie skriver:

    Inte för att lägga sordin på stämningen, men jag undrar dock om förlagen är så intresserade av äldre författare? Snarast är väl äldre debutanter undantagen som bekräftar regeln. De exempel du nämner debuterade dessutom för många år sedan, i vissa fall för jättelänge sedan. Idag är ”ung” i 10 fall av 10 bättre än ”gammal” (för att inte tala om ”ung och vacker” som slår det mesta). Jag tror att man måste vara en exceptionellt mycket bättre författare om man ska vara intressant för förlagen vid 50+ och stå sig i konkurrensen med 25- eller 35-åringar. Inte bara för att man är mindre ”marknadsföringsbar” och gör sig sämre på bild, utan också för att man inte förväntas ha särskilt mycket utvecklingsförmåga kvar. (Sedan kan man alltid diskutera var gränsen för ”ung” går. Idag räknas man nog fortfarande som relativt ung om man är kring de låga 40.)

    Så illa tror jag faktiskt att det är. Samtidigt undrar jag om det inte finns flest läsare i de äldre åldersgrupperna? Om man bara tittar på vilka som besöker författaruppläsningar och litteraturkryssningar är medelåldern skyhög. Kanske gör förlagen fel när de ansluter till den allmänna ungdomskulten i samhället?

    • Christina Lindström skriver:

      Jag läste någonstans att de genomsnittlige debutanten är 38 (eller var det 39 år) år. Då finns det ganska goda chanser för både yngre och äldre. Samtidigt har du rätt i att det finns en ungdomskult i samhället och förlagen kanske också i viss utsträckning är ute efter unga, formbara talanger med rätt ”ansikten utåt”. Det borde finnas intresse också för äldre begåvningar, inte minst för att många storläsare är äldre, precis som du säger.

  6. Manuskt skriver:

    Exakt. Kolla in 103-åriga Dagny (SVT-dokumentär igår) som inte fick bli lärare men som tar revansch nu och lär ut datoranvändning till seniorer. Med det sagt så har jag ägnat ganska mycket tid i mina dar åt att räkna ut när folk i intervjuer debuterade som författare / startade företag / blev chefer / fick sitt andra barn / blev professorer / gjorde karriär utomlands eller vad det nu är jag blir stressad av just då. (Linda Olsson och Karin Brunk Holmqvist är andra bra exempel på författare som debuterade jämförelsevis sent.) Kommer också fira 40 i NY, fast i efterhand 🙂 Bokade igår.

  7. ylva akerstrom skriver:

    Tack, precis vad jag behövde läsa så här på morgonen! Men att träna o genomföra ett marathon är ingenting jämfört med att få den där Romanen skriven! I vår springer jag min andra, och om några veckor min tredje halvmara. 41 halleluja 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s