Att göra istället för att läsa om att göra

FredrikJust do it. Visst är det Nike som säger det? Jag har hört det tusentals gånger utan att riktigt reflektera över det. Men nu har jag reflekterat över det och för första gången har jag hittar ett intresse där jag bara vill göra så mycket som möjligt. Bara praktisera. Inte prata om att göra eller läsa om att göra utan faktiskt bara göra det.

När det gäller tidigare intressen, vad det än har handlat om, har jag alltid läst precis allting jag kommit över om ämnet. Samlat på mig så mycket tutorials och annat material att läsa eller laddat ner eller köpt massor av saker jag som jag kanske skulle kunna få användning för och sedan, någon gång långt senare, börjat praktisera. Praktiken har alltid blivit relativt liten om man ser till hur mycket tid jag lägger ner på det. Med skrivningen är det tvärtom. Jag har läst massor om det såklart, men det har hela tiden varit viktigare att praktisera. Suget efter att skriva har alltid varit större än att läsa om någon som skriver eller hur någon annan skriver.

Jag har spelat gitarr. Ganska mycket. Och gitarr är ett perfekt ämne att fastna i om man vill gå ner sig i samlarträsk. (Visst låter det lite som en ort i Skellefteåtrakten?) Det finns tusental olika musikprogram att hitta om man vill spela in det man lär sig. Man kan lägga veckor, månader och år på att hitta så många effekter som möjligt, nog för att hamna i guiness rekordbok, och sen sitta i månader och lära sig ställa in dem så det låter som man vill. Sen måste man ju hitta noter till låtar man vill lära sig spela. Ooh va många härliga sajter att grotta ner sig i och vad härligt många olika versioner av varje varje låt man kan hitta. Det tar aldrig slut. Men sen ska man ju spela också. Och jag hann spela lite gitarr också men jag var kanske inte tillräckligt intresserad för att ta mig förbi frestelsen med allt kringmaterial.

Det var samma sak med teckning.

Och med brasiliansk jiujiutsu.

Men inte när det gäller skrivande. Det är faktiskt det enda intresset där jag bara sätter igång och sedan glömmer bort tiden (Ok, skateboard börjar närma sig det stadiet också men inte riktigt på samma sätt) Skrivningen är lite tvärtom mot andra intressen. Där kan jag längta efter nästa tillfälle att skriva ner lite till av vad karaktärerna råkar ut för. Jag laddar ner ett nytt skrivprogram (Scrivener sist) men låter det ligga i sex månader innan jag börjar använda det. Lägger åt sidan Stephen Kings On Writing för att skriva ett till kapitel på min nästa bok istället.

Nu verkar det kanske som att jag inte läser om skrivande, men det stämmer inte. Jag vill lära mig så mycket om hantverket som möjligt och jag har nog läst mer om skrivande än jag någonsin gjort om något annat ämne jag studerat på gymnasiet eller Universitetet men bara på tider när jag inte kunnat skriva. Alltid som en backup.

Det är bara att göra.

Jag slår upp datorn, läser sista raden jag skrev igår, kliver in genom dörren till en helt annan värld och är bara borta.

Bara sådär.

Advertisements
Det här inlägget postades i Debut, Fredrik Frängsmyr. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s