I varje ögonblick bor ett litet drama

Ti bloggDagens ömmaste känsla: När du kom in från studsmattan, just innan vi skulle äta middag, och jag fick krama dig hårt, hårt och säga förlåt. Förlåt för att jag gnällde på dig om att du hade glömt kvar gympaskorna efter idrottslektionen igår. Förlåt.

Du sa att du trodde att skorna aldrig hade legat i ryggsäcken och jag viftade bort dina ord med ett ”jo, jag packade dem, nu har du varit slarvig”. Du förklarade med en liten tår i ögat – du vill inte vara slarvig, du vill alltid göra rätt – att du var sist ut från omklädningsrummet eftersom du inte kände igen dina nya jeans och därför letade byxor som du trodde kunde vara dina. (Älskade unge, du känner aldrig igen nya kläder. Du bryr dig inte om kläder.) Kanske glömde du skorna i stressen över att vara sist?

Men skorna låg inte i omklädningsrummet idag. Och inte i korgen med kvarglömda kläder. Du blev orolig. Skamsen. När vi gick hem från skolan kunde du inte släppa tanken på var skorna kunde vara.

Så hittade jag gympaskorna på skostället ikväll. Jag måste helt enkelt ha glömt packa dem från början. Jag överfölls av ömhet.

Älskade, underbara Lias, förlåt. Det var jag som hade varit slarvig. När du satt på pallen framför mig och vi kramade om varandra och jag sa förlåt och dina spinkiga, spinkiga armar kändes så mjuka runt min hals, och din andning var så lättad,  kände jag att jag måste prioritera annorlunda än jag hitintills gjort i höst. Jag vet ju vad som är viktigast.

Här kommer min (cyniska) slutkläm: Efter detta föddes en ny barnboksidé i mitt huvud. Nästan alla mina idéer till barnboksmanus är sprungna ur den här typen av händelser i vardagen. Helt utan cynism: De är så futtiga! Och så världsstora just när de sker.

Annonser

Om Christina Lindström

Debutant 2015 som skriver för barn och ungdomar. Manisk läserska och löpare. Tycker mycket om att jobba som lärare.
Det här inlägget postades i barnböcker, Debut, Författarliv och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till I varje ögonblick bor ett litet drama

  1. Skriviver skriver:

    Å, ja vad fint. Och det är inte cyniskt att hitta barnboksidéer i den där vardagen, det är ju tvärt om! Det är att verkligen se storheten i varje litet ögonblick som känns på riktigt, och att vilja ge det vidare, dela med sig av det till andra. Det tycker jag är bra!

  2. Linnéa skriver:

    Åh, så mycket känsla. Även jag blir tårögd när jag läser för så där har jag också gjort som förälder…. för många gånger. Vilket viktigt litet ord förlåt är ❤

  3. Anna skriver:

    Åh! Hur ofta har jag inte gjort precis så som förälder. Och en för mig (som vuxen) ganska liten sak är SÅ stor för ett barn. Spinkiga armar runt halsen, ett förlåt… Inlägget rör mitt hjärta, får det att skälva en stund.
    Håller med om att vardagen är en stor inspirationskälla till texter. Det flödar av dem, bara man tar sig tid att fånga dem…

    • Christina Lindström skriver:

      Ja, det är så lätt att glömma ibland hur stort det här kan upplevas för ett barn. De är så utelämnade åt oss vuxna, de där små…

  4. Eric skriver:

    Det där går rakt in i hjärtat på varenda förälder. Vilken underbar text! Läser med en tår i ögat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s