Att vara Luke Skywalker.

10157221_701905456534394_6503728241913565292_n
I Rymdimperiet slår tillbaka får vi följa hur jedimästaren Yoda tränar Luke Skywalker på träskplaneten Dagobah. I en scen uppmanar Yoda Luke att dra upp sitt störtade rymdskepp ur träsket med hjälp av Kraften. Luke försöker, men konstaterar snart att det är omöjligt. Då sluter den åldrade jedimästaren sina ögon i koncentration, och drar upp hela rymdskeppet ur träsket med sin tankekraft.
Luke häpnar och utbrister: ”I can´t believe it!”
Varpå Yoda svarar: ”That is why you failed.”

Jag är definitivt mer av en Luke Skywalker än en Yoda.
Och jag tror att det finns ganska många av oss.
Rättelse – jag vet att det finns många av oss. Det räcker med att kolla alla självhjälpsböcker av typen Peppa dig själv! och Du vill, du kan! för att förstå att det finns en lukrativ marknad där ute.

Men att skriva om självförtroende är knepigt. Åtminstone tycker jag det, när jag nu för första gången ska försöka.
Jag har alltid haft mer eller mindre dåligt självförtroende. I fråga om det mesta, egentligen. Men nu handlar det om skrivande. Och ingenstans märker jag av bristen på självförtroende så mycket som när det gäller mitt skrivande.
Ända sedan jag i tonåren skrev min allra första Per Hagman-plagierande novell, har jag inlett varje skrivpass med att försöka intala mig själv att jag inte är helt värdelös, och även om jag är det så spelar det ingen roll om hundra år.
Och det där har inte förändrats, jag slåss fortfarande mot det. Kanske inte så mycket längre känslan av att vara värdelös, men att det finns ingenting speciellt med mitt skrivande. På en riktigt bra dag är jag en medelmåtta, om man frågar mitt självförtroende.
Givetvis har jag undrat vad det kan bero på. Varför jag envisas med att dagligen trycka ner mig själv.
Visst växte jag upp med att Jante satt på min axel och skrek ”tro inte att du är något!!” i mitt öra, så högt att jag trodde jag skulle få tinnitus. Men det gäller väl de allra flesta som växer upp i Sverige, åtminstone inbillar jag mig det.

Jag tror att det är så här enkelt; vissa föds med väldigt gott självförtroende, vissa föds med väldigt dåligt. Självklart kan vi påverka det, särskilt i hur vi bemöter och behandlar våra barn, men jag tror ändå att det finns en kärna djupt där inne, och den ser ut som den gör. Jag får ibland höra ”men du kan väl inte ha dåligt självförtroende – du har ju fått ge ut en roman, det finns ju bevisligen ett förlag som tycker att du är bra på det du gör!”
Och det är ju såklart en helt rimlig poäng. Problemet är bara att det är ett rationellt argument, som framförs ur ett rationellt perspektiv. Dåligt självförtroende är allt annat än rationellt. Det kommer liksom från en helt annan plats i hjärnan än förnuftet.

Så för alla oss Luke Skywalkers där ute, som tror att egna stordåd är en omöjlighet – är det den lott vi är dömda till? Kan vi aldrig besegra den där envisa djäveln på axeln?
Jodå, klart att vi kan. Det krävs bara lite mer fight.
Men varje gång vi sätter oss för att skriva, varje gång vår blick faller på det tomma dokumentet eller papperet framför oss, då kan vi vända oss inåt och gräva långt, långt ner, i djupet inom oss. För någonstans där finns den, en styrka som får allting annat i oss att darra och blekna. Jag vet att den styrkan finns där, därför att utan den hade vi aldrig satt oss där till att börja med. Det är styrkan i att vilja berätta, och den, mina damer och herrar, den skojar man inte bort.
Och när vi låter den styrkan tala, då blir det bra! Hur det än blir! Därför att vi låter vår egen röst tala, vi berättar våra egna historier, på vårt eget sätt. Och varje människas röst är unik, och vacker.
Det kan ta lite längre tid för oss, och det kan krävas en hel del grävande. Men till slut hittar vi dem. Styrkan och rösten.
Och då kan Jante bara gå och slänga sig i väggen.

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Att vara Luke Skywalker.

  1. Skriviver skriver:

    Å vilket fint inlägg! Du har ju så rätt i precis allt. Lyckligtvis är jag en av de där personerna som är född med en visst självförtroende – även om jag hellre faktiskt skulle säga att det man föds med är självkänsla och optimism (eller dålig självkänsla och pessimism), och att det sedan i hög grad påverkar hur mycket självförtroende man får i relation till olika företeelser och i olika situationer. Men även om jag tänker på mig själv som född optimist och begåvad med en fantastisk självkänsla, så kan jag fortfarande ha mina svackor. Och då är det härligt att läsa ett inlägg som det här! Tack för det 🙂

  2. Pia Widlund skriver:

    Jag har ett nytt ledord. Jag vill inte passa in – jag vill passa på!

  3. Kära Syster skriver:

    Toppentext! Och det här pratar jag gärna mer om på er turné: självförtroende kontra beslutsamhet och sånt.

    /Anna

  4. nfredrikn skriver:

    Grym text Johan! Otroligt viktigt ämne att prata om.

  5. annahelgesson skriver:

    Bra Pepp! Som värsta handbok i självförtroende. Jag vet – skriv en!

  6. Thomas skriver:

    Tror att du är inne på något väldigt viktigt där Johan. Jag har egentligen inget vidare självförtroende heller. (Troligen dagens underdrift). Samtidigt var jag helt övertygad om att jag skulle få ihop och få ut en bok så småningom på något oförklarligt sätt. Inte för att jag trodde att jag var bra/bättre, utan mer för att jag hade bestämt mig för att kämpa tills jag nådde dit. Något åt det hållet. Jag vet att jag har en vilja av järn. Och det är den som räknas. Dvs det är inte så att jag inte är bra nog, det är möjligen så att jag inte är bra nog _än_. (Med vilja menar jag beslutsamheten att verkligen göra det man säger att man vill, på bekostnad av en himla massa annat som man hade kunnat göra istället. Att skita i den där TV-serien. Att inte spela datorspel på kvällen. Att kunna skriva med familjen runtomkring sig, i en flygstol, på lunchrasten. Att vägra gräva ner sig i texten och inte komma vidare. osv.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s