Att smälta intrycken från bokmässan

FredrikFör lite mer än ett år sedan satt jag och min fru och pratade skrivande. Jag nämnde att det var lite lustigt att även fast skrivande är mitt största intresse känner jag nästan ingen annan som skriver.

Några veckor senare blev jag meddragen till bokmässan vilket blev lite av ett bryskt uppvaknande. Här var det folk som skrev överallt. Var jag än tittade satt någon och skrev eller pratade om författande. Och högt också. Det var som att bli inslängd i en bur med vilda skribenter. Det var så mycket intryck. En jättesal full med galningar.

Jag trodde jag var bättre förberedd i år. Men det är svårt att hålla en och samma tanke i huvudet när tre föreläsare battlar på tre olika scener om att höras över varandra. Man försöker koppla ihop bilden på kartan över mässan med området man står i samtidigt som någon knackar en på axeln och säger att de just såg Katarina Janoush eller någon annan författare medan hela kroppen signalerar att den exakt just i detta nu bara skulle behöva en kaffe.

Mm kaffe. Samma tanke som slog mig förra året slog mig nu igen. Innan jag har gått igenom mässan åt ena hållet har jag redan tänkt att det skulle vara rätt skönt att bara gå rakt igenom mässhallen och ut på andra sidan för att sätta mig på ett café och bara sitta där i lugn och ro. Men samtidigt skulle jag missa så mycket. Och så kan vi inte ha det.

Just då träffade jag Hanna Höglund (förra årets debutantbloggare) tillsammans med en av våra superläsare (Kära syster) och allting kändes plötsligt lite lugnare och efter det blev resten av mässan en lång skattjakt där vi gick och samlade på oss massor av nya böcker, idéer och bara hängde med trevligt folk. När tempot trappade av lite i montrarna mötte vi upp resten av debutantbloggare och gick till en bar som var så lugn att ett bibliotek skulle verkat högljutt och bara satt och snackade i flera timmar. Det var fantastiskt skönt att bara få sätta sig och smälta allt.

Så vad tar jag med mig?

Jag signerade böcker och såg tillräckligt många signeringar i lördags för att lära mig massor om både hur jag vill att signeringar ska gå till och hur de absolut inte ska gå till.

En glad överraskning; att massor av folk går runt på mässan, öppna för att testa böcker från nya helt okända författare.

Något jag inte alls var beredd på; att helt plötsligt stå och bli måttad för klädesplagg som ska ge mig bättre hållning.

Roligaste; att träffa läsare till DebutantBloggen och hinna prata lite mer med er.

Sämsta samvete; Att högen med böcker jag har att läsa hemma som nästan försvunnit nu igen når ända upp till taket.

Och mest av allt. Att när jag i bilen hem igår fick frågan från min fru om vad som gjorde störst intryck på mig svarade att det är att jag faktiskt känner ett helt gäng med samma intresse som mig.

Jag har liksom några kollegor.

Signering

Det här inlägget postades i Fredrik Frängsmyr. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Att smälta intrycken från bokmässan

  1. Manuskt skriver:

    Jo, det är speciellt. Och alla är så öppna för att lära känna nya människor. Jag åt middag med Hanna H som en liten tradition sedan förra året. Men du och E skulle ju ha vart med 🙂 Och jag har en Arytmi här hemma som vill bli kråkad vid tillfälle.

  2. annahelgesson skriver:

    Klockrent! En stor sal med galningar! 😂
    Jag tänker att gå omkring (trycka sig genom främlingar) på bokmässan kanske kan mäta sig med ett stort leksaksvaruhus för ett barn. Massor av roliga grejer överallt! Mina ögon snurrade runt i huvudet på mig trots kartan. Förvirrande, utpumpande och alldeles alldeles underbart!
    Undrar om det öht går att förbereda sig?

    • nfredrikn skriver:

      Haha, härlig liknelse Anna. Det kändes faktiskt som ett jättestort leksaksvaruhus där man bara vill se allt på en och samma gång.
      Jag börjar misstänka att det inte hjälper att vara beredd. 🙂

  3. Pia Widlund skriver:

    Visst är det en härlig upplevelse. Jag var nere för första året och gick bara omkring. Träffade ett par bloggarvänner och stötte på några FB.kompisar, köpte 11 böcker och har fortfarande ont i fötterna. Och ja, jag ska ner nästa år!

    • Thomas skriver:

      Kan inte annat än instämma. Det är härligt att få ett sammanhang till sitt skrivande.
      Just ”kollegor” är den viktigaste anledningen till att jag kajkar runt på mässor och kongresser. Ja, böckerna är kul att hitta. Ja, föredragen och paneldebatterna är ofta oerhört intressanta – men det är ändå mötena som är själva poängen för mig…

      Instämmer i ont i fötterna också…

      Nästa år… Vet inte, får se. Vet bara att jag ska på bokkongress i Nottingham i höst, längre än så sträcker sig inte min horisont. Men det blir säkert Göteborg nästa år också. I alla fall någon dag. (Köra Fredriks Hit and run approach kanske – själv hängde jag där 4 dagar…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s