Signering, fortfarande lite läskigt

Fredrik skrev om sina intryck från bokmässan igår. Jag tänkte att jag kan ju ta vid där. Vad var egentligen mina starkaste intryck? Helt bortsett från insikten att jag så totalt missbedömt Johans längd utifrån bilderna alltså…

Den starkaste känslan för min del var värk fötterna och total utmattning. Till skillnad från Fredrik var jag där alla fyra dagarna. Hängde mest i närheten av montern, men gav mig ut på små räder ibland, och smet iväg ganska mycket också för att andas och för att jobba. Trots detta är fyra dagar i den ljudkulissen, den torra värmen, och den enorma mängden människor oerhört tröttande.

Men ok, det var ju fullständigt ointressant, eller hur? Jag tänkte nästan snabbspola fram till slutet av mässan. Alltså slutet för min del.

Jag var nämligen inbokad på en signering i SF-bokhandelns monter inne i mässan. Jag hade haft en signering i förlagets monter dagen innan, men det är inte riktigt samma sak. Dels för att jag ändå varit där och signerat en hel del under dagarna innan, och dels för att man inte riktigt blir lika ”utlämnad” på hemmaplan. Jag sköter ju liksom montern lite också när jag är där och signerar. På SF-bokhandeln är jag bara där för att signera böcker. Signera böcker och prata med de som råkar komma i närheten. Det där sista tycker jag är en räddningsplanka.

Det är säkert något helt annat om man är en ”kändis”. Med ringlande köer. Horder av människor som vill köpa ens bok, och en stab av medhjälpare som ser till att allt flyter på.

Men jag är inte så himla känd. Så det blir lite läskigt.

Man kan tycka att det är lite jobbigt att sitta och signera i en i princip tom bokhandel. Visst. Lite långtråkigt kanske. Men inte läskigt. Att sitta i en extremt välbesök monter på bokmässan däremot och fundera över om någon enda av alla de som kommer dit kommer att komma fram till en. Det är läskigt på riktigt. För i fall a ovan kan man ju alltid tänka att det var ju trots allt ingen där, så inte så konstigt att jag inte sålde så många böcker. Men om man inte säljer något när det är massor folk…

(Jo jag fattar, utbudet och konkurrensen är brutal, men lik förbaskat är det jobbiga tankar innan den förste kommer fram)

Men jag överlevde den här gången också. Dels tack vare oerhört trevlig och hjälpsam personal, och dels tack vare trevliga besökare. Folk som går på bokmässan gillar böcker. De gillar att hitta nya böcker och att prata om böcker och skrivande. Så efter några skakiga inledande minuter när man hann bli riktigt nervös gick det jättebra. Bokhandeln fick sålt ett antal signerade Incidenten i Böhmen, och jag fick pratat med flera riktigt trevliga människor.

Så tack alla ni som stannade till. Oavsett om ni köpte något eller inte så gjorde ni min dag. Tack också Ola och gänget för att jag fick komma och signera hos er, och för hjälpsamheten. Det är oerhört stort för en debutant som mig att få vara med.

Att jag sedan hade missat att boka bussen som gick en vettig tid hem igen innan den blev fullbokad, så att jag tvingades mer eller mindre springa från signeringen för att hinna med min buss hem till Linköping är en annan historia. Men det ledde i alla fall till att jag sov väldigt gott på vägen hem…

Sov gott och log lite när jag tänkte på alla möten. Möten och en del nya planer. Kanske ska göra något åt den däringa kaninen trots allt… Vi får se…