Blodad tand – eller i alla fall trasig tand

ThomasTänder har aldrig riktigt varit min grej. Rädd för Tandläkare liksom. Det, spårvagnar och vatten. De två sistnämnda gör faktiskt Göteborgsbesök till en ganska besvärlig upplevelse. Och som hamster på potatisen så har jag insett att jag efter bokmässan dessutom har problem med en tand. Trodde först att det var tandsten som blivit vasst. Men när jag kom hem från Göteborg och skulle ta tag i den där vassa tandstenen så insåg jag att det faktiskt inte alls var det som det handlade om.

Det vassa i kanten av tanden var själva tanden.

Eller snarare en del av den som hade spruckit. En spricka rakt igenom hörnet. Typ en femtedel av den synliga tanden går att flytta runt med bara fingrarna.

Har fått kommentaren ett par gånger att jag skriver ”rädsle-scener” så himla bra. Att paniken blir så påtaglig i just dem. Kan nog tacka min barndoms tandläkare för den inlevelseförmågan!

Men det är faktiskt sant. För den paniken kan jag plocka fram när jag skall beskriva något läskigt. Det behöver inte ens vara en tandläkare inblandad…

Det är en viktig grej tror jag när man skriver. Hitta en känsla du känner igen. Utgå från den. Beskriv den inifrån dig själv men extrapolera. Ta i så att den passar situationen. För oftast är ju det man försöker beskriva läskigare än verkligheten. (Bortsett från just tandläkarbesök då.)

Sedan har man ju en del andra upplevelser man kanske kan fundera ett varv till över. Jag har testat att vara helt övertygad om att jag skulle dö en gång. Under en häst. (Ingen tandläkare inblandad, så jag borde väl förstått att det skulle sluta lyckligt). Men den känslan/tankegången kanske inte gör sig så bra i en roman, för ingen skulle tycka det var trovärdigt. Men man vet aldrig. Någon gång kanske jag skriver något där någon i dödsögonblicket tänker något i stil med: ”Det var ju himla fånigt att det skulle sluta så här…”

Hursomhelst, tillbaka till tänderna. Eller tanden. En blodad sådan. Efter att i år ha avverkat Mariehamn, Linköping, Linköping igen och nu senast Göteborg har jag bestämt mig för att ge mig av än mer långväga. Jag fick för en tid sedan en inbjudan av en bekant, en väldigt vänlig dito, att haka på till FantasyCon i Nottingham.  Har vacklat lite fram och tillbaka på om jag kan motivera utläggen. Men i helgen tog jag tag i saken och bokade inte mindre än fyra olika flygresor för att få till detta äventyr. Den här gången blir det bara som besökare, vilket skall bli skönt. Men oerhört kul att stifta en (om än en liten, liten) första bekantskap med den brittiska bokvärlden.

Så nu har jag inga ursäkter att inte åka… Resorna redan betalda. Boende fixat. Återstår bara att boka ett akutbesök hos en tandläkare. Men som tur är så har jag haft så mycket att göra på jobbet, och med bloggen, och med redigering, och med resebokande, att jag inte har hunnit med det…

Om Thomas

Författare, debutantbloggare 2015. Incidenten i Böhmen - utgiven 2015 på Undrentide förlag.
Det här inlägget postades i Debut, Thomas Årnfelt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s