Hej, det var ett tag sedan

porträtt åsa1Så, vad har jag gjort sedan sist? Jag har skrivit. Och kommit att tänka på en grej. Ni vet författare som säger: ”Den här historien bad om att få bli berättad. Den liksom tvingade sig på och bönade och ja, rentav föste mig mot datorn för att FÅ BLI SKRIVEN.”

Jag har tänkt på att det inte särskilt ofta är så för mig. Det är mer: ”Hallå! Hallå! Vakna historien, det är dags att bli skriven. Upp med dig! Kom igen. Upp.” Mer så. Att de där stunderna av gudomligt flow är ganska få och rätt så korta. För det mesta handlar det om att dra, slita och hamra fram sin historia bit för bit, rad för rad och ord för ord. Bortsett från de stunder då man stannar upp, stirrar tomt framför sig och tänker: Varför?

Men vad gör man då med en historia som inte ”skriver sig själv” och som man får dra upp ur sängen som en trulig tonåring varje gång det ska skapas? Jag tror att man ska skriva lite varje dag. Läs en bra bok och tänk att så där bra kan jag också skriva. Läs en dålig bok och tänk på vad du själv skulle ha gjort bättre. Umgås med böcker helt enkelt.

Min andra bok, Manifest för hopplösa, kom ut i augusti i år. Den skrev inte sig själv, jag skrev den. Det är en fristående fortsättning på Konsten att ha sjukt låga förväntningar där man får följa Emanuel under hans sista termin i nian. Han författar ett manifest, konfronteras med mensblod, tolkar duschdraperier och klipper Spock-lugg i panik. Bland mycket annat.

En annan grej som känns fin är att jag tillsammans med min skrivarpartner, dramatikern Gertrud Larsson, har författat årets julkalender i Sveriges Radio. Den heter Månsaråttan och handlar om elvaåriga Tea som av en slump träffar den hemlösa kvinnan Månsaråttan och oväntad vänskap uppstår. Börjar sändas i P4 den första december. Lyssna gärna! Jag är mycket stolt över resultatet och inte minst över att för första gången ha skrivit ett detaljerat synopsis och dessutom följt det.

Så de där ögonblicken av flow, det ångestfyllda hamrandet och de gånger jag gått in i hjärnans sovrum och med våld slitit upp min historia ur sömnen har gett lite resultat. Det känns fint.

Så skriv, gott folk, skriv för att ni mår bra av det, för att det är kul eller för att bli lästa.

Med vänliga hälsningar

Åsa Asptjärn

Om asptjarn

Jag skriver. Både bok och sketcher. Emellanåt pluggar jag.
Det här inlägget postades i Åsa Asptjärn, Debut. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Hej, det var ett tag sedan

  1. Ann-Charlotte skriver:

    Radiokalendern imponerar verkligen! Längtar efter lyssning. Min son och jag brukar ha den som tio minuters egentid – utan pappa och syrran.

    • asptjarn skriver:

      Kul att du längtar! Älskar radiokalendern också. Har tänkt på att det är ett fint mellanting mellan att läsa och att se på film i dessa tider då vi talar om läsovilliga barn. Man får historien gestaltad av skådespelare och ljud men man får skapa bilderna själv. Det bästa av två världar liksom.
      åsa

  2. Christina Lindström skriver:

    Radiokalendern! Wow, vad kul! Blev Gertrud Larsson och du ombedda av Sveriges Radio att skriva den eller hade ni en idé ni presenterade? Ser fram emot att lyssna. Jag har faktiskt inte läst Manifest för hopplösa än, men ska komma ihåg den nästa gång jag gör en beställning.

    • asptjarn skriver:

      Hej! Vi blev ombedda att skriva ett provavsnitt. Så vi var inte de enda som tillfrågades, men till vår outsägliga lycka så valde de oss! Nästa års julkalender kommer att produceras av unga radioteatern i P1. Gå in på deras hemsida och kolla vet jag.

  3. annahelgesson skriver:

    Vad coolt med Radiokalendern! En dröm faktiskt. Och grattis till andra boken! Jag funderar på dina böcker till min läsmotvilliga 14-åring. Jag ger aldrig upp! 🙂
    Lycka till med dina framtida projekt!
    /Anna

    • asptjarn skriver:

      Tack för grattis! Jag håller med; det är fantastiskt coolt att få göra julkalender i radio. Min alldeles egna läsmotvilliga 14-åring ska jag truga med Pewdie Pies bok som kommer ut i dagarna, även om jag misstänker att det inte är oändliga textmassor utan ganska kortfattat. En annan bok jag tänker ge honom är Curly Bracket, som jag egentligen vet väldigt lite om men om jag förstått saken rätt så är det en äventyrsberättelse där man typ lär sig grunderna i datorprogrammering. Känner mig hedrad över att du funderar på att ge honom mina böcker. Lycka till!

      • annahelgesson skriver:

        Tack för tipsen! Det där låter som helt rätt för mina datagalna barn. Jag önskar ju att det ska läsa över något huvud taget så jag kommer erbjuda dem allt jag kan. 👍

  4. Skriviver skriver:

    Oj, vad roligt att du skrivit radiokalendern! Vilken grej! Nu fick jag sjukt höga förväntningar, den bara MÅSTE ju vara hur bra som helst 😉 Dessutom är det nästan alltid radiokalendern som har den finaste illustrationen (utom förra året när Alexander Jansson gjorde tv-kalendern, den var förstås väldigt fin), så ganska ofta blir den min favorit. Spännande, spännande!

    • asptjarn skriver:

      Gabrielle Nilsson har gjort illustrationerna till Månsaråttan. Sjukt fina i mangastil. Tack för höga förväntningar. Hoppas de infrias.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s