Att börja om, fast ändå inte.

ThomasFör ungefär fyra år sedan åkte jag på mitt första SweCon – i Uppsala. Jag hade ingen aning om vad som väntade, så jag förväntade mig inte så mycket. (Jag är lite sån).

Väl där träffade jag en massa trevliga och spännande människor; fantastikförfattare och fantastikläsare huller om buller. Det blev för mig en riktigt bra introduktion till den svenska fantastikscenen, eller vad man nu vill kalla det.

Varje år sedan dess har jag blivit mer och mer ”en i gänget” eftersom jag lärt känna fler, kommit längre i mitt skrivande och dessutom till och med lyckats bli utgiven. Nu händer det ganska ofta att folk kommer fram och hälsar fast jag inte har riktigt koll på dem. Jättekul! Och väldigt ofta springer man på folk man känner sedan tidigare. Minst lika skoj!

På många sätt kan man säga att Uppsala blev starten på min ”författarbana”. Jag har tagit med mig massor från de paneldebatter och föreläsningar jag varit på. Jag har lärt mig massor från de samtal jag haft, och jag har haft nytta av de kontakter jag skaffat mig. Jag tror inte jag hade kommit så långt så fort om jag inte hade gjort den där resan som sedermera ledde till flera.

Och nu ska jag göra om samma sak igen. Dvs ge mig iväg på ett nytt äventyr där jag inte har en aning vad som väntar och där jag inte känner någon, förutom mitt ressällskap. (Som jag iofs inte reser med, men jag har i alla fall någon som lovat ta hand om mig på plats.)

Kl 06 på fredag morgon tar jag planet från Linköping. Via Köpenhamn och London är målet  Nottingham och Fantasycon. Mitt första bokevent i den engelskspråkiga världen. Återigen har jag ganska små förväntningar. Egentligen tycker jag att det är skönt att bara åka som en ”vanlig besökare” – utan några paneler att sitta med i, utan någon som vet vem jag är. Men samtidigt, lite lite, innerst inne, finns tanken…

Tänk om det här blir starten på nästa steg?

Fast så får man väl inte tänka? Det vågar man väl inte? Eller?

Om Thomas

Författare, debutantbloggare 2015. Incidenten i Böhmen - utgiven 2015 på Undrentide förlag.
Det här inlägget postades i Debut, Thomas Årnfelt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Att börja om, fast ändå inte.

  1. Kära Syster skriver:

    Shit vad coolt! Och ”man ska aldrig säga aldrig”… 🙂

    Hoppas du får det toppen!

    /Anna

  2. feliciawelander skriver:

    Vad kul! Ser fram emot att få höra hur det går! Kommer bli super!

  3. Pia Widlund skriver:

    Oaooo, det låter spännande, ha en riktigt bra vistelse!!

  4. Christina Lindström skriver:

    Tumhållning här! Lycka till!

    • Thomas skriver:

      Tack Christina! Det är ju lite konstigt, för egentligen så ska jag ju inte göra något alls. Samtidigt, så känner jag att det lite, i alla fall mentalt, skulle kunna bli ”början på något mer” – om du förstår hur jag menar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s