Vilken fråga ställer din historia dig?

FredrikVilken fråga ställer din historia dig? Jag menar, vilken grundfrågeställning är det som driver berättandet av just den historia du skriver på nu?

Jag fick tipset att läsa the Real Story av Stephen Donaldson för några år sedan. (Första boken i Gap-serien) Stephen börjar boken med att berätta hela historien på några sidor för att sedan skriva: Men det här är inte den riktiga historien. Den riktiga historien är… Sedan byter han roller på alla inblandade. Hjälten blir skurk, offret blir hjälte och skurken blir offret. Och beskriver en otroligt mörk science fiction värld. Grymt bra dock. I Efterordet till boken berättar han om sin skrivprocess. Han säger att i de bästa verk han skrivit behöver han två idéer eller frågeställningar. En familjär och en exotisk. Två ingredienser som var och en inte skapar något intressant men som tillsammans brygger en magisk dryck. 🙂

Arytmi ställer frågan, gör du verkligen det du vill med ditt liv. Har du stannat upp och tänkt efter någon gång eller gör du bara det alla förväntar sig att du ska göra? Det är en fråga som ligger väldigt nära för mig att ta upp. Jag är i precis rätt ålder för en av livets mellersta kriser. En bra position att börja ifrågasätta val jag har gjort i livet alltså. (Men näej det är inte mig det handlar om 🙂 Och nej jag har inte en sån kris att jag är nära att hamna i en Vincentsituation) Har jag verkligen valt själv? Ja, jag har aktivt tagit besluten som fört mig hit men har jag verkligen tänkt efter, siktat på var jag vill hamna och sedan verkligen valt? Mja. Har någon någonsin gjort det egentligen? Det var det jag ville undersöka lite närmare när jag skrev boken.

Jag skulle inte haft en historia att berätta om jag inte haft den frågan i bakhuvudet när jag skrev den.

Min nästa bok ställer frågan: är varje dag verkligen ett äventyr. Utnyttjar du varje dag till fullo? Lite Döda poeters sällskap. Karpar du varenda jäkla diem i ditt liv? Jag gör det inte, men jag känner en som gör och vilka historier det berättas om honom. Tänk om jag provade en dag att verkligen leva livet till max. Vart skulle jag hamna? Det känns lite som flykt nu när jag skriver om det, men jag skriver om det för att undersöka frågan och för att lära mig ta tillvara på mina dagar bättre.

Hur många frågeställningar har du? Till vardags på jobbet eller i boken du skriver. En, två eller ännu fler? Börjar du med frågan och försöker bena ut en historia ur den eller börjar du med historien och hittar en fråga senare?

Advertisements
Det här inlägget postades i Fredrik Frängsmyr. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Vilken fråga ställer din historia dig?

  1. annisvensson skriver:

    Verkligen intressant och tankeväckande inlägg. Jag har kommit på att mitt skrivande ofta handlar om olika frågeställningar. Och att jag nog skriver för att själv söka svar på frågor, bena ut varför det ser ut som det gör eller varför en människa beter sig på ett visst sätt. Försöker hela tiden själv förstå världen lite bättre och människorna i den. Det blir intressanta berättelser hoppas jag där inte alla svar serveras, men en del tänkbara svar snuddar jag nog vid. Ännu inte utgiven, men jobbar sedan länge och nu med full fart för att få klart mitt första verk.

  2. Skriviver skriver:

    Jag började mitt manus med en ganska färdigformulerad fråga om något jag ville utforska och svara på, typ: vad är ont och vad är gott? Men när jag skrivit på i några år insåg jag att det inte alls var den frågan jag verkligen ställde i mitt manus. Snarare tror jag att jag frågar: Vad är viktigt i livet och vilken väg vill jag egentligen gå? – vilket också verkar vara ungefär den fråga jag ställer mig hela tiden när jag skriver. Mitt personliga tema, liksom. Jag tycker att det är väldigt intressant att det liksom sken igenom trots att jag tänkt mig att jag skulle skriva om något helt annat. Det är då som det verkligen är viktigt, och det är nog då som det (förhoppningsvis) blir en bra text av det.

    • nfredrikn skriver:

      Vilket spännande tema att börja med. Vad är gott och var är ont. Och härligt att höra att vi är flera som är likadana. 🙂 Att man börjar skriva med något i tanke men en annan fråga är starkare. Det nya temat känns som ett väldigt starkt tema då också om det lyser igenom trots att du tänkte skriva om något annat.

  3. Marie Hedegård skriver:

    Jag börjar med ett tema. Sen kommer historian. Jag har inte heller formulerat mitt manus som en frågeställning, men det är verkligen en spännande tanke. Jag upptäcker att temat i min debutbok är en fråga. Hur gör man för att inte svika sig själv? Den tangerar din fråga i Arytmi, om vi gör det vi vill med våra liv.
    Jag tror att du just hjälpte mig att lösa mitt dilemma med vad min nästa bok ska handla om. Jag har pendlat hit och dit men när jag formulerade det som en fråga blev det så mycket enklare. Än så länge vill jag inte avslöja frågan. Jag är precis i starten av skrivandet, precis i den där viktiga stunden när jag ska formulera temat, göra planen, skriva synopsis, skriva första kapitlet. Och efter att ha läst ditt inlägg har allt blivit tydligare.
    För att skriva handlar ju verkligen om att ställa frågor och lämna till läsaren att ge sina svar.

    • nfredrikn skriver:

      Va kul Marie. Det låter jättespännande. Jag blir direkt nyfiken på frågan. 🙂 Och lika nyfiken på din debutbok. Tack för en jättefin kommentar.

  4. feliciawelander skriver:

    Intressant ämne och en bra fråga…Tror mycket på det där med att en författares uppgift inte är att komma med svaren, utan att lyfta en fråga. I ”Kanske imorgon” ställer jag frågan om hur mycket vi angår varandra egentligen – som vänner, som grannar, som medmänniskor. Svaren är upp till läsaren.

  5. Christina Lindström skriver:

    Jag fastnar lite i det där du skriver om att testa att kasta om rollerna i ett manus. Intressant tanke!

    • nfredrikn skriver:

      Ja, det blev otroligt starkt i hans bok. Vi hade ju en gästbloggare i våras som hade bytt rollerna på sina huvudpersoner. Om jag kommer ihåg det rätt så var det kvinno och mans roller som hade bytts ut.

  6. Kära Syster skriver:

    Om jag inte visste att det var annat du skrev, kunde man tro att det är självhjälpsböcker… 🙂 Men det är väl så det funkar med de där enkla, basala frågeställningarna. De är inte de som är grejen, kicken. De är bränslet.

    Jag har inte riktigt funderat på mitt eget manus ur det här perspektivet, så det ska jag göra nu och formulera en frågeställning.

    /Anna

    • nfredrikn skriver:

      Haha, jag är lite indoktrinerad av självhjälpsböcker kanske. Men det är ju så fantastiskt intressant att vrida och vända på det och se historien ur olika perspektiv.
      Jag är jättenyfiken på ditt manus.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s