Återbloggare: Johannes Pinter

johannes pinter porträttHej igen kära debutantblogg och debutantbloggens läsare. Johannes Pinter här. Jag är tillbaka för att berätta om vad som hänt sen 31 december 2014 då mitt debutantbloggar-år tog slut. Det har varit kul, och har hänt en del under 2015. Två känslor kan sammanfatta där jag just nu befinner mig:

1. I have a good feeling about this.
2. När vet man att allt egentligen bara är en dröm som aldrig kommer slå in?

Vi tar väl det första först. Det som jag är här för. Att berätta om det som hänt, som triggar sagda feeling om the future.

VK_framsida_FINAL”Vackra kyrkor jag besökt”, min romandebut som gjorde att jag kvalade in i debutantgänget, kom ut till slut. När jag skrev mitt sista inlägg i slutet av december förra året hade den fortfarande inte kommit från tryckeriet.
Först var det meningen att den skulle kommit ut i september 2014. Men den blev försenad, så jag blev tvungen att åka till bokmässan med en flyer full av blurbar. Istället dök den upp strax efter årsskiftet.
Jag är sjukt stolt över boken. Förlaget blev tvunget att trycka en andra upplaga, då den första blygsamma på 300 ex sålde slut direkt. Andra upplagan på 1000 ex har även den sålt nästan slut.
De flesta som recenserade boken gillade den.
DN-VKJB-low01Kronan på verket var en positiv recension av Lotta Olsson i DN, publicerad lördagen under själva bokmässan 2015. Roligast var kanske att hon hade en helsida om att svensk skräcklitteratur är på frammarsch, och bjöd på en större recension av Jenny Milewskis ”Yuko” och åtta kortare, där Kyrkorna var en av de utvalda. Ett fantastiskt positivt sammanhang att figurera i, och ett jäkligt bra skyltfönster.
Kyrkorna har även kommit ut som talbok.

I mitt sista inlägg 2014 skrev jag även att jag fått grönt ljus för min andra roman ”1007”.
Jag är en sucker för fina bokomslag. Johan ”Nordiska väsen” Egerkrans gjorde det till Kyrkorna. Till ”1007” lejde jag fantastiske Alexander Jansson. Hans mörka sagoton passade boken förträffligt. Han har även gjort de senaste omslagen till John Ajvide Lindqvists böcker.
1007 cover_finalNågot som var ett lyft för både boken och mig själv var att jag lyckades få herr Ajvide Lindqvist att blurba ”1007”! Och han inte bara blurbade – han kom även med några konstruktiva kommentarer och råd om hur jag borde förändra ett parti i boken. Med hans förslag hamnade allting på plats.
Så här lyder hans blurb: ”Repulsion med huggtänder i Gällivare. En klaustrofobisk, hallucinatorisk, minimalistisk och specifikt norrländsk berättelse om plågan i att bli vampyr. Fint flyt i språket, spännande och aldrig tråkigt. Riktigt bra.”
”1007” kom tillfälligt (mer om det nedan) ut i september, till bokmässan. Det var verkligen fantastiskt roligt att vara där med en ny roman, signera och träffa folk.

Den stora nyheten är väl att jag bytt förlag. Utan att gå in på några detaljer så var jag inte riktigt nöjd med hur mitt förra förlag Eskapix skötte arbetet med mina böcker. Så efter bokmässan satte vi oss ner och kom överens om att det var helt okej om jag tog ”1007” till nåt annat förlag, eftersom det var lite turbulent på olika plan hos Eskapix. Så jag flyttade helt sonika över ”1007” till förlaget Swedish Zombie, ett ungefär lika litet förlag som Eskapix, men med ett stort bultande skräckhjärta och en uttalad vilja att växa. Swedish Zombie förlag startades och drivs av Jonny Berg som gästbloggade på debutantbloggen i mars 2014.
”1007” kommer att ha en aningens annorlunda skrud när den kommer ut ”på riktigt” i början av december, men med samma fina Alexander Jansson-omslag. Formaten blir både hårdpärm och e-bok.

Swedish Zombie ger även ut ”Vackra kyrkor jag besökt” som e-bok i början av 2016.
Jag bloggade om e-bokens möjligheter. Vi får se hur mycket av detta som vi kommer att anamma under dessa processer.

Med Swedish Zombie är jag även överens om att ge ut min tredje roman. Titeln är ”Karmakoma”, och de debutantbloggenläsare som var med då det begav sig känner kanske igen titeln: ”Karmakoma” hette det NaNoWriMo-projekt som jag arbetade med i november 2014.
Jag är som sagt en sucker för fina omslag. Med ”Karmakoma” har vi rört oss utanför Sveriges (och Europas) gränser och samarbetar med en mycket intressant illustratör som fortfarande är lite hemligt. Det kommer att bli fint hur som helst!
”Karmakoma” kommer ut i september 2016, lagom till bokmässan. Om någon av er kommer att vara där, så ses vi då vid något signeringsbord.

På Swedish zombie är det även tänkt att en novellsamling med mina samlade korthistorier ska komma ut med tiden. Inga detaljer är satta, men detta är något jag velat länge, som nån slags bokslut över tiden som varit fram till nu. Jag har fått med mina noveller i ett antal svenska och amerikanska antologier, och jag vill få ut de texter som tidigare bara kommit ut i USA även till svenska läsare. Dessutom gör jag författarframträdanden och uppläsningar nån gång ibland, och då är det så meckigt att ha med en bunt hundörade böcker. Nu kan jag ha en bok med mig och bokmärka de partier som ska läsas upp.
Även här har vi kommit överens med en mycket intressant skräckillustratör (inga namn ännu, men han är dansk) om att göra omslagsillustrationen.

Förutom mina skräckhistorier så upptas mitt liv för tillfället av det största projekt jag jobbat med hittills: en supernatural crime-trilogi som jag skriver tillsammans med författare Mattias ”Freudland” Leivinger.
Jag bloggade om att skriva tillsammans med någon annan. Nu gör jag det, och det är oerhört givande. Kalkylen 1+1=3 stämmer så himla väl in på ett samarbete, dvs man spånar och når fram till saker som ingen av oss skulle kommit på själva. Vi befinner oss i slutstadiet av putsningen av bok ett. Inom en månad skickas manuset till förlag.

gasten_ill_01

Och yes! Jag har förutom allt annat fått napp med ett av mina barnboksmanus! Jag älskar barnböcker, och har några sådana manus liggande i skrivbordslådan.
Det är förlaget Mörkersdottir som antagit manuset ”Lille Gasten och den stora spökdagen”, en spökhistoria för barn runt 6-årsåldern. Det är en bokstavshistoria (varje vers handlar om en ny bokstav i alfabetet) och är på rim. Jag illustrerar själv, och boken är löst planerad till våren 2016.

Jag har hållit kurs i att skriva skräck på Studieförbundet Vuxenskolan under våren 2015. Efter en termin tackade jag dock för mig. Det var vansinnigt roligt att hålla kurs. Jag älskar att dissekera texter och se på vad som skulle kunna bli bättre med en text (och anser mig vara rätt bra på det dessutom). Och att göra det i organiserad form på detta sätt är superkul!
Dock tog det väldigt mycket tid och energi i anspråk. Det fanns två vägar att gå: antingen sänka ribban för mitt engagemang, eller låta det ta tid och energi från annat kreativt. Ingen av lösningarna känns riktigt bra. Men man vet inte, det är mycket möjligt att jag ändrar mig så småningom och sätter igång igen.

I februari 2015 blev jag invald i styrelsen för Författarcentrum Öst.
Say what?! Var kom det ifrån?
Inte vet jag. Nånstans måste jag ha gjort intryck. Jag fick förfrågan av valberedningen, och tackade efter lite betänketid ja. Nu går jag på möten en gång i månaden och bestämmer om saker som rör författare i landets östra del. Det är berikande och viktigt och väldigt väldigt roligt.

Förutom detta jobbar jag med några noveller för kommande antologier, och pysslar med synopsis på några romanidéer som jag verkligen vill skriva. Allting känns väldigt bra.
Och det är då som jag kommer till den andra punkten av listan i inläggets början.

När vet man att allt egentligen bara är drömmar som aldrig kommer slå in?

Hur bra allting känns just nu, och hur många bollar jag än har i luften – vad är det som säger att det kommer att bli seriös business av nånting?
Kommer jag nån gång att kunna leva på att skriva?
Eller kommer allting fortsätta att bara vara en hobby som inte inbegriper inkomster som täcker annat än en tank bensin eller en storhandling på ICA Maxi?
Som Felicia var inne på häromsistens hör i bloggen: skulle du skriva om ingen läste? Det är en mycket relevant fråga. Faktum är att det inte är så jäkla roligt att skriva, i alla fall inte romaner, att jag skulle orka göra det för ingen och ingenting alls.
Att komma genom nålshuvudet och bli antagen, och till och med få möjlighet att byta förlag när man inte är nöjd med det första, är förvisso ett bra steg på vägen, nån sorts kvalitetskvitto, och bara det en morot att fortsätta skriva.

Men att nå en plattform där ens bok faktiskt säljer bra och lånas mycket på biblioteket.  Att hamna på ett stort förlag med ekonomi och distributionsmuskler. Att få en agent som ger möjlighet att sprida ens alster utanför Sveriges snäva gränser.
Det är drömmar som jag fortsätter att drömma.
Det är väl så det är att vara människa: man är aldrig riktigt nöjd med det man har. Och det ska man väl inte vara heller. För livet skulle bli bra trist om man kände att man gått i mål.

Annonser

Om Johannes Pinter

Författare, filmmanusförfattare, regissör, filmklippare. Det är roligt att vara en kreativ människa med flera strängar på lyran!
Det här inlägget postades i 1007, barnböcker, Johannes Pinter, Vackra kyrkor jag besökt. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Återbloggare: Johannes Pinter

  1. Annika Estassy skriver:

    Så mycket du hunnit med! Grattis till de nya böckerna och lycka till med författeriet. Du var en uppskattad kursledare – välkommen tillbaka när du vill. 🙂

  2. Christina Lindström skriver:

    Kul att det har gått så bra (även om du inte har Zlatan-framgångar ekonomiskt än) ! Roligt att läsa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s