Ett intressant experiment

Jag tänkte jag skulle dela med mig av en lite intressant erfarenhet. Jag har skrivit professionellt på engelska – om än inte skönlitteratur. Jag har översatt både till och från engelska. Jag har bott i ett engelsktalande land. Och även om jag inte anser att jag pratar engelska lika bra som en infödd, eller att det ens i princip är möjlig så anser jag att min engelska är tillräckligt bra för att jag skall kunna skriva på engelska. Alltså förstå mig rätt nu, detta är inte menat som skryt utan syftar bara till att ge en bakgrund till min lilla historia.

Saken är den att det är en svår konst att översätta texter. Jag har i princip bara gjort det med reklam-, webb- och informationstexter. Det är svårt nog. Att översätta skönlitteratur är knöligare än så. Det gäller att hitta rätt ton, rätt värdeladdning – allt sånt där som är extra svårt på ett språk som du inte använder varje dag. (Använder som i småpratar i kassakön, snackar med arbetskamraterna på lunchen, pratar om matchen igår, om barnprogrammen för 20-30 år sedan, lyssnar på ungdomarna utanför skolan, snackar med den gamle mannen på puben – använder så liksom.)

Att skriva på engelska är svårt (om det skall bli bra alltså), men det gäller att ställa om hjärnan lite. (För mig i alla fall, andra kan säkert göra det annorlunda.) Kan jag börja tänka på engelska kan jag skriva vettigt på engelska. Svårare när man översätter, men skapar man lite distans till texten man läser brukar det funka.

Men men, jag har lite funderingar på att börja skriva på engelska som jag kanske nämnt eller antytt – även om jag egentligen älskar att skriva på svenska – det är ett så himla kul språk att jobba med. Men samtidigt skulle det vara kul att få det jag skrivit hittills översatt. En tanke var att göra det själv. Jag menar, jag om någon borde ju veta vad jag menar i mina texter och kunna fånga den känsla jag vill ha. Så tänkte jag.

Men oj vad svårt det var. Började jobba med en text och visade den för en mycket god vän som aldrig skulle ljuga för mig – och som dessutom har den goda smaken att vara infödd engelsktalande, och kan svenska och jobbar med text. Hans kommentar var ganska brutal, men väldigt sann.

”Det här är alldeles för mycket svenska på engelska, Thomas. Det är inte så du brukar skriva engelska. Du är alldeles för bunden av din svenska text.”

Som alltid när man vet att någon har rätt så sved det lite. Men samtidigt, det var sant och ingen idé att låtsas som att det inte stämde.

Så jag funderade på hur jag skulle komma bort från texten. Skapa distansen. Och fick en idé som jag testade.

Jag tog en novell. Körde den genom Google translate. Jupp. Den var rätt mycket skräp om man säger så.

Först en vända brutalrättning. Massor av totaltokiga översättningar plus ett intressant konsekvent felöversättande av ”sin”. Till ”his” om det handlade om en tjej, och ”her” om det handlade om en kille – förklara den om du kan. Men också en och annan synonym som jag aldrig skulle tänkt på själv.

Sedan en vända till för att fixa texten. Och här började jag märka en sak. Jag satt inte med min ”svenska novell” – jag satt med en ganska kass engelsk text som jag skulle fixa. Drog ett snabbt varv genom den och ändrade, justerade och byggde om. Sedan en jättekort slutkorrvända och därefter skickade jag den till min vän med ett ”här är ett annat experiment jag har gjort”. Sade aldrig vad eller hur eller något sådant.

Svaret jag fick var riktigt intressant.

”Den här har du skrivit på engelska från början, va? För den är mycket bättre.”

Givetvis berättade jag vad jag gjort. Men han vidhöll att den var mycket mer så som jag skriver när jag skriver på engelska från början. (Han vet, han har korrat mer än en av mina texter). Och bra nog.

Minst lika intressant var att jag mycket snabbare kom till ett vettigt resultat än vad jag skulle gjort om jag översatt rakt av från början. Jag kan aldrig översätta den mängd ord det handlade om på den tiden det tog mig att ta fram den texten. Det vet jag. Visst den behövde ett ordentligt korr, men det hade en ”traditionell” översättning också gjort.

Om det var ett lyckskott för att just den texten var extra lämplig vet jag inte. Skrev den trots allt kort efter att jag flyttat till Sverige – så kanske var den ganska engelsk även i sitt svenska utförande. Men jag tror inte det. Eller, jag är i alla fall inte säker. Så pass spännande var det i alla fall att jag har bestämt mig för att testa att göra samma sak på fler texter, för att se om jag kan återupprepa det. Förhoppningsvis får jag skäl att återkomma.

Någon annan som har erfarenheter av att översätta skönlitterära texter?