Ursäkta mig en stund medan jag prokrastinerar

FredrikÅh vad smutsigt det är här. Jag ska bara plocka undan och fixa disken, sen sätter jag igång med blogginlägget. Och när jag är färdig med blogginlägget, då hinner jag sätta mig och skriva första kapitlet i nästa bok. Nån som känner igen sig? Jag har varit i samma situation sedan jag gick i skolan och det var läxorna som skulle göras. Det är alltid något annat som pockar på uppmärksamhet än det man verkligen vill göra. Det kan gälla uppgifter i skolan eller rapporter till jobbet. Eller det där blogginlägget eller det där nya stycket i boken. Men jag visste faktiskt inte att det fanns ett ord för det förrän för några år sedan.

Prokrastinering eller uppskjutarbeteende.

Det har en vacker beskrivning på Wikipedia: “Vanemässig och kontraproduktiv senareläggning.” Låter nästan som poesi.

Jag har lånat titeln till dagens inlägg från ett amerikanskt blogginlägg och försökte översätta det. Jag vet inte riktigt om jag lyckades men det får vara så här nu. Jag kan inte låta mig avledas ännu längre med att googla runt efter den perfekta översättningen. Och jag fick faktiskt kommentaren idag att titeln lät snuskig. Och det är ju lite positivt, men nej, tyvärr hann jag nästan säga, inget snusk här. Bara ett litet lätt uppskjutarbeteende.

Även om det är lättare att tackla beteendet nu när jag känner till att det finns så hoppar det fortfarande fram och stör i massor av situationer. Det enda som fungerar för mig är att ta tag i skrivandet det absolut första jag gör på morgonen. Börjar jag med något annat, hur litet det än är, riskerar jag att missa hela den dagen.

Någon form av småprokrastinering blir det nästan varje dag, men inte bara det, utan i ett större perspektiv också. Stora delar av det här året har varit ett ända långt prokrastinerande. Jag har släppt min första bok och jag har skrivit för Debutantbloggen hela året. Ok, jag har samtidigt lärt mig precis hur mycket som helst, jag vet, men det här med att ge ut min första bok har tagit långt mycket mer tid från mitt skrivande än jag trodde att det skulle göra. Det har hela tiden funnits så mycket annat jag känt att jag behövt fixa innan jag haft tid att sätta mig med nästa bok. I januari räknade jag med att kunna börja på allvar i mars. I mars räknade på allvar med att kunna börja i maj. Men det tog ända till efter sommaren innan jag kom igång på allvar. Missförstå mig rätt, jag skulle inte velat haft året annorlunda men det ska samtidigt bli väldigt skönt när det är över och jag på allvar kan fortsätta med boken.

Hm jag måste bara plocka undan först. Och skriva mina fyra sista blogginlägg. Och stryka en skjorta kanske. Hmm.

Ni får ursäkta mig en stund till. Jag ska bara prokrastinera färdigt, sen ska jag göra klart den där boken.

Det här inlägget postades i Fredrik Frängsmyr. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ursäkta mig en stund medan jag prokrastinerar

  1. Marie Hedegård skriver:

    Vilket underbart ord, prokrastinera. Jag tycker att det låter lite fint och det kan nog vara användbart när jag ska imponera på mina vänner. För om sanningen ska fram så prokrastinerar jag ofta, alldeles för ofta. Jag kan till exempel inte skriva om det är stökigt runt omkring mig. Och då måste jag ju bara städa lite först.
    Tack Fredrik, Felicia och Thomas för en trevlig stund på Sture bibliotek. Nu har jag lite att läsa i jul.

    • nfredrikn skriver:

      Tack själv Marie. Det var jättekul att vi blev några stycken på Sture också. Du imponerar på mig genom att lyckas använda ordet utan att stava fel. Jag lyckades ha det felstavat på bloggen hela dagen innan Tina försiktigt påpekade att jag inte fått det rätt. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s