Obrutna löften

Thomas”Nästa år får du skriva lite mer på vår blogg igen när du inte har debutantbloggen”, sa Maria i telefon för några minuter sen. Och ja, den har blivit lite försummad, det får jag hålla med om. Fast det var inte det jag sa till henne. Det jag sa (utbrast är nog ett mer korrekt verb) var:

”Debutantbloggen! Visst ja! Det är ju måndag!”

Hej igen förresten.

Nej, det här ska inte handla om sistaminutendeadlinepanik. Jag hade nämligen bestämt mig för vad jag skulle skriva om redan. Det var bara att jag hade missat den lilla detaljen att det var måndag idag. Alltså, jag har jobbat idag – ingen julledighetsveckodagsamnesi ännu. Men jag var i Stockholm idag. Det brukar jag inte vara på måndagar. Jag brukar vara där på tisdagar. Måste vara det. Kan inte ha något att göra med något annat. Jag är väl inte disträ? Absolut inte!

Nästa år är också precis vad det här inlägget egentligen skall handla om.

Men vi börjar i år, med årets sista skälvande minuter.  Hur sjutton skälver minuter förresten? Omstart: Vi börjar i år, med årets sista champagnebubblande minuter. Mycket bättre. Där börjar vi.

Då kommer en massa människor, både sådana jag känner och sådana jag inte ens vet om att de finns, uttala sina nyårslöften.

Inte jag.

Nej.

Eller inte riktigt i alla fall. Lite grann. Jag gör något likartat istället. Jag sätter upp en målsättning för året. Det har jag gjort sedan den där julen som jag skrev om i mitt första inlägg här på bloggen. Den gången handlade om att jag under året skulle låta mitt skrivande ta plats. Att jag skulle ge det en ärlig chans.  Jag gjorde det. Gick en kurs för att ”kickstarta” och skrev noveller. Nästa år blev målsättningen att verkligen försöka få till något längre. Det blev första utkastet på Incidenten. (Fast den hette inte så då). Året därpå var målet mest att verkligen göra vad jag kunde för att försöka få boken utgiven, och att lyckas skriva något mer över huvud taget. Det blev ett inskickat redigerat manus (och så småningom ett förlagskontrakt) och en ”kaninbok” till mina barn.

I år hade jag ett tudelat skrivmål. Dels ville jag prestera något mer – ett manus till för vuxna. Dessutom hade jag haft som en målbild länge att få vara med ”på andra sidan” på något skrivevent. Jag lyckades med att infria båda dem. Fokus var givetvis på årsmålsättningen, och det blev det så kallade Mimmimanuset. Men samtidigt som det blev till var jag med som författare i paneler och föredrag på Archipelacon och på ConFuse. Dessutom ställde jag ut på Östergötlands bokmässa och hade signeringar på Bok & Bibliotek.

Varför gör jag så här? Väljer ett ”huvudmål” för varje år alltså?

För att jag vill så himla mycket med mitt skrivande. För att jag vill skriva så himla mycket.

Så om jag skulle försöka göra alltihop skulle inte något bli bra, eller ens klart.

Därför har jag någon form av luddig högnivåplan.  Jag har visualiserade målbilder av olika saker jag vill uppnå.  Och så sätter jag ett fokus för det kommande året. Så att jag hela tiden vet vad jag skall prioritera.

Det har funkat rätt bra hittills, så jag tänker fortsätta med det. Och just nyår är en bra tid att så att säga stämpla in det.

Vad fokus blir nästa år?

Att ta ett steg till. Att accelerera min produktion. Att hitta vägar för att öka takten. Förhoppningsvis leder det till minst ett nytt manus, och att jag får till en översättning av något jag redan gjort. Fast det får ni inte säga. Det är en hemlis fram till nyårsafton…

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om Thomas

Författare, debutantbloggare 2015. Incidenten i Böhmen - Undrentide förlag (2015). Sällskapet i Genua - Undrentide förlag (2017)
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Obrutna löften

  1. Marie Hedegård skriver:

    Oj vad målinriktad du är. Du sätter upp dina mål och sen är det bara check. Tänk om jag var som du. Häftigt att du har lyckats hålla fokus.
    Jag har också satt mål – förstås. Men jag har inte varit lika duktig på att hålla fokus. För fem år sedan satte jag ett mål som jag då trodde var realistiskt. Mitt mål var att debutera år 2012. Det gick sådär.
    Efter det har jag inte haft lika mätbara mål. Då har det gått lättare. Och nu ska jag ju debutera nästa år så jag kan väl säga att jag har hållit mitt mål men inte tidsplanen.
    Lycka till med dina mål för 2016. Mina mål är hemliga 🙂
    Och tack för bra inlägg.

    • Thomas skriver:

      Hehe, ja det kanske låter lite så. Men det är ganska mycket arbete med att behålla fokus. Det handlar ju lika mycket om att välja bort som att välja att göra. Och mina målsättningar är oftast inte kopplade till resultatet (som i ”jag skall få mitt manus antaget”) utan snarare till prestationen (”jag skall ha gjort ett allvarligt försök att skriva ett långt manus” eller ”jag skall ha redigerat det nog för att kunna skicka det”) – vilket gör dem lite mer ”möjliga” tror jag.

  2. Pia Widlund skriver:

    Hemlisar håller vi hårt på. Tack för bra blogginlägg under året och lycka till inför 2016!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s