Avsked.

image
Så blev detta en dag för avsked.
Samma dag som jag sätter mig för att skriva mitt femtioandra och sista inlägg på Debutantbloggen, nås jag av nyheten att Lemmy, sångare och basist i rockbandet Motörhead, har avlidit.
Det innebär att en ikon och en oöverskådligt viktig person inom rockmusiken har försvunnit, men samtidigt inser jag ganska fort att det egentligen inte handlar om en personlig förlust för mig. Jag kände inte Lemmy, och trots att jag aldrig hört något annat än gott om honom så är det inte förlusten av honom som person som känns mest i mig idag.
Nej, det som känns allra tyngst och svårast att ta in är att i och med detta så finns inte bandet Motörhead längre. Motörhead som varit en konstant i mitt liv – ända sedan jag som barn skrämdes av deras logotyp/maskot, tills jag några år senare förälskade mig i deras sammansmältning av punk och hårdrock, via alla de där Hultsfredsfestivalerna på 90-talet då jag skrek mig hes framför scenen varje gång de spelade, och till den där gången för femton år sedan då jag tog med mig min pappa för att se dem spela på KB i Malmö. Pappa känner fortfarande av tinnitus efter den kvällen.
Och på den vägen har det varit sedan dess. Motörhead har alltid funnits där. Tills idag.
När jag nu tar fram Motörheadmuggen jag alltid dricker kaffe ur när jag skriver, och mina barn frågar mig vad texten och bilden på den handlar om, måste jag säga att det var ett rockband som fanns förr. Från presens till preteritum, på en enda dag. Det känns oerhört tomt.

På samma sätt känns det tomt när jag tänker på att detta är mitt sista inlägg på Debutantbloggen. Femtiotvå veckor har gått, och nu är det över. Nästa onsdag kommer jag inte att gå omkring och fundera på/oroa mig för vad folk ska tycka om vad jag skrivit. Jag kommer inte längre känna stressen i att få ett blogginlägg färdigt (och, minst lika viktigt, läsvärt) i tid. Men jag kommer inte heller ha responsen, samtalet, att se fram emot. Tipsen och peppen från bloggläsarna. Tanken på den tystnad som nu väntar känns jäkligt vemodig.
För precis som Motörhead har funnits där i hela mitt liv, har Debutantbloggen funnits där under hela det här året. Den har varit något jag ständigt burit med mig. Ibland har jag slagits av en tanke eller en fundering, skrivrelaterad eller bara allmänmänsklig, och direkt frågat mig själv: kan detta vara något för bloggen? Kan detta vara ett ämne värt att skriva om?
De tankarna är det också slut på nu. Eller, det är klart jag kan skriva om mina funderingar, jag är fri att skriva precis vad tusan som helst. Men inte i detta fantastiska forum. Inte längre.

Jag vill ändå gärna tro att jag gjort något bra av mitt år här. Som terapeutiskt navelskådande har det såklart varit fantastiskt, men jag hoppas att det också ska ha kunnat ge något för någon annan. Att det bland femtiotvå onsdagars svammel ska ha funnits någonting hjälpsamt, någonting tankeväckande, någonting inspirerande. Eller jag vet inte. Kanske blev det trots allt mest en massa navelskådande. Och i så fall är det också okej.
Jag vet att jag har förändrats under det här året. Det gör man väl förhoppningsvis varje år, men att skriva ner sina tankar en gång i veckan på det här sättet gör att de där förändringarna blir väldigt tydliga för en själv. Jag har pendlat mellan att anse mig själv vara världens största nolla och dess största geni. Eller njae, okej då – hyfsat bra, i alla fall. Jag har börjat misstänka att det alltid kommer att vara så, jag kommer aldrig veta vilken version av mig det är som slår upp ögonen på morgonen. Och det är helt okej! Inget annat i livet är statiskt, varför skulle då ens självuppfattning vara det?! Jag kan fungera bra där i spänningen mellan de två polerna. Så det tänker jag fortsätta med.

Framtiden då? 2016? Tja, vem vet.
För min del vet jag att jag har ett par noveller att skriva. Jag vet att jag ska leda skrivarcirkeln vid Skurups bibliotek under våren. Det ska bli en fantastiskt rolig utmaning som jag länge sett fram emot (om du som läser det här råkar bo i närheten, häng på! Vi startar i slutet av januari!)
För bloggens del är jag inte det minsta orolig. På fredag tar ett alldeles fantastiskt gäng över rodret här, och de kommer att göra 2016 till ett år då man bara måste hänga på Debutantbloggen! Jag lovar, ni vill inte missa en dag av det som väntar!
Och vad gäller dig, kära bloggbesökare, ärade publikum… Tja, det är upp till dig. 2016 ligger framför dig som ett tomt vitt ark, redo att fyllas med vad du än vill. Och ja, det kan vara svårt att hitta orden ibland, men vet du? Jag tror på dig. Jag tror på att detta blir ditt år.
Så skriv! Skriv högt, skriv lågt, skriv skitigt, skriv snyggt. Skriv vad än ditt hjärta sjunger om, skriv vad än din själ är rädd för. Om något gör ont i dig, skriv ut det ur kroppen, låt det blöda ner på sidan. Ha respekt för hantverket men var aldrig rädd, var aldrig någonsin rädd för att fatta pennan eller sätta dig vid tangentbordet. Lyckas ibland, misslyckas ibland, men låt aldrig någon intala dig att du inte kan. Att det inte är ”din grej”. Att skriva är punk – det är att kräva rätten till sitt eget uttryck, att räcka finger åt den etablerade ordningen och ropa ”jag vet vad jag vill säga, detta är mina ord, och du ska lyssna till dem!

Nu plockar jag ner bloggskylten, efter femtiotvå fantastiska veckor.
Fredrik, Christina, Felicia, Thomas – jag lyfter min imaginära hatt och bugar så djupt att luggen nästan hänger ner i golvet. ”Gentlemen (and ladies), it has been a privilege playing with you tonight”, som orkesterledaren ombord på Titanic ryktas ha sagt efter orkesterns sista framförande av Närmare Gud till dig.
(Okej, jag erkänner, det var en något dramatisk metafor, men ni fattar. Ni är bäst.)
Alla ni andra – tack. Tack som fan. Tack för allt.
Vill ni fortsätta hänga med mig även efter detta äventyr, så finns jag på Twitter som @johanhenrikring och på Instagram som johanhenrikring. Eller på Facebook som – you guessed it – Johan Henrik Ring (ja, när det gäller sociala medier är jag väldigt förtjust i mitt mellannamn).

Jaha, då så.

Som vi säger i Skåne: Sä´r vi!

”At the final moment I cried
I always cry at endings.”
– Belle and Sebastian, Get me away from here, I´m dying.

“But that’s the way I like it, baby
I don´t want to live forever.”
– Motörhead, Ace of Spades.

Advertisements
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Avsked.

  1. Marie Hedegård skriver:

    Tack Johan för ännu ett bra inlägg. Annas ord skitigt och rent är en perfekt beskrivning av dina inlägg. Jag kommer att sakna dem och hoppas att du startar upp en egen blogg så jag får fortsätta att läsa dina inlägg. För navelskådning är absolut inte något svammel. Det är där bruset tystnar och de där riktigt spännande tankarna kommer.
    Var aldrig rädd, skriver du. Jag ska försöka.
    Lycka till, både du och alla ni andra debutantbloggare. Och tack för ett fantastiskt år.

    • Johan Ring skriver:

      Tack själv Marie, tack för att du läst, tack för att du deltagit i samtalet, tack för att du bidragit till att göra den här bloggen så bra som den är.
      Och vem vet, kanske blir det mer bloggande för mig framöver, vem vet.
      Tills dess önskar jag dig ALL lycka med skrivandet, och ett riktigt gott nytt år!

  2. annisvensson skriver:

    Å jäklar vad jag kommer sakna dina kloka ord, tankar och inlägg. Du kan väl starta en egen blogg och skriva lite nu och då när lusten faller på? Till dess följer jag dig i de andra kanalerna 🙂 Gott slut och ett fantastiskt nytt skrivarår önskar jag dig! /Anni

    • Johan Ring skriver:

      Och jag kommer att sakna tipsen och peppen från dig, Anni! Jag är så tacksam för den fina dialog vi haft under året.
      Jag HAR en hemsida ( johanring.com ) som jag aldrig riktigt vetat vad jag ska göra med, kanske borde börja använda den som en blogg framöver…? Nå, vi får se. 😊
      Jag önskar dig detsamma, Anni!

  3. feliciawelander skriver:

    Tack själv Johan för alla bra inlägg. Nu rockar vi 2016!

  4. Katarina skriver:

    Så synd att jag hittar till din blogg just idag, när du skriver ditt sista inlägg!
    Men…jag bor i närheten av Skurup, så nu undrar jag om det här med skrivarcirkeln kanske skulle vara något..? Är det genom Folkuniversitetet eller är det ett gratis-öppet-för-alla-arrangemang?

    • Johan Ring skriver:

      Hej Katarina!
      Och så himla kul att du hittade hit, även om det var lagom till sista inlägget! 😃
      (Vill du läsa mer så finns ju allting arkiverat här på bloggen 😊)
      Och fantastiskt roligt att du är nyfiken på skrivarcirkeln! Det är ABF och biblioteket som arrangerar den, så det är helt gratis, bara att dyka upp!
      Skicka gärna ett mail till skrivarcirkelniskurup@gmail.com , så ser jag till att du får alla utskick kring startdatum och så längre fram! 😊
      Hoppas vi ses där!

  5. Eva Karlsson skriver:

    Tack till dig och övriga debutantbloggare! Jag har läst nästan varje dag och blivit både inspirerad och fått fundera på mina egna projekt. Önskar er alla ett gott nytt skrivarår!

  6. annahelgesson skriver:

    Stort tack Johan! Du har varit en klar favorit (sch, säg det inte till nån). Jag saknar redan onsdagarna. Du har skrivit skitigt och rent, alltid från hjärtat. Hur du brottats med tiden som aldrig räcker till, hur du (lite för ofta) tycker att du inte riktigt duger i ditt skrivande.
    Tack för dina små och stora ord. Lycka till i Skurup. PS. Kan inte komma.
    Kram!
    /Anna

    • Johan Ring skriver:

      Från hjärtat tack, bästa Anna!
      Din respons har varit en guldgruva av pepp och styrka under hela året, och det lär jag aldrig glömma.
      Jag har för övrigt köpt ”Glashjärtat” till mina äldsta döttrar, så fort vi nått fram till den i läshögen så skickar jag dig en shoutout! 😊

      Stor kram!

      • annahelgesson skriver:

        Å så roligt Johan! Både att du upplevt min pepp som meningsfull och att du köpt boken. Nu blev jag ännu gladare! (Har börjat året på ett mycket positivt sätt nämligen.)
        Ser fram emot responsen med boken. Gulp! 😉
        Stor kram tillbaka! 😀

  7. nfredrikn skriver:

    Tack för ännu ett grymt inlägg Johan! Sjukt bra, och jag gillar dramatiska metaforer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s