Vad är egentligen grejen med superhjältar?

GB_Karl_Modig_2

Jag ska vara ärlig. Jag lider av ett sorts mindervärdeskomplex när det gäller mitt skrivande. Det jag allra helst skulle vilja skriva om är någonting svårt. Typ existentiella kriser eller frågeställningar som förändrar läsarens syn på livet. Någonting som känns ända ned ut i tårna. Någonting som är på riktigt. Och jag har försökt.

Men jag tyckte inte att det var så roligt att skriva om allt det där svåra. Så nu sitter jag istället här med en bok om två tonåringar som får superkrafter.
”Superkrafter?” säger du på det där minglet eller den där festen och tittar lite konstigt på mig. Jag rycker på axlarna och säger det korta svaret:
”Jag älskar superhjältar.”
Nu får du, kära läsare, det lite längre svaret.

Man skulle kunna säga att superhjältehistorier utspelar sig i vår värld men att det är som om man har tagit en tuschpenna och fyllt i linjerna med magi. För två år sen var jag i New York och när jag tittade upp mot skyskraporna så kändes det verkligen som att Spider-Man skulle komma svingandes runt hörnet. Och det är den där närheten till det fantastiska som gör superhjältehistorier så bra. Som läsare kan jag relatera till hjältens problem och som författare kan jag skapa problem för hjälten som är förankrade i dagens samhälle, samtidigt som man får allt det roliga från fantasy. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det fantastiska med superhjältar, men det här stycket sammanfattar nog de viktigaste delarna.

Jag försökte rätt länge att skriva någonting som jag trodde att andra skulle tycka om. Någonting som skulle vara, med brist på bättre ord, kreddigt. Men det gick som sagt aldrig bra. Så till slut fick jag släppa taget om idén att skriva någonting ”svårt” och istället skriva om det som jag älskar, superhjältar. Jag tror att det var det första, och ett av de största, stegen till att jag faktiskt skrev en bok. Och jag insåg någon gång på vägen att det där svåra, det viktiga, går att berätta i en superhjältehistoria. Men det får ni läsa om tre månader.

Det här inlägget postades i Debut, Karl Modig. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Vad är egentligen grejen med superhjältar?

  1. Ping: Superhjältar och samtiden | Debutantbloggen

  2. Pia Widlund skriver:

    Man ska skriva om precis det man vill och strunta i allt annat. Hur skulle det vara om alla skrev ”seriösa” böcker. Nej, låt oss flippa ut, drömma, fantisera och skriva precis så vi vill och önskar. Det viktigaste är att vi har kul på vägen och att man kommer ihåg att man utvecklas hela tiden man skriver! Kör hårt!

  3. annaahlund skriver:

    Verkligen, jag tror aldrig att det blir bra om man inte skriver där hjärtat är 🙂 Jag är väldigt nyfiken på vad du har för favoritsuperhjältar? Jag är svag för X-men, Wolverine är min favvo. Och så gillar jag Captain America mycket!

    • karlmodig skriver:

      Ja, stort fan av Wolverine! (Han dog förövrigt 2014, men nu lever en äldre version av honom.) Det skiftar rätt mycket vilka superhjältar jag gillar. Batman har alltid varit en stor favorit, men just nu skulle jag nog säga Ms Marvel (Khamala Khan). Hon är grym (:

  4. Camilla Linde skriver:

    Superhjältar ÄR underskattade! Många tror att det på något sätt är enklare berättelser som främst drivs av action, men det är ju snarare väldigt komplicerade historier om vad som formar oss som människor. Jag gillar framför allt de ”mörkare” superhjältehistorierna, typ Watchmen. För superhjältar behöver ju inte alltid vara goda. De kan vara komplexa personer precis som vem som helst.
    Ser i alla fall fram emot att läsa din tolkning av superhjältetemat! 🙂

    • karlmodig skriver:

      Håller verkligen med! Superhjältar är ju typ det bästa som finns? Jag tror verkligen att de reflekterar hur samhället ser ut och hur människor är. De gråa superhjältarna är definitivt de mest inressanta 🙂

  5. Skriviver skriver:

    Ah, du sätter ju fingret på så viktiga saker: Vikten av superhjältar – den går ju knappast att överskatta. Vikten av att skriva det som man själv älskar att skriva om – går ännu mindre att överskatta. För att parafrasera det gamla slitna uttrycket ”vägen till mannens hjärta går genom magen”, skulle jag vilja säga: ”vägen till en bokutgivning går genom författarens hjärta” (och – okej – lite grand genom andra kroppsdelar också, jag tänker tillexempel på hjärnan, fingrarna och sittfläsket…). Hur som helst. En bok som inte är skriven från hjärtat har nog svårt att nå fram till en läsares hjärta, så GRATTIS till din insikt, och till att det blev en bok av den. Ser fram emot att läsa!

    • karlmodig skriver:

      Ja men verkligen, det gäller att man älskar det man skriver. Annars orkar man inte! Tack så mycket 🙂

  6. Jannice skriver:

    Världen behöver fler superhjältar! =)

  7. Kära Syster skriver:

    Hej Karl! Det är ju just detta som är det fina med fantastik: att de där svåra ämnena gör sig så bra i alternativa världar – eller som i ditt fall, med alternativa krafter.

    Jag säger som Anni: ser mycket fram emot din superhjäteberättelse!

    /Anna

  8. annisvensson skriver:

    Hej Karl, det finns mycket som är fantastiskt med Debutantbloggen. Jag beskrev det i ett långt inlägg som tyvärr försvann 😦 men en av de bästa sakerna är att jag nu läser sånt jag inte skull läst tidigare. Som t ex superhjältehistorier – inte min grej. Men efter ditt väl formulerade inlägg är jag supernyfiken på din superhjältehistoria. Jag är helt säker på att jag kommer ha den framför mig rätt kvickt efter att den kommit ut. Blir kul att följa dig. Grymt inlägg. /Anni

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s