Lördagsenkät: Hur kom du på namnet till din debutroman?

 

Profilbild

Anna Ahlund: Från början hade min roman arbetsnamnet Vapen, när det huvudsakliga temat var maktstrukturer mellan syskonen. Vartefter jag skrev fram handlingen blev det mer och mer fokus på kärlekshistorien i boken, och efter några utkast var vapentanken inte tillräckligt viktig för att få bli titel. Du, bara kommer ursprungligen från ett replikskifte som återkom flera gånger. En av mina karaktärer log, den andra frågade ”Vad?” och fick svaret ”Inget. Du, bara”. Den grejen klipptes bort, men Du, bara hängde kvar. Jag planterade in den på några andra ställen, och förankrade den i två av bokens teman (som jag inte tänker spoila nu). Jag är väldigt förtjust i Du, bara som titel (även om någon då och då tror att jag säger att den heter ”Du”, bara).

camilla-linde-portrait-350-square

 

Camilla Linde: Snack Parrow är en ordlek på … yes, du gissade rätt – Jack Sparrow! En annan känd pirat som Snack kan ha lånat ett drag eller två från.
Resten av titeln ”intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr” kom till mest för att det ligger så himla bra i munnen!
Om du på något sätt har lyckats få två tungor, förstås.

 

IMG_8645


Ida Tidman:
Jag tror att bokens första namn var Trollblodet, men allt eftersom historien utvecklade sig insåg jag att det istället var den självklara titeln på sista boken i trilogin. Länge kallades den för Spelmansgåvan efter ett centralt fenomen i handlingen, men jag tyckte att det lät för fattigt, och dessutom skulle det ge ett för positivt intryck. Den slutliga titeln, Forsdansen, kom till genom en tids intensiv brainstorming, och anspelar  både på forsens faktiska dans och den mer metaforiska dansen mellan karaktärerna.

 

 

GB_Karl_Modig_1

 

Karl Modig: Det första arbetsnamnet var Blixtnedslag (de träffas ju av blixten) som sen blev Att Bli En Superhjälte och efter ett långt brainstorming-möte med förlaget + några dagars betänketid kom vi på Superkrafter – på gott och ont.

 

 

 

 

7D__8786 2 - kopia

 

Jannice Eklöf: ”Genom paradiset på en spikmatta” är det namn som min huvudperson Stella ger sin blogg efter en stunds funderande. Hon vill uttrycka sina något tvetydiga känslor inför moderskapet och illustrera de häftiga känslostormar det medfört. Med den titeln tycker hon att hon får fram hur det inte alltid är lätt att navigera i mammalivet trots att det är det mest fantastiska hon upplevt. Jag är fullständigt överens med henne. =)

Det här inlägget postades i Debut, lördagsenkät. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s