Vad skriver du om, egentligen?

camilla-linde-portrait-350-square

Det är inte ofta jag funderar på teman i mina texter. I alla fall inte innan, när jag sätter mig framför datorn med ett helt tomt dokument framför mig. Jag börjar aldrig skriva med ambitionen att texten ska handla om en viss sak, ett visst tema. Jag tänker inte att jag vill skriva om mobbing eller att inte passa in.

Jag skriver för att jag har en historia att berätta, en idé som ligger och spinner inom mig, som kämpar för att slå sig fri. Historier om mordiska datorprogram eller en förskollärare som börjar arbeta i ett hus där någonting urgammalt vilar innanför väggarna. Det är historierna jag skriver. Berättelserna som kämpar inom mig.

Men i efterhand kan jag se att de handlar om någonting helt annat.

Det är underligt, egentligen. Hur jag lyckats gå större delen av mitt skrivande liv utan att upptäcka det. Först på senare tid har jag kunnat titta tillbaka på mina texter och se den. En skimrande, röd tråd som går genom nästan alla berättelser, oavsett vad de egentligen handlar om.

Jag skriver ofta om att komma hem.

Inte alltid rent fysiskt, såklart. Det är sällan episka skildringar i stil med Odysseus där hjälten kämpar över stormiga hav för att komma hem. Oftast är det någonting helt annat. En känsla av att få höra till, av sammanhang.

Att hitta hem.

Det där med att komma hem, det är ingen enkel fråga. Framför allt för någon som aldrig känt sig riktigt hemma någonstans. Och jag tänker att det är just sådana saker som formar oss som skrivande människor. Den längtan vi bär med oss inombords är den som skiner igenom allra starkast i våra texter. Den som kommer tillbaka igen och igen.

Den vi aldrig riktigt kan skriva oss fria ifrån.

På så sätt är nog skrivandet ändå väldigt mycket terapi. Om du tittar tillbaka på dina texter tror jag att du kan finna saker du inte visste om dig själv, om du bara tittar noga under ytan, under orden.

Just nu tänker jag extra mycket på det där med att komma hem. I dagarna släppte jag nämligen en novell på Epok förlag, med den passande titeln Du kan alltid komma hem. En 90-talsdoftande historia om att återvända till det du trodde du lämnat bakom dig för alltid. Även om jag inte delar huvudpersonens upplevelser så kan jag känna igen mig i känslan. För det finns någonting bitterljuvt i att komma hem. Just konceptet ”hem” är också någonting som är i konstant förändring. Så på ett sätt är titeln lögn. Du kan egentligen aldrig komma hem. Inte till det hem du en gång lämnade. På vägen kommer någonting ha förändrats, du kommer att ha förändrats. Du kommer inte att vara samma person nu som då.

Ingenting kommer att vara så som du lämnat det.

Det är trots allt ett bekymmer som huvudpersonen i min novell inte har. När hon kommer tillbaka till sin barndomsstad, redo att möta sina demoner, väntar någonting helt annat.

komma hemOm ni vågar och vill läsa hittar ni denna skräckis i Epoks webbshop eller på andra ställen där e-noveller finns.

Och jag uppmanar er att tränga in under orden i era texter. Rota och se vad som finns där.

Vilka omedvetna teman hittar du?

 

 

 

 

Annonser

Om Camilla Linde

Skriver skräck och SF, gärna för barn och ungdom, och nördar loss på Joss Whedon.
Det här inlägget postades i BOKTIPS, Camilla Linde, Debut, noveller, Skräck. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Vad skriver du om, egentligen?

  1. Christina Lindström skriver:

    Så himla sant! (Och dessutom välskrivet.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s