Tanke – fingrar – luft

Anna porträtt 3

F0to: Göran Segeholm

Jag utför i detta nu ett experiment. Detta blogginlägg skrivs på papper. Vanligtvis skriver jag på dator, om jag inte gör listor eller ritar dramaturgibågar eller liknande som gör sig bättre i analog form. Det går fortare att skriva på datorn. Mycket fortare (den som vill tävla kan gå in här, jag tror att mitt rekord är 92 eller 93 ord per minut).

På datorn tar det inte många sekunder att få ner en tankegång. Ibland är nästan fingrarna snabbare än hjärnan, och meningar blir till direkt i fingertopparna. När jag skriver för hand tar det längre tid. Orden formas av bokstäver, bokstäverna blir till av handen men inte i handen, för jag tänker först, skriver ner några ord, stannar upp, tänker, skriver. När jag skriver på datorn går det så fort att skriva att jag inte behöver vänta på att händerna ska hinna ikapp tanken, det är nästan tvärtom. Ibland undrar jag om det är riktigt bra.

Jag tänker på Hemingway och Orwell, de Beauvoir och Salinger, det gamla gardet. Jag tänker på skrivmaskiner med hårda knappar, där varje bokstav fick hamras ner med en helt annan bestämdhet än vad mitt följsamma tangentbord kräver. Jag tänker på min stora hjälte Lagerlöf, och hennes prydliga handstil jag sett på bild. Jämnt avvägda lutande skrivstilsbokstäver som lär ha krävt tid. Medan skrivstilshanden jobbade kan jag tänka mig att vackra och precisa formuleringar hann bli till redan i första varvet, för att meningarna hann tänkas, tänkas igen, och omformuleras innan det var dags för punkt. Vid en fundersamhet misstänker jag att bläckskrivare Lagerlöf snarare funderade än testade och raderade, som jag ofta gör när jag skriver på dator.

Jag undrar vad våra nya tekniska möjligheter gör med litteraturen. Om den gör oss bättre för att den fångar smarta tankar i flykten (Astrid Lindgren stenograferade trots allt sina böcker för att snabbt få ner historien innan hon senare renskrev den på maskin) eller om vi förlorar det vackra i att låta saker ta tid. Att inte jaga ord, utan vänta in dem, att se dem växa fram på pappret, ett efter ett. Jag gillar det förtroliga förbundet mellan min hjärna och mina fingertoppar, men ibland undrar jag hur det skulle bli om jag omgav tankarna med mer luft innan de blev nedskrivna. Om det inte var lika lätt att gå tillbaka och putsa, och det inte gick att skriva så fort?

Apropå papper har jag en spännande vecka framför mig. Jag kommer att få se Du, bara i satt version! Alltså hur boksidorna kommer att se ut. Dessutom ska jag prata om boken på Rabén & Sjögrens säljkonferens för sommarens böcker, och efter det tror jag att framsidan blir officiell. Nu känns det som om saker börjar hända! Maj kommer närmare och närmare. Jag längtar-längtar, som Frank i min bok säger.

 

Jag är väldigt nyfiken, skriver någon av er på papper? Eller skrivmaskin? 🙂 Hur upplever ni relationen tanke-fingrar-luft?

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Anna Ahlund, Debut, Du, bara, författarens hantverk, Hjärnan, Språket. Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Tanke – fingrar – luft

  1. Skriviver skriver:

    Vilket väldigt fint inlägg!

    Jag skriver faktiskt för hand ganska ofta när jag reser, och framförallt har jag skrivit för hand när jag åkt fram och tillbaka till jobbet (även kortare sträckor, typ 15 minuter). Jag kan inte tänka mig att åka någonstans utan min skrivbok och känner mig lika handfallen utan den som utan min telefon eller plånbok. Och jag upplever verkligen en stor kreativ skillnad mellan text jag skriver på dator och text jag skriver för hand. Det handlar i första hand om en slags frihet som infinner sig när jag skriver för hand, som jag tror kommer sig av att det bara är anteckningar och inte ”på riktigt” så att säga. För mig gör det otroliga saker med min hjärna – det öppnar upp för ett helt annat tänkande. Inte i första hand formuleringar, men min problemlösningsförmåga ökar med typ hundra procent. Så jag har börjat försöka skriva bitar jag tycker är svåra och kör fast med för hand i skrivboken istället, och gärna när jag inte riktigt har tid att skriva, bara en stund här och en stund där. Det hjälper mig väldigt mycket med att få bort blockeringar och öppna upp för nya tankar. Ett helt manus skulle jag aldrig fixa att skriva för hand, men jag skulle aldrig kunna klara mig utan min skrivbok!

    (Kul förresten att kolla hur snabbt jag egentligen skriver, måste genast göra det! 🙂

    /Linda

    • Kära Syster skriver:

      Smart grej att skriva för hand för att ta sig förbi jobbiga passager.. det måste jag testa!

      /Anna

    • annaahlund skriver:

      Tack Linda! Och wow, vilken bra idé att bearbeta problem för hand! Det måste jag också testa. Häftigt att lära känna sin hjärna och se i vilka former olika delar av skrivandet bäst görs. Det här måste jag experimentera med!

      Eller hur! Jag som älskar att tävla brukar utmana eleverna på skolan där jag jobbar, men de är inget riktigt motstånd när de går i högstadiet och har pekfingersättning. Jag har rätt fingersättning med vänsterhanden men skriver med pekfinger och lillfinger med högerhanden (vi hade fingersättningskurs i gymnasiet, men jag gjorde bara halva typ). Så egentligen borde jag jobba in rätt fingersättning där också för att öka farten. Nu när jag skrivit väldigt väldigt många bokord har det här fastnat rätt bra såhär 🙂

  2. Camilla Linde skriver:

    Jag älskar att skriva för hand! Tycker det är så grymt mycket lättare för att snabbt få ner en historia! Skrev nästan hela mitt ungdomsmanus för hand och det var nog min lättaste skrivprocess hittills. Enda bekymret är att försöka tyda min hemska handstil 😉

    • Kära Syster skriver:

      Wow, jag är impad! Skulle så gärna skriva en lång text för hand bara för känslan men är rädd att jag skulle få alldeles för ont i handen… 🙂 Hur fixade du det?

      Och ja, sen var det det där med att uttyda vad man skrivit…

      /Anna

      • Camilla Linde skriver:

        Work through the pain! 🙂 Hehe, nämen skämt åsido så tror jag att det är lite av en träningssak. I början fick jag ont nästan direkt, men eftersom jag gjorde det varje dag så vande sig handen till slut. Sen går det såklart inte att skriva väldigt långa pass, men det brukar jag ändå inte göra. Brukar köra intensivt i 20-30 min och sedan ta en paus, så då funkar det perfekt!

        • Kära Syster skriver:

          Hahaha! Perfekt! Och ska jag vara ärligt håller jag mig inte heller fokuserad längre än 20-30 sekunder även om jag gärna vill tro att jag kan sitta timmar i sträck och glömma bort tiden och allt det där. 🙂 Då är det inte helt omöjligt att skriva för hand ändå, bra!

          /Anna

        • Camilla Linde skriver:

          Visst är det spännande det där? Jag har också haft någon bild av hur jag ska sitta en hel dag och skriva, när jag i verkligheten varken kan eller vill det. Korta pass for the win 🙂

    • annaahlund skriver:

      Åh, vad spännande! Jag blir mer och mer sugen nu när jag läser det här! 🙂

  3. Kära Syster skriver:

    Ett så font inlägg! Jag är som många redan kommenterat en sucker för vackert papper och anteckningsböcker. Har hur många som helst, alla är tomma…

    Skrev långa berättelser för hand i skrivböcker på mellanstadiet och sen försvann det där. Fast jag tyckte länge att det kändes onaturligt att skriva på dator, det har väl med det där om att hjärnan kopplar annorlunda mellan de två skrivsätten. Däremot vågar jag inte dryfta om något skulle vara bättre eller sämre utan nöjer mig med att konstatera att det är annorlunda. Varje uppfinning för med sig en beteendeförändring på gott och ont, visst?

    Nuförtiden har jag lättare att ta mig an en berättelse på dator, från första skissande till uppstrukturering etc. Plus älskar översikten man har i Scrivener… 🙂
    Anteckningsbok har jag bredvid sängen och klottrar ner idéer som rör bokmanuset. Aldrig idéer som hör hemma någon annanstans, jag litar på att de mognar och klarnar tills det är dags att ta itu med dem i framtiden.

    /Anna

    • annaahlund skriver:

      Tack Anna! Ja, vackert papper och anteckningsböcker… För mig är det viktigt att en bok känns *rätt* för att jag ska vilja skriva i den, pappret måste vara lite gulaktigt och inte kritvitt eller gråaktigt och raspigt. Och så vill jag ha en svart bläckpenna, med lagom tjock spets. Väldigt spännande det här med att hjärnan kopplar om, och jag tror verkligen att det finns fördelar med båda.

      Ja, så känner jag med! Visst är det coolt att hjärnan jobbar på egen hand? Ofta läser jag aldrig igenom idéblocket, men det känns som om idéer landar genom att bli nedskrivna. Hmm!

  4. Amanda skriver:

    Jag har faktiskt provat att skriva ett helt manus för hand! Blev inspirerad av Neil Gaiman (läs här! http://journal.neilgaiman.com/2007/04/page-numbering-question.html ) och nyfiken efter att ha hört talas om olika forskningsprojekt som analyserat fördelarna med att skriva för hand, bl a att man använder hjärnan på ett annorlunda sätt. Att jag dessutom har oförsvarligt många tomma anteckningsblock liggandes hemma som jag annars aldrig skulle fylla hjälpte ju beslutet en del 😉

    När man skriver för hand gäller det att ha en plan, har jag märkt. Klart synopsis osv osv. Därefter är det bara att köra! När något blir ”fel” sätter jag bara en post-it på sidan med en kort kommentar, t. ex. ”ta bort det här” eller ”mer fokus på detta” osv, till när jag ska renskriva.

    Det jag verkligen upplevt fördelaktigt är hur man rent automatiskt väljer att skriva ganska kärnfullt och precist – sedan har jag en superbra grund att stå på när jag skriver rent, vilket gjort första rundan redigering så mycket lättare! Ett extra plus är också att det är så mycket lättare att tänka ”klart det är skit, det är första draften” när man skrivit något för hand än på datorn.

    Visst går det lite långsammare, men det är definitivt speciellt! Och fulltecknade anteckningsblock är ett härligt memento av skrivprocessen också 🙂

    • annisvensson skriver:

      Spännande. Måste testas 🙂

    • annaahlund skriver:

      Åh, vad spännande! Wow, fulltecknade anteckningsblock, häftigt. Nu blir jag jätteinspirerad att testa det! 🙂 Jag har också en del anteckningsböcker som ligger hemma, hehe. Spännande med Gaiman och hur han gör, vad fint det såg ut med hans bok och numreringen och ringarna runt sidnumren. Tack för inspiration och att du delar med dig, nu blev jag verkligen sugen på att testa. Gillar det där med kärnfullt och precist, jag tror att det ligger mycket i det. Sen tänker jag att papper borde vara snällare mot hjärnan än skärm också i förlängningen 🙂

  5. Anni skriver:

    Mycket spännande inlägg som väckte tankar och idéer. Bra skrivet och intressant tänkt. Jag använder både papper/en skrivarbok för ord och meningar jag upptäcker och gillar. De använder jag sedan i något av min skrivarprojekt. Sedan har jag anteckningar i mobiltelefon för alla idéer som poppar upp titt som tätt. Det mesta skrivs annars i datorn. Måste ta och fundera lite mer på det där 🙂

    • annaahlund skriver:

      Tack Anni, vad roligt! Fint att spara ord och meningar på papper, och sen lägga in dem i projekten. Jag ska också fundera mer, det känns som om något går förlorat om vi tappar luften i skrivandet. Kanske. Vi funderar och ser vad vi kommer fram till!

  6. Anna Arvidsson skriver:

    Jag kommer ihåg när jag älskade att skriva för hand. I mellanstadiet övade på att mina gemena a och g skulle se precis ut som om de var tryckta och vann något pris för ”Klassens finaste handstil” (what?!). Jag fortsatte tycka att det var något särskilt med att skriva för hand upp på gymnasiet. Numera tycker jag att det direkt jobbigt att skriva utan dator. Väljer till och med mobilen före papper. Tyvärr. Om jag skriver väldigt sakta ser jag fortfarande vad det står, men då går det sakta. Sakta. Sakta.

    • annaahlund skriver:

      Åh! Vilket fint pris! Sakta är fint, speciellt med bläck på tjocka papper (även om jag kan tänka mig att damen jag ser framför mig är en snabbskrivare även för hand). Jag tycker att du tar upp hela förhållandet mellan att skriva för hand och på dator väldigt fint i din bok! Kanske är det just det där jag längtar efter, att lägga kraft i orden, genom luft och tid. (Varför har ingen av dina karaktärer skrivmaskin förresten? ❤ )

  7. Pia Widlund skriver:

    Jag skriver bara på datorn och är inte så snabb men har blivit bättre med åren. Den perfekta fingersättningen får andra stå för!

    • annaahlund skriver:

      Kanske är perfekt fingersättning inte ens eftersträvansvärt ifall tiden det tar att skriva ger mer tid för tanke! Intressant hursom.

  8. Anna skriver:

    Skriver på dator, förutom när jag kommer på nåt typ på bussen eller precis innan jag ska sova eller när jag sitter och läser/ser på film, då skriver jag ner det för hand i en anteckningsbok.
    Är av åsikten att datorn hjälper oss att fånga smarta tankar i flykten. När jag försöker få ner en smart tanke för hand så slutar det oftast bara med att det blir oläsligt, eftersom jag försöker skriva lika fort som på dator. 🙂

    Spännande med en satt version av Du, bara och så framsidan. Är väldigt nyfiken. 🙂

    • annaahlund skriver:

      Spännande! Ja, det är ett privilegium att kunna få ner mycket text snabbt. Men jag undrar ändå hur vi påverkas av den där hastigheten, det tvåeggade är intressant tycker jag. Roligt att du är nyfiken! ❤ jag visar självklart så fort det är klart!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s