Ett tips för att inte fastna: Kroken

camilla-linde-portrait-350-square

 

Vägen till att bli Författare är en väg som kantas av råd. Om att skriva en detaljerad synopsis, om att inte skriva någon synopsis alls, om att tapetsera sin skrivarlya med post-its, vilket datorprogram du bara måste ha för att ens kunna börja skriva en bok.

En del råd ges i ren välmening. Andra som om avsändaren reciterar ur en universell Bibel för Hur Du Skriver En Bok.

Det tog ett tag för mig att inse att en sådan bok inte finns.

För att bli författare finns det ingen given mall att följa, ingen steg-för-steg-lista att kryssa av.
Det gör det stundtals väldigt frustrerande.
Men jag brukar tänka att det är just det som gör det fantastiskt fint också. Att det finns lika många skrivprocesser som det finns författare. Och ingen av dem är fel.

Jag är inte mycket för tips i stil med ”såhär skriver du”, för en process som funkar för mig kanske inte funkar för någon annan. Framför allt handlar det om att lyssna på olika människor, ta in det som låter bra, strunta i det som låter dåligt. Och testa, testa, testa. Hitta din egen stil, din egen röst.

Därför låter kanske det jag kommer att skriva nu något motsägelsefullt. Men jag har faktiskt ett tips. Det som hjälpt min skrivprocess allra mest, som hjälper mig att hålla uppe ett stundtals galet högt produktionstempo.

Redo? Okej, nu kommer det:

Sluta alltid när det är spännande.

Va? kanske du tänker. När det är spännande? Jag brukar ju sluta skriva när jag inte kommer längre, vid den där svåra scenen jag inte har någon aning om hur jag ska få till, i replikskiftet som kommer att förklara allt.

Just det. Och det är precis därför det kan vara så svårt att börja igen. Om du slutar ditt skrivande för dagen på ett sådant där ställe, när hela texten känns som en uppförsbacke, så kommer det att vara oändligt tufft att plocka upp den igen. För den där backen försvinner inte. Om möjligt växer den sig ännu brantare. Och ärligt talat, hur lockande är det att rusa uppför en sådan efter en lång arbetsdag när du äntligen fått lite tid till att skriva. Den där kvarten mellan barnens läggning och att du stupar av trötthet. Jag är inte alls särskilt sugen på det. Det är i de lägena jag finner mig själv surfa filmtrailers på youtube eller passa på att lära mig allt om seriefiguren Harley Quinns bakgrund.
Det kommer helt enkelt finnas bra mycket annat som känns roligare än att ge sig på den där omöjliga backen igen.

Men om du istället skulle sluta där det är spännande. Där du själv vill skriva mer, då har den här uppförsbacken plötsligt bytts ut mot en nerförsbacke. Du vet, en sådan där backe där fötterna nästan springer av sig själva.

Jag brukar kalla det för Kroken, för det är ett sätt att haka i texten, att känna att du har den fast, utan att för den sakens skull behöva veva upp den precis nu. Du vet att du har den. Du kommer att längta efter att fortsätta.

Jag säger inte att det kommer att hjälpa för alla, men Kroken har hjälpt för mig. Kanske kan det till och med kunna hjälpa någon annan. Om du känner att det är trögt att komma igång – testa. Det värsta som händer är att du märker att det inte passar dig, och det kanske inte är hela världen. Då kommer du att hitta något annat. För det var ju det där med råden givna i all välmening. Lyssna på dem, ta in eller förkasta, testa.

Helt plötsligt kanske du hittar det där hemliga fusket som löser (nästan) allt.

 

 

 

Annonser

Om Camilla Linde

Skriver skräck och SF, gärna för barn och ungdom, och nördar loss på Joss Whedon.
Det här inlägget postades i Camilla Linde, Debut, Skrivprocessen, skrivtips. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Ett tips för att inte fastna: Kroken

  1. Anna skriver:

    Intressant metod för att lyckas stanna kvar i sitt skriwflow. Själv har jag väligt svårt att sluta mitt i en scen där jag vet precis vad som komma skall, mest av den anledningen att jag är rädd för att glömma bort det där braiga jag har kommit på. Är orolig för att när jag tar upp dokumentet nästa dag så kommer den där känslan att vara borta. Däremot brukar det funka att sluta i slutet av ett kapitel om jag vet vad nästa kapitel ska handla om. 🙂

    • Camilla Linde skriver:

      Jag tror det gäller att kombinera lite med känslan för vad som funkar för ens egna skrivande! Jag tror inte heller att jag hade stannat precis mitt i en scen, när jag har som bäst flow, utan snaare precis efter den kreativa backen! När den där strömmen av ord har börjat upphöra men du fortfarande känner dig sugen på att skriva mer! Lite det du är inne på, det kan ju innebära att sluta där kapitlet tar slut, men att ha en krok för att fortsätta in i nästa – Kroken är flexibel! 🙂

  2. Skriviver skriver:

    Jag har också hört det här tipset flera gånger men aldrig riktigt prövat. Jag har alltid en känsla av att jag vill skriva färdigt och sätta punkt innan jag slutar – MEN, jag tror att det egentligen skulle vara mycket bättre om jag inte gjorde det. Jag kan ha enorma startsträckor innan jag börjar skriva (typ, en till två timmar – och eftersom det ganska ofta är all tid jag har att skriva på, så är det ärligt talat ganska ödesdigert) och skulle var extremt mycket hjälpt av något som gjorde det lättare att komma igång. Tror att jag faktiskt för en gångs skull ska pröva. Tack för tipset 🙂

    /Linda

    • Camilla Linde skriver:

      Jag förstår precis hur du menar! De där startsträckorna kan vara förödande när du inte har så mycket tid till att skriva. Så som småbarnsförälder med typ ingen tid över sätter jag verkligen mitt stamp of approval på den här metoden – framför allt just för att komma igång snabbt!

      Hoppas att den funkar för dig också 🙂

  3. annaahlund skriver:

    Intressant, tack för spännande inlägg! Mitt problem är att jag nästan inte KAN sluta mitt i en grej, för att det gör att jag inte kan sova, hehe. Min hjärna behöver avsluta en scen i alla fall, för att jag ska kunna lämna för stunden. Men jag gillar att skriva en scen och veta vad som händer i nästa, kanske min variant av kroken 🙂

    • Camilla Linde skriver:

      Det tycker jag absolut är en variant av Kroken! På så sätt stannar du ju när det är spännande, det behöver såklart inte vara mitt i en scen, bara du känner att det finns någonting som drar 🙂

  4. Marie Hedegård skriver:

    Tack för ett kul råd. Jag ska testa det. Jag har känt på känslan ibland när jag varit tvungen att sluta för att klockan har blivit för mycket och jag varit mitt uppe i en spännande scen. Då kliar det verkligen i fingrarna att få fortsätta. Jag tror att mitt skrivande skulle må bra av att hitta den känslan lite mer regelbundet.

    • Camilla Linde skriver:

      Roligt att du blev sugen på att testa, hoppas att det funkar!
      Jag känner precis igen den där känslan du nämner, när du är tvungen att sluta trots att du vill fortsätta. Tror faktiskt att det var så jag kom på att det här knepet är jäkligt bra 🙂 Lycka till!

  5. Kära Syster skriver:

    Så himla skönt med din avslappnade attityd till skrivtips! 🙂

    Det här rådet har jag snubblat över förut och jag tror jag envisats med att inte testa. Ska försöka övertala mig om att ge det en chans trots allt.

    /Anna

    • Camilla Linde skriver:

      Tack! Jag brukade inte ha det, ett tag sprang jag på allt folk sa att jag skulle göra. Det blev … ganska rörigt 🙂 Till slut handlar det nog om att hitta personer du tycker verkar vettiga, som funkar med din stil, och lyssna lite mer på dem 🙂

      Testa det i alla fall! Funkar det inte så vet du det, annars finns ju risken att du missar Grejen Som Skulle Förändra Allt 🙂

  6. Pia Widlund skriver:

    Bra tanke att sluta när det går som bäst. Jag vet inte riktigt när jag slutar, antagligen när jag är trött eftersom jag skriver på kvällarna, eller när tankarna sinar. Och visst är det så, det finns ingen regel för hur man ska skriva, det är lika personligt som något annat. Bara man känner att man trivs med det man gör och att det är roligt när man skriver så blir det bra i slutändan!

    • Camilla Linde skriver:

      Jag skriver också alltid på kvällen och det är en rejäl utmaning! Så fort man sätter sig ner så kommer ju hela dagen ikapp. Men då brukar det hjälpa att ha något spännande att hugga tag i 🙂
      Och håller absolut med, att ha roligt och trivas med det man gör är det allra viktigaste!

  7. Maria V skriver:

    Det fungerar bra för mig med! Läste att någon annan författare alltid gjorde så (Guillou?) och testade det sedan. Alltid kul att komma tillbaka till texten och man hamnar direkt i ett litet flow 🙂

    • Camilla Linde skriver:

      Kul att du också använder dig av metoden! Hade ingen koll på att Guillou också gjorde det, men kanske är det därför han är så produktiv 🙂 Vi delar ett vinnande koncept helt enkelt!
      Det där med flow är en så grymt härlig känsla 🙂

  8. Mina skriver:

    Tack för tipset!
    Det finns många tips där ute men man vet inte om de funkar om man inte testar.
    Detta ska jag absolut testa. Jag har en tendens att sluta skriva när jag har fått ur mig ”scenen”. Men jag ska helt klart testa detta. Kanske får ännu mer skrivglädje.

    • Camilla Linde skriver:

      Vad roligt att du tycker det verkar spännande! Jag hoppas att det funkar för dig 🙂 Du får jättegärna rapportera tillbaka hur det har gått. Skrivglädjen är ju bland svårfångad, men när man väl hittar den finns det ingen känsla som känns bättre!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s