Herrejävlar, jag gillar den! (Som Stella skulle ha sagt)

7D__8786 2Förra veckan fick jag tillbaka mitt manus ännu en gång. Den här gången var, om jag inte missuppfattat någonting gravt, den sista. Efter ett x antal redigeringsrundor och en vända korrektur var det nu dags för mig att läsa igenom min bok från första till sista sidan i jakt på sista minuten-fel. Eventuella slarvfel som lyckats slinka igenom näten, borttappade ord, insmugna blankrader, avstavningar som gått snett eller andra galenskaper skulle förhoppningsvis komma hit men inte längre. Även om jag allvarligt betvivlade min egen förmåga att hitta någonting alls i denna text som jag kan utan och innan och därmed automatiskt skummar igenom. Jag vet vilka ord som står där, jag behöver inte läsa dem. Jag är troligtvis den sämsta tänkbara kandidaten till uppdraget, som jag tack och lov delade med min förläggare Carola. Hennes lusläsning var gissningsvis mycket mer effektiv än min.

Känslan jag fick vid tanken på att läsa boken från början till slut, dessa rader jag upprepade gånger filat och funderat på, läst och läst om, var en korsning mellan panik och total uppgivenhet.
Jag ville inte.
Jag ville verkligen inte göra det.
Jag kunde inte för mitt liv begripa hur jag skulle ta mig igenom den ytterligare en gång, denna djupt betydelsefulla text som jag trots allt var så fruktansvärt trött på. Men det var bara att sätta igång. Motvilligt och motsträvigt, jag var fullständigt beredd på timmar av svår leda.

Efter några sidor upptäckte jag till min förvåning att jag faktiskt uppskattade det jag läste. Det var bra, jag tyckte verkligen det, och jag fylldes av en gryende känsla av stolthet över vad jag åstadkommit. Det här var inte bara en bok i raden av många, många jag tidigare läst, det här var MIN bok.
Och jag gillade den.

Efter att i flera omgångar ha fokuserat på det som felade, som kunde och skulle göras bättre, fick jag nu bevittna det färdiga resultatet, som det kommer att bevittnas av andra två månader framåt i tiden. Och jag kan helt ärligt säga att jag ser fram emot att den kommer ut. Hur den än kommer att mottas, vad andra än må anse om den, så gillar jag den. Den är min skapelse och jag är stolt över den. Jag är stolt över min bok. Stolt och väldigt, väldigt glad över att ha läst igenom den som färdigt verk, att genom att göra det ha suddat ut all tidigare negativitet och misströstan om huruvida allt jobb skulle leda till något bra i slutändan.

Nu vet jag att det gjorde det.

0124-SPIK-OMSL-HOI-WEB

Snart i en bokhandel nära dig…

Det här inlägget postades i Debut, Genom paradiset på en spikmatta, Jannice Eklöf, Korrektur. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Herrejävlar, jag gillar den! (Som Stella skulle ha sagt)

  1. Agneta skriver:

    Jag var verkligen trött på att läsa manuset och när det satta manuset kom häromdagen kände jag ett starkt motstånd till att läsa. Men nu är det gjort! Fast jag tyckte att jag hittade saker jag ville ändra på … det känns som ett dåligt tecken, men enligt proffsen är det inte helt onormalt. Jag hoppas att de har rätt, och att jag har fel. 🙂

    • Jannice skriver:

      Jag tror att man skulle kunna peta och ändra saker i manuset hur länge som helst faktiskt. Det är på ett sätt skönt att inte ha kontroll över det längre. =)

  2. Ingrid skriver:

    He…….ar, jag gillar ditt inlägg! 🙂

  3. annahelgesson skriver:

    Coolt omslag!
    Vilken underbar känsla och grattis till det!
    Lycka till med boken och allt annat kul som kommer hända framöver.
    /Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s