Vårt gemensamma mål

Anna porträtt 3

Foto: Göran Segeholm

Runt fettisdagen fylldes mitt Instagramflöde av bilder på semlor i olika former. Gräddiga, florsockriga, små, stora, bulliga, hetväggade och wrappade. Jag som har svårt för semlor fick kisa i ett par dagar. Under tiden kunde jag inte låta bli att göra en koppling till bokbranschen som jag tänker rätt mycket på nu för tiden.

I och med att sociala medier har blivit den nya lägerelden där folk berättar grejer för varandra har kravet på att vara aktuell och i framkant ökat. Allt går fort, och det blir viktigt att snabbt manifestera sitt deltagande i saker, innan det dagsfärska slutar vara dagsfärskt. Massor av semmelbilder i några dagar, sen inte ett florsockerlock inom synhåll.

Men vad händer när böcker blir semlor? Vad händer när böcker som kommer ut får synas överallt i några dagar, men sen inte ses som aktuella längre, för att deras tid i rampljuset tagit slut? Hur blir vår syn på läsning om det är viktigt att ta del av en bok snabbt innan den hinner bli passé? Hur påverkas vi av att böcker som släpptes för mindre än ett halvår sen redan ligger i reakorgar? Varför är det så bråttom?

Vi som skriver vet att det tar tid att skriva. Vi vet också att det bör ta tid att skriva, om det ska bli bra. Därför funderar jag på vad som händer med oss om vi också börjar se på litteratur som något förgängligt? Om våra böcker blir dagsländor? Vad händer med oss när vi fattar att vår semmeldag kommer att komma, men att den lika snart kommer att vara förbi?

Jo, detta händer: Vi börjar konkurrera om kunderna. Vi gör vad vi kan för att synas mer! Höras mer! Högre! På fler ställen! I fler sammanhang! Böckerna och vi blir en del i en hetsig reklamkampanj för att nå ut så mycket det går och synas mer än andra, under vår begränsade rampljustid.

Urk.

Egentligen är vi väl alla ute efter samma sak, eller hur? Vi vill att människor ska läsa våra böcker och att böckerna ska ge dem något. Vi vill att böckerna ska få läsare att känna, att tänka, att få idéer som kan inspirera dem att göra något själva.

Jag tycker att det känns totalt meningslöst att se varandra som konkurrenter, för här är en magisk sak jag har lärt mig av att jobba på bibliotek: Läsning föder läsning.

Jag säger det en gång till så att verkligen ingen missar: Läsning föder läsning.

Vi som skriver konkurrerar inte. Att någon läser din bok betyder inte att de kommer att avstå från att läsa min. Tvärtom antagligen. De som hittar böcker de gillar kommer att vilja läsa mer, och i slutänden gynnar det alla. Böcker är inte solitärer. De är en del av ett större sammanhang, en större diskussion än den som ryms i den enskilda boken. En viktig diskussion dessutom, som i grunden handlar om vad det innebär att vara människa.

Därför tänker jag att vi inte får låta ett ängsligt medielandskap få oss att tro att våra böcker är semlor. Eller kommersiella produkter vars främsta syfte är att reklamas fram och visas upp fort och mycket för att sälja bra, innan det är för sent.

I veckan kom nyheten att bokförsäljningen gick upp förra året. Vet ni vem vi har att tacka för det? Varandra. När allt kommer omkring har vi nämligen ett gemensamt mål. Vi har inte råd att låta någon få oss att tro att vi missgynnas av varandras framgång. För det gör vi inte. Vi är inte solitärer. Vi är en del av någonting större än så. I semmeltider kan vi gott påminna oss om det.

 

 

Advertisements
Det här inlägget postades i Anna Ahlund, bokbranschen, Debut. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Vårt gemensamma mål

  1. Ann-Charlotte skriver:

    Håller med i allt, att läsning föder läsning och liknelsen med semlor 🙂 Plus det som Charlotte skriver, att det är spel och sociala medier som konkurrerar med läsningen före andra böcker. Men i den fysiska bokhandeln är det semmeltid som gäller. Där har inte den enskilda boken mycket tid att bevisa sin värdighet, att vara säljbar.

    • annaahlund skriver:

      Verkligen! Jag tror inte jag riktigt fattade förrän jag själv började skriva hur kort tid böcker har på sig ute i bokhandeln. Innan kollade jag ju mest, men numera KOLLAR jag ju vilka titlar som finns. Det känns lite sorgligt att tänka på hur mycket en missar för att bra böcker försvinner fort.

  2. Ulrika skriver:

    Hej Anna,
    Så himla fint du skriver!

    Jag undrar om jag får be om ett råd. Sitter i soffan, så rådvill, och har läst och läst i er blogg för att få svar.

    Jag har skrivit ett manus, fått några standardrefuseringar. I fredags fick jag svar från en redaktör från ett av de största bolagen, som skrev att hon tycker om historien, att det är en intressant historia som säger mycket om samhället, men att ”texten inte riktigt räcker hela vägen litterärt” och skulle behöva gestaltas mer genomgripande, och därför tackar de nej.

    Jag håller med henne och hade redan börjat skriva om flera kapitel då jag tycker den är lite grund och väl beskrivande ibland. Men när jag skrivit om, vågar jag skicka till henne igen? Eller ska jag respektera detta som ett tvärt nej? Känner att jag inte vill vara för på och göra bort mig.

    • annaahlund skriver:

      Hej Ulrika! Tack så mycket, vad snällt sagt!

      Och GRATTIS till att ha fått ett utlåtande från förlag! Att få ett personligt svar med idéer runt vad de tycker att du kan jobba vidare med är jättebra! Jag tycker absolut att du ska skicka till samma person igen när du har jobbat igenom manuset. Inget snack om den saken! Men jag tycker att du inte ska ha för bråttom. Om jag vore du skulle jag anlita en lektör eller några riktigt skarpa skrivarvänner som kan hjälpa dig att bryta ner vad det rent konkret innebär att utveckla gestaltningen, i din text. Min erfarenhet är att det som varit allra mest givande för mig och mina texter är att mina skrivarvänner läst på djupet och att vi verkligen har diskuterat texten och olika problem och sätt att lösa dem på. Det är svårt att se sånt där själv, tycker jag, så jag tycker absolut att du ska ta in ögon utifrån.

      När du har jobbat igenom texten ett par varv tycker jag att du ska skicka den direkt till redaktören du fick svar från nu, och berätta i följebrevet hur du har jobbat vidare med manuset sen ni hördes sist. Om du väljer att ta in lektör kan du berätta det också. Visa att du jobbat med texten. Hade hon inte sett hur bra det skulle kunna bli hade hon inte skrivit så till dig, det vanligaste sättet att bli refuserad är att få ett standardiserat svar om att förlagen tyvärr inte har möjlighet att ge ut alla manus de får in och liknande. Svaret du fick visar att du har något bra på gång! SJÄLVKLART ska du skicka in det igen när du har jobbat igenom manuset! Skicka till de andra förlagen också när du ändå håller på, och berätta hur du har jobbat med att utveckla texten.

      Ingen kommer att tycka att du är för på eller att du gör bort dig. Förlagen letar efter bra manus som ligger rätt i tiden. De har sett att du är på gång, så givetvis ska du visa upp en version till. Men som sagt, se till att ta hjälp för att putsa upp manuset så att det blir så skinande det bara går innan du skickar det. Jag lovar, det är värt det.

      Jag håller tummarna! STORT lycka till!
      /Anna

  3. Camilla Linde skriver:

    Åh! Så magiskt bra skrivet! PRECIS så är det ju. Därför ska vi verkligen glädjas åt varandras framgångar. Såklart för att vara glada för den andres skull, men också för att varje läst bok bidrar till helheten – till en bättre väld rentav! 🙂

  4. Kära Syster skriver:

    ”En semla kommer sällan ensam” och allt det där.. 😉 Superbra inlägg!

    /Anna

  5. CharlotteC skriver:

    Jättebra inlägg! Jag håller helt med om att författare inte ska se varandra som konkurrenter, särskilt inte författare inom samma genre. För precis som du säger – gillar de din bok är chansen större att de läser min. Ska man tala om konkurrens överhuvudtaget finns det så mycket annat som är värre – som TV, datorspel och smartphones. För de äter lästid och utan lästid inga böcker!

    • annaahlund skriver:

      Tack! 🙂 Eller hur, visst är det så. Viktigt att tänka på. Att göra plats för läsning, och att stå enade i att litteraturen förtjänar den där platsen, för att vi alla tjänar på det. Både läsare och författare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s